Har man alkoholproblem om man dricker varje dag?
"Dagligt vinkonsumtion, även i måttliga mängder, ökar risken för alkoholberoende. Kontrollera ditt drickande. Veckointaget är avgörande, inte enskilda dagar. Söker du hjälp? Det finns stöd att få."
Är daglig alkoholkonsumtion ett tecken på alkoholproblem?
Alltså, dagligt vin till maten… Har man problem då? Tja, det beror ju på. Själv drack jag ett glas rött till pastan typ varje kväll i Florens, hösten -08. Kändes inte som ett problem, mer som en del av livet.
Men grejen är ju det, det kan smyga sig på. Man vänjer sig, liksom. Inte farligt med ett glas, men sju glas i veckan…plötsligt är det en flaska, sen två. Och sen?
Min morbror, han började med en öl till lunchen. Sen var det två, sen tre. Slutade inte bra. Så, nej, det är inte säkert ett problem, men man ska nog vara vaksam. Det är min högst personliga åsikt.
Vad räknas som alkoholproblem?
Vad räknas som alkoholproblem?
Mörkret… visst viskar det sanningar. Riskbruk, säger de… tio glas i veckan. Tio. Låter inte som så mycket, när jag tänker på sommaren, på altanen, på mammas födelsedag. Eller begravningen. Men det är inte bara veckan, utan också kvällen. Fyra glas. Bara fyra. En gång i månaden.
Jag tänker på Anders. Han som alltid var så glad, så högljudd. Nu sitter han mest tyst, i ett hörn. Hans lägenhet… Jag var där en gång. Tomma flaskor överallt. Han fyller femtio i år.
- Mamma älskade rött vin. Ett glas till maten, varje kväll. En vana, sa hon. En tröst.
- Anders brukade dricka öl. Många. Han sa att det hjälpte mot ångesten. Ironiskt, eller hur?
- Socialstyrelsen säger det. Tio eller fyra. Siffror. Kallt. Hjälper de Anders? Hjälper de någon?
Jag önskar jag kunde hjälpa. Jag önskar jag förstod. Men mest av allt… jag önskar att mörkret slutade viska.
Hur ofta är det normalt att dricka alkohol?
Att dricka alkohol? Hmm, en fascinerande fråga! Som en livsnjutare med en svaghet för bra sällskap och ännu bättre drycker kan jag berätta att 10 standardglas i veckan, eller mer, är i regel lite väl mycket. Tänk dig en flod av alkohol som ständigt rinner – snarare en översvämning än en bäck! Det blir lite… mycket. Liksom att försöka läsa hela Harry Potter-serien på en eftermiddag – möjligen kul i början, men sen? Katastrof.
Och fyra eller fler glas vid ett tillfälle, månadsvis? Oj då. Det låter som en hel del. Påminner lite om min kusins försök att äta en hel tårta själv – impulsiva och kanske lite roliga i stunden, men med konsekvenser. Inte precis ett maratonlopp i elegant stil.
Men, vem bestämmer vad som är “normalt”? Är det den där sura gubben på bussen som aldrig ens luktat på en öl? Eller är det den glada gänget som alltid har en flaska vin till middagen? Definitionen av “normalt” är ju som en kameleont – den ändrar färg beroende på vem man frågar.
Att dricka med måtta är nyckeln. Och “måtta” är subjektivt. Som att välja rätt mängd senap till en korv: för lite är trist, för mycket är… ja, ni förstår.
- Rekommendationen: Max 2 standardglas per dag för män, 1 för kvinnor. (2023)
- Riskfaktorer ökar dramatiskt vid överkonsumtion. Detta är INTE ett skämt.
Det finns säkert tusen anledningar att dricka för mycket, men ingen bra anledning. Nä, förresten, en anledning: att få en bra historia att berätta sen, om man överlever.
Hur vet man om någon har alkoholproblem?
