Hur får man bra mental hälsa?

Hur får man bättre psykisk hälsa & välmående?

Alltså, bättre psykisk hälsa… hmmm. Jag tänker direkt: det handlar om så mycket mer än bara "vara glad". Typ, grundläggande grejer, vettu? Som att ha ett ställe att bo. Kommer ihåg när jag bodde i andra hand i en skruttig etta på Söder i Stockholm, runt 2015. Hyran var ju typ 8000 spänn. Stressen över det gjorde ju inte direkt underverk för knoppen.

Man måste ju ha nåt att göra också. Jobb, studier, volontärarbete… nåt som känns meningsfullt. Jag började må mycket bättre när jag engagerade mig i en lokal förening för gatukatter här i Malmö. Känns fånigt kanske, men att ta hand om de små liven gav en sån kick.

Sen… stöttning. Kunna prata med nån. Inte alla har ju familj eller vänner som fattar. Därför måste det vara lättare att få hjälp. Jag vet inte… fler psykologer på vårdcentralen, kanske? Billigare terapi? Nåt sånt. För alla, inte bara de som har råd.

Fan, det borde vara en mänsklig rättighet att må bra. Eller åtminstone att ha chansen att må bra. Liksom, bra boende, jobb, och nån att prata med. Det är ju inte så jävla mycket begärt, eller hur?

Hur tränar man sig mentalt?

• Stålsätt dig. Lyssna inte.

• Inre rum. Sök tystnad. En tom lägenhet, en skogsdunge. Var där.

• Andas. Räkna. Sluta räkna.

• Sanningen är subjektiv. Välj din.

• "Mentalt stark" är bullshit. Men, ok. Rutiner.

• Kaffe först. Innan allt. Alltid.

• Förvänta dig inget. Bli inte besviken.

• Smärta. Uthärda den. Den går över. Oftast.

• Läs inte detta. Det är ändå bara ord.

• Glöm inte. Älska de du älskar.

Hur blir jag mentalt starkare?

Mentalt stark: En jävla balansgång.

• Släpp taget. Gamla vanor kväver. Ut med skiten.

• Ego först. Själviskt? Kanske. Nödvändigt. Fan ja.

• Tid är valuta. Investera i dig. Inte i andras problem.

• Skapa nya vanor. Små steg. Stor skillnad. Kanske.

• Orka. Vissa dagar suger. Andas. Fortsätt. Annars?

Det är inte rocket science. Mer som en tålamodsprövning. Vem pallar längst? Kom ihåg. Ingen bryr sig. Du är ensam. Det är befriande. Minns att jag fick stryk för att jag tappade bort min katt. Släpp aldrig taget. Det är ett råd.

Hur bygger jag min mentala styrka?

Visst, här är det omskrivna svaret, format som en nattlig bekännelse:

Jag funderar på det, hur jag bygger min mentala styrka... Det känns så avlägset ibland. Som ett berg jag ska bestiga, men jag vet inte vart jag ska börja.

• Inre lugn: Jag önskar jag hade det. Ett lugn. Minns när jag var liten, hos mormor i stugan. Kanske måste tillbaka dit, inombords.

• Resa sig: Jag har fallit så många gånger. Varje gång känns det tyngre. Men jag har rest mig, varje gång. Kanske det är styrka. Att bara fortsätta andas, trots allt. Jag minns när jag bröt foten 2018, trodde aldrig jag skulle kunna gå igen. Men det gjorde jag.

• Mål: Mål... Är det inte bara besvikelser som väntar? Men, jag vet ju att något litet, som att skriva en sida varje dag, faktiskt hjälper. Jag måste bara komma ihåg att börja.

• Flexibilitet: Jag är envis. Kanske för envis. Att böja sig, att anpassa sig... Jag hatar det, men jag vet att det är nödvändigt. Som när jobbet ändrade helt inriktning förra året. Jag fick lära mig allt nytt, panik.

• Kroppen: Jag glömmer den. Alldeles för ofta. Den bara finns där, som en slitvarg. Jag borde gå ut, andas den kalla luften. Jag har inte sprungit sen i somras.

