Hur tränar jag upp min självkänsla?

1 se

Att bygga självkänsla är en resa, inte en destination! Jag har själv kämpat med det och vet att det kräver både tid och tålamod. Att vara snäll mot sig själv är A och O. Fokusera på dina styrkor, fira små segrar och omge dig med människor som lyfter dig. Det är okej att ha dåliga dagar, det gör oss mänskliga. Ge inte upp, du är värdefull!

Kommentar 0 gillar

Okej, här är en redigerad version av texten, skriven ur ett mer personligt perspektiv:

Rubrik: Hur jag jobbar på min självkänsla (och du kan också!)

Alltså, hur tränar man upp sin självkänsla egentligen? Det är ju inte direkt som att gå till gymmet och lyfta vikter, eller hur? Jag ser det mer som en… resa. Ja, precis! En lång, snirklig resa snarare än en raksträcka. Och jag säger det här av egen erfarenhet, jag har verkligen brottats med min självkänsla i perioder. Det har varit tufft, ska jag säga er.

Det allra viktigaste? Att vara snäll mot sig själv. Typ A och O, det. Låter klyschigt, jag vet, men hur många gånger har vi inte varit VÄRRE mot oss själva än vi någonsin skulle vara mot en vän? Jag minns en gång när jag sökte ett jobb… Jag var så säker på att jag skulle få det! Och när jag inte fick det, alltså, jag var helt knäckt. Jag tänkte: “Jag är värdelös, jag duger inte till nånting.” Helt galet ju! Jag skulle ALDRIG säga så till någon annan.

Så, istället för att slå på oss själva, måste vi försöka fokusera på våra styrkor. Vad är du bra på? Verkligen bra på? Skriv ner dem! Fira små segrar. Fick du äntligen diskat undan efter den där middagen du bjöd på förra veckan? High five! Klarade du ett svårt matteproblem? Grymt! Allt räknas.

Sen är det ju det här med folk… Omge dig med människor som ger dig energi, som lyfter dig. De där som alltid har något positivt att säga, som tror på dig även när du inte tror på dig själv. De är guld värda. Jag har en kompis, Lisa, hon är så bra på det där. Hon ser alltid det bästa i mig, även när jag bara gnäller.

Och vet ni vad? Det är okej att ha dåliga dagar. Jättedåliga dagar till och med. Det är mänskligt! Jag tror till och med att det är viktigt. Det visar ju att vi känner och tänker. Det är bara att inte fastna där. Klappa dig själv på axeln, ät en chokladbit (eller två!) och kom ihåg att imorgon är en ny dag.

Så, ge inte upp. Det tar tid, det är inte alltid lätt, men du är värdefull. Kom ihåg det. Du är unik. Och din resa, den är värd att fortsätta.