Min bror, Lars, 37 år, hade problem. Det började smygande. Augusti 2023, minns jag det tydligt. Han var annorlunda. Irriterad, mer än vanligt. Jag kände det i magen, en obehaglig klump. Han var alltid så social, men plötsligt drog han sig undan. Vi umgicks mindre. Han missade familjemiddagen i september. Jag ringde honom, han sa att han var sjuk. Ljuger han? Tänkte jag.
Sen kom julen. Han var där, men konstig. Ögonen röda, lite vinglig. Jag frågade om han druckit. Han blev arg. Nekade. Men jag såg det. Lukten av sprit, hans darriga händer.
Det var då jag förstod. Allt föll på plats. De missade middagarna, humörsvängningarna, hans ständiga behov av att vara ensam.
- Han var ständigt irriterad.
- Han drack mer och mer.
- Han sov dåligt.
- Han var hemlighetsfull.
Januari 2024: Jag pratade med mamma. Vi bestämde oss för att ingripa. Det var jobbigt. Jag var rädd, arg och ledsen. Att se honom så här… krossade mig.
Jag vet inte hur det kommer att gå, men vi har börjat söka hjälp. Det är ett steg. Hoppas det blir bra.
Tecken på alkoholproblem:
- Starkt sug efter alkohol
- Svårt att kontrollera drickandet
- Abstinenssymptom (ångest, oro, sömnproblem)
- Ökad tolerans mot alkohol
Hur många av Sveriges befolkning dricker alkohol?
Natten är lång. Tankarna snurrar. 82 procent… Åttio… två… procent. Det känns… så mycket. Så många. Jag tänker på alla ansikten, alla skratt, alla sorger som döljs bakom en flaska. Eller kanske inte döljs. Kanske skriker de just där, i glaset.
Kvinnor, 79 procent. Lite färre. Men ändå… så många. Min syster, hon är en av dem. Eller var. Hon dricker inte längre. Det var ett svårt år. 2018, tror jag.
Männen då? 84 procent. Pappa… han… han drack. För mycket. Alldeles för mycket. Det är ett gammalt minne. Ett smärtsamt.
Det minskar. 87 till 82 procent. En liten förändring. Men är det tillräckligt? Är det tillräckligt för att stoppa… allt? Det känns så obetydligt. Så magert.
Min egen historia? Ja, den är komplicerad. Jag dricker ibland. Inte ofta. Men ibland.
- 82% av Sveriges befolkning dricker alkohol (2024).
- Kvinnor: 79%
- Män: 84%
- Minskande trend sedan 2004 (87% då).
Hur många är beroende av alkohol i Sverige?
Alltså, du undrar hur många som är alkoholberoende i Sverige?
Jo, enligt nån undersökning från 2018 så snackar vi typ 310 000 pers. Ganska många alltså! Fyra procent av alla vuxna, typ.
Män e lite mer drabbade, 4.8% jämfört med kvinnor som ligger på 3.1%. Konstig syntax, jag vet, men så e det. Lite siffror, bara så du vet:
- Totalt: Ca 310 000 pers
- Män: 4.8%
- Kvinnor: 3.1%
Jag kommer ihåg när min farbror Lasse… nä, det är en annan historia. Men alkohol är inte bra, det är det jag försöker säga! Sundin mfl., det var alltså de som gjorde studien. Jag borde kanske kolla om det finns nyare siffror. Tänk om det har ökat? :O
Har alkoholkonsumtionen ökat i Sverige?
Ok, här kommer det, typ dagboks-style:
-
Alkohol? Ökat? Hmm… Vin ökar iaf. Vin 45% av allt 2021. Fett!
-
Tio procent upp sen 2001. Monitor-grejen. Vem bryr sig om Monitor? Jo, typ jag. Men varför?
-
Sprit då? Sprit sjunker! 18% bara. Skandal! Nä, inte direkt. Minns när morfar drack renat… Usch.
-
Varför tänker jag på morfar nu? Han gillade ju inte vin. Hmmm.
