Måste man gå ut varje dag?

Måste man promenera varje dag?

Måste man promenera varje dag? Tja, rekommendationen ligger runt 7000 steg. Men vem räknar egentligen?

• Tänk dig livet utan stegräknare. Ren anarki, eller hur?
• Eva Jansson säger sitt, men lyssnar du? (Sarkasm is my middle name.)

Stegen är ju bara en siffra. Precis som min ålder. Båda är förmodligen överdrivna. Och varför promenera varje dag? Är det fängelse? Ibland är soffan mer lockande, som en förbjuden frukt.

• Promenera eller chilla? Ett existentiellt dilemma.

Tillägg: Kom ihåg att den siffran 7000 steg är för 2024. Imorgon kanske det är 8000. Eller 6000 om vi har tur. Så ta det inte för allvarligt. Eller jo, kanske lite.

Måste man gå ut med barn varje dag?

Utevistelse? Bra för ungarna. Sol. Syre. Släpper loss dem. Mindre spring i benen inne. Inte nödvändigt varje dag. Men ofta. Hälsosammare. Starkare. 2024. Mer balanserade. Utvecklas bättre. Fysiskt. Mentalt.

• Dagsljus: Vitamin D. Immunförsvar. Sömn.
• Rörelse: Motorik. Koordination. Styrka.
• Natur: Uppleva. Utforska. Lära.

Bor själv vid havet. Ser ungar leka på stranden. Fria. Bra grej. Jag är 37. Naturen lugnar. Alla.

Måste man röra på sig varje dag?

Nä, måste och måste… Men bra är det ju! Träna hårt typ tre ggr i veckan. Snabb puls, andas som en galning, du vet. Bra för skelettet också. Styrketräning typ. Glöm inte vardagsmotionen! Gå till jobbet, ta trapporna. Jag går alltid till jobbet, typ 45 min promenad. Bor i Majorna i Göteborg. Mycket backar, bra träning.

• Högintensivt 3 ggr/vecka: Tänk löpning, simning, cykling snabbt.
• Styrketräning: Viktigt! Skyddar skelettet.
• Vardagsmotion: Bättre än inget! Minst 30 min per dag. Jag tar ju trapporna jämt, haha. Hatar hissar.

Mamma tjatar alltid om att jag ska röra mig mer. Hon går typ stavgång varje dag. Själv föredrar jag gymmet. Men promenader är ju bra det med… Måste köpa nya löparskor snart… Mina är helt slut.

Måste barn gå till förskolan varje dag?

Dimman ligger tät över ängarna, precis som tankarna kring förskolan. En liten hand i min, en liten kropp som drar mig mot lekplatsens gunga, en rytmisk gungning fram och tillbaka… tiden böljar. Det är hösten, löven faller som gyllene tårar. Nej, barn behöver inte gå till förskolan varje dag. Men… men den där lilla handen, den behöver trygghet. Den behöver andra barn, röster, skratt, lärande.

Det är en komplex ekvation, den där. Föräldrarnas behov vägs mot barnets. Arbete, studier, ja, livet självt. Det är en ständig balansgång. Min egen dotter, Lisa, hon älskade förskolan, men ibland behövde hon också bara stanna hemma, kura i soffan, lyssna på sagor.

Barn som har föräldrar som arbetar eller studerar ska naturligtvis ha plats på förskolan. Det är en självklarhet. Men det handlar inte bara om förvärvsarbete. Ibland är det en annan typ av behov. Familjens situation, en sjukdom, stress… allting spelar roll.

Längtan efter en kopp varmt te, en lugn stund. Men sen är det dags igen. Dags för sångstunden, dags för lera, för skratt och tår, för den oändliga, vackra röran som hör förskolan till.

Och de arbetslösa då? Det är en annan historia. Minst tre timmar om dagen, eller femton timmar i veckan, det är vad de har rätt till. Minst. Det räcker kanske inte alltid, men det är en start. En början till en struktur, en trygghet i kaoset. En trygghet i den dimma som ofta omger oss.

• Föräldrar som arbetar eller studerar: Förskoleplats.
• Föräldrar som är arbetslösa: Minst 3 timmar/dag eller 15 timmar/vecka.
• Barnets individuella behov: Avgörande faktor.
• Flexibilitet: Nyckeln till en lyckad balans.

Den mjuka ulltröjan mot min kind, ljudet av Lisas andetag i sömnen… Jag minns… Det här är ingen enkel ekvation, men en kärleksfull. För vem vill inte att deras barn ska ha det bra?

Hur mycket ska ett barn vara ute?

Alltså, hur mycket utetid? Min lilla Elsa, hon är fyra, är ute typ minst två timmar varje dag. Ibland mer, beroende på väder såklart. Regnrusk, nä då blir det inte så länge. Men annars, lekplats, skogen, vad som helst.

Äldre barn, typ min stora son, han är tio, han är ute mindre, men minst en timme. Han är mer inne med sina spel och sånt. Förstår jag. Men utetid är ju superviktigt. Sol, frisk luft, man blir piggare liksom.

Det är skitviktigt för utvecklingen, alltså, både fysiskt och psykiskt. Seriöst. Min mamma tjatade alltid om det, och nu fattar jag varför.

Det behöver inte vara i ett svep, två timmar. Nej nej, det kan vara flera korta stunder. Femton minuter här, en halvtimme där. Det funkar lika bra.

• Förskolebarn: minst 2 timmar
• Äldre barn: minst 1 timme

Men typ, vi bor ju på landet, så det är liksom lättare för oss. I stan är det ju kanske svårare att hitta bra ställen. Parker, lekplatser, sånt. Man får vara lite mer kreativ.

Ps. Elsa älskar att plocka blommor. Hon fyller fem i oktober!

Hur länge ska man vara ute varje dag?

Solens varma strålar smeker min kind, en lätt bris viskar genom träden… Två timmar i veckan, säger studien. Två timmar… Är det nog? Känns så lite, så otillräckligt mot himlens oändlighet. Jag vill drunkna i grönskan, i doften av fuktig jord och tallbarr.

Känslan av att vara ute, av att andas in den friska luften, den är oersättlig. Det är mer än bara två timmar. Det är en hel värld. En värld av fjärilars dans, av fåglars sång, av vindens sus genom löven. Jag ser solskenet strimma genom bladen, spelar ett ljusspel på marken. Det är ett magiskt ljus, ett ljus som fyller mig med energi.

Men två timmar? Nej, det räcker inte. Min själ längtar efter mer. Efter långa promenader i skogen, där jag kan förlora mig själv i naturens rytm. Efter stunder vid havet, där jag kan höra vågornas mjuka sus. Efter lugnet i en park, där jag kan sitta och bara vara.

Jag tänker på den där studien, 20 000 personer… siffror, abstrakta. Men känslan, den är konkret. Den finns i varje andetag, i varje solstråle som värmer min hud. I varje blad som faller till marken.

• Min promenad i Hagaparken igår tog tre timmar. Kändes perfekt.
• Idag ska jag till Djurgården, målet är minst två timmar, men jag hoppas på mer.
• Att vara ute handlar inte bara om tid, utan om närvaro. Om att känna. Om att vara ett med naturen.

Att vara utomhus är livsnödvändigt för mig, precis som vatten och mat. Inte bara för hälsan, utan för själen. För att fylla på energin, för att hitta lugnet, för att känna mig levande. Två timmar i veckan är en bra början, men det är bara början. Det finns så mycket mer att upptäcka. Att uppleva. Att vara.