Hur slutar man vara elak mot sig själv?

Oj, hur slutar man vara så himla taskig mot sig själv? Alltså, det är ju frågan! Jag vet, jag har varit där, brottats med den där inre kritikern som bara verkar njuta av att trycka ner en. Det är verkligen som en ond cirkel, eller hur?

Det första steget, det där med att bli medveten om de negativa tankarna… Ja, det låter ju lätt, men i praktiken? Puh! Jag minns en gång när jag… nej, det är en annan historia. Men grejen är att bara inse att man tänker elakt om sig själv, det är halva slaget vunnet. Men sedan då? Det är ju då det jobbiga börjar, eller hur?

Att faktiskt bryta det där mönstret. Gud, vad svårt det är! Det krävs ju aktivt arbete. Verkligen aktivt. Som att gå till gymmet, fast för hjärnan. Man måste liksom medvetet välja att byta ut de där hemska rösterna mot något… snällare. Mer… stödjande. Som en bästa vän.

Det känns ju lite fånigt att säga “peppa sig själv”, men alltså, det funkar! Verkligen! Att fira små segrar, hur löjliga de än känns. Typ, “Jag lyckades gå upp ur sängen idag!” Klappa sig själv på axeln för det. För att vara ärlig, så funkar det faktiskt! Jag vet att det kan kännas som en lång och snårig väg, men jag lovar, det är SÅ värt det! Att få känna sig lite mer… okej… med sig själv. Ja, det är priceless. ❤️