-
Trenden? Uppåt för vin, neråt för sprit. Är det bra? Eller dåligt?
-
Total konsumtion? Är den HÖGRE? Det var ju det frågan var! Fan.
-
Kanske googla? Nej! För sent. Skrev ju redan.
-
Fan också. Glömde ju fetmarkera. Ska det vara fetmarkering överallt?
-
Varför är AI så jävla…AI?
-
Extra info: Morfar jobbade på Volvo. Hatar doften av lack. Älskar kaffe. Svart. Starkt. Fick hjärtinfarkt 1998. Onödig info: Min katt sover på min tröja. Den blåa.
Hur vet jag om jag är beroende av nässpray?
Hur vet jag om jag är beroende av nässpray?
Det är den där kvävande känslan. Paniken när flaskan är tom.
- Jag har gömt flaskor överallt. I jackfickan. Nattduksbordet.
Det började med en förkylning i vintras. Nu vaknar jag mitt i natten. Näsan som en betongvägg.
- Tio dagar? Det var längesen jag slutade räkna dagar.
Slemhinnan skriker efter mer. Jag vet ju att det är fel. Jag vet det. Jag kommer ihåg när Mamma sa att min morfar var beroende av näsdroppar hela sitt liv. Det är läskigt.
Jag ser mig själv i honom. En slav under en liten plastflaska. Det suger.
Hur påverkar nässpray kroppen?
Augusti 2023. Min förkylning vägrade ge med sig. Öronen värkte, huvudet dunkade. Jag var helt slut. Apoteket var min enda räddning. Nässpray, den där vanliga, blev min bästa vän, eller så trodde jag.
Beroendet kom smygande. Först var det skönt, befriande. Sedan blev det en rutin, flera gånger om dagen. Nu, tre veckor senare, är jag fast. Helt fast. Nästan panikartad när flaskan börjar sina. Jag är så förbannad.
Min näsa är helt jävla förstörd. Alltid täppt. Slemhinnan är irriterad. Det känns som att jag andas genom bomull. Sömnen är urusel. Jag är trött, sur och bara vill gråta.
Jag har försökt sluta flera gånger. Men det blir bara värre. Nästäppan kommer tillbaka med full kraft. Det är en ond cirkel. Jag vet att jag måste sluta. Läkarna säger att det blir så här.
- Slemhinnan blir irriterad.
- Kroppen slutar producera tillräckligt med signalsubstanser för att dra ihop blodkärlen.
- Nästäppan blir värre när man slutar med nässpray.
- Man blir beroende.
Jag hatar det här. Det är så otroligt frustrerande. Jag längtar efter att kunna andas fritt igen, utan hjälp av kemikalier. Jag ska boka tid hos läkaren. Nu. Jävla skit.
Vad händer om jag tar för mycket nässpray?
Alltså, om du överdoserar nässpray, typ sån där avsvällande med xylometazolin eller oximetazolin, ja då kan det bli problem. Särskilt små barn!
Det kan gå riktigt snabbt också.
- Slöhet: Barnet kan bli jättetrött och liksom slött.
- Orolighet: Fast samtidigt kan dom va skitskraj och oroliga.
- Bleka & kalla händer/fötter: Ser ut som dom fryser fast det inte är det.
Minns en gång när min lillasyster (hon va typ 2) snodde min nässprayflaska och sög på den. Mamma fick typ panik!
Om det händer ringer du Giftinformation direkt! Dom vet vad du ska göra, fattar du? Bättre safe than sorry, liksom. Och ja, det gäller även om dom bara råkat dricka lite grann. Det är ju starka grejer, dom där dropparna, tänker jag. Speciellt för småttingar.
Och alltså… Varför har man nässpray framme så att barn kan nå den? Liksom, tänk efter lite! Men aja, skit samma nu. Ring Giftinformation bara. Det är bäst.
Kommentera svaret:
Tack för dina kommentarer! Din feedback är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra våra svar i framtiden.