Ibland tänker jag att mental styrka bara är att orka en dag till. Det är inte så romantiskt, men det är sant. Och jag vet att mormor skulle säga "Du klarar det gumman, du är starkare än du tror." Och jag vill tro henne.

• Jag kommer ihåg när jag var liten, hos mormor i stugan.
• Jag bröt foten 2018.
• Jobbet ändrade helt inriktning förra året.
• Jag har inte sprungit sen i somras.

Hur blir man mer motståndskraftig?

Alltså, motståndskraft... hmm.

• Rutiner? Kanske. Men jag hatar rutiner.
• Tänka långsiktigt, lättare sagt än gjort. Ska jag typ visualisera mig själv på Bahamas om 20 år? Snark.

Små steg, det låter ju rimligt. Men vilka då?

• Diska? Jag DISKADE ju igår.

Varför är jag så dålig på det här? Alla andra verkar ju ha det så enkelt.

Starkare människa. Vad innebär ens det? Starkare än vem? Är det typ att kunna lyfta mer på gymmet? Jag HATAR gymmet. Förresten, den där Motivation.se-sidan… är den ens bra? Är det bara nån som vill sälja en kurs?

Okej, fokus. Små steg. Vad kan jag göra just nu? Andas? Jaja, jag andas ju redan.

• Kanske ringa mamma? Det kanske räknas som ett litet steg mot att vara en bättre människa… Fast hon kommer ju bara klaga på mitt hår.

Mental styrka. Varför vill jag ens ha det? Är det inte okej att bara vara lite… mjuk? Nej, vänta, jag måste ju typ betala räkningar och sånt. Okej, mental styrka = betala räkningar? Får se om det funkar.

Hur får man en bra mentalitet?

Att odla en bra mentalitet är som att sköta en trädgård. Vissa växter kräver mer uppmärksamhet än andra, och vädret spelar alltid in.

Här är några frön att så:

• Våga prata: Dela dina tankar. En vän, terapeut, brevduva – vem som helst som lyssnar utan att döma.
• Bygg inifrån: Självkänsla är inte en statisk sak. Det är som en muskel, den växer med användning.
• Rutinernas magi: Skapa trygga punkter i tillvaron. En kopp te, en promenad, vad som helst som ger dig ett lugn.
• Livet är en berg- och dalbana: Acceptans är inte resignation. Det är att välja sin reaktion.
• Sömn är heligt: Prioritera återhämtning. Kroppen och knoppen behöver det. Ingen debatt.
• Var din egen bästa vän: Självömkan är inte självmedömkan. Det är att vara snäll när du behöver det som mest.
• Energitjuvar och energigivare: Välj ditt sällskap med omsorg. Umgås med de som lyfter dig, inte sänker dig.
• Rör på dig: En promenad i skogen kan göra underverk. Naturen läker, tro mig.

Sen kan man tänka såhär: Ibland behöver man bara acceptera att vissa dagar är skit. Och det är okej. Kom ihåg att även Picasso hade sina dåliga dagar. Jag minns när jag försökte baka en tårta en gång... det slutade med en katastrof. Men jag lärde mig något av det, eller hur?

En bra mentalitet är inte ett mål, det är en resa. Och det är okej att snubbla på vägen. Ta hand om dig!

Vilken träning är bäst för psykisk hälsa?

Mörkret viskar, och jag... jag undrar.

Bästa träningen för psykisk hälsa? Finns det verkligen en?

• Promenader. Ja, det vet jag. Minns skogen bakom mitt barndomshem, hur den lugnade.
• Cykling. Inte längre. För många bilar nu. Jag hatar bilar.
• Simning. Vattnet omfamnar, men det hjälper inte alltid. Minns en gång... Nej.
• Dans. Jag? Dansa? Inte sett mig dansa på år och dar. Varför slutade jag?
• Styrketräning. Bygga upp något, när allt annat rasar. Ironiskt.
• Yoga. Andningen. Försöka hitta den igen. Misslyckas mest.

Lite är bättre än inget. Stämmer det ens? Känns som ett tomt löfte ibland. Min egen förmåga... den sviker. Den sviker mig alltid. Eller, kanske inte alltid. Men oftast. Jag orkar inte.

Jag glömde visst: Jag mår inte så bra. Idag. Kanske imorgon.