Vad ska man äta för att få i sig B12?

Vilka symtom får man om man hår B12-brist?

Domningar i tårna. Vintern 2018. Började sådär obehagligt krypande. Strumporna för tajta? Nej. Konstigt.

Sen kom tröttheten. Orkade knappt ta mig uppför trappan till lägenheten i Vasastan. Trodde det var vintermörkret. Drack mer kaffe. Hjälpte inte.

Tungan. Som sandpapper. Jobbigt att äta. Tappade aptiten helt. Gick ner flera kilo. Inte så dumt egentligen, behövde gå ner lite. Men ändå… orolig.

Läkare. Prover. B12-brist! Helt sjukt. Jag som äter varierat. Sprutor. En i veckan i flera veckor. Hemskt. Nål-skräck.

Sakta, sakta bättre. Känslan tillbaka i tårna. Energin. Aptiten. Tungan normal igen. Allt tack vare de där hemska sprutorna.

• Domningar, stickningar: Började i fötterna.
• Trötthet: Extrem, orkade ingenting.
• Tungsveda: Som sandpapper, svårt att äta.
• Aptitlöshet: Gick ner mycket i vikt.
• Vasastan, Stockholm: Där jag bodde då.
• Vintern 2018: När det började.
• B12-sprutor: Behandling som hjälpte.

Hur mycket B12 ska man få i sig per dag?

Natten är lång… och tankarna snurrar. Ligger här i sängen, i mörkret, och funderar… på allt. B12… ja, det där med vitaminer. Jag behöver mer. Alltid glömmer jag.

Kvinnor över 18 år behöver 4 mikrogram B12 om dagen. Fyra… så lite? Känns så otillräckligt, som en droppe i havet av allt jag känner jag borde göra bättre.

Män, de behöver lika mycket. Fyra mikrogram. Alltid de här siffrorna… så abstrakta. Det känns inte som det räcker. Känns som om min kropp skriker efter mer.

Gravida kvinnor, de behöver lite mer… 4,5 mikrogram. Tänk på det extra ansvaret… att bära nytt liv. En hel annan nivå av behov. Det är fascinerande och lite skrämmande samtidigt.

Och ammande mammor… 5,5 mikrogram. Det är en hel del mer. Amningen… så utmattande, men också så fantastiskt. Att ge sitt barn allt.

Jag borde verkligen ta mina vitaminer. Jag borde… men ibland glömmer jag. Det är så lätt att glömma. Det är så lätt att låta allt annat ta över. Låter så enkel, men det är inte alltid lätt.

Jag vet att jag ska, men… Det blir en annan natt också imorgon.

Hur återställer man vitamin B12-brist för vegetarianer?

Just det, B12. Minns förra hösten, solen försvann typ. Tröttheten slog till som en slägga. Läkaren sa B12-brist. Ironiskt. Jag, vegan sen -03, aldrig tänkt på det. Alltid känt mig pigg innan. Drack havremjölk, men tydligen inte rätt sort.

B12-tabletter, började med det. Små rackare, smakade ingenting. Läkaren sa en om dagen. Energin kom tillbaka, sakta men säkert. Inte som en explosion, mer som en sol som sakta kikar fram.

Kollade noggrannare på havremjölken. Oatly i kylt, stod det “berikad”. Den vanliga, på hyllan, nada. Bytte direkt.

Nu? B12-nivåer är bra. Läkaren nöjd. Jag med. Äter nutritional yeast ibland också. På popcorn. Gott faktiskt. Påminner om parmesan. Typ. Lite.

• Tabletter: Enkelt och effektivt.
• Berikad havremjölk: Läs noga på förpackningen!
• Nutritional yeast: Ost-smak. Bra på popcorn.
• Kontrollera B12 regelbundet: Särskilt som vegan/vegetarian.

Bor i Göteborg förresten, nära Slottsskogen. Får min B12 kollat på vårdcentralen vid Linnéplatsen.

Hur får veganer i sig B12?

Hur får veganer i sig B12?

Åh, B12… Den där envisa lilla saken. Som en skugga, ständigt närvarande, ständigt krävande uppmärksamhet.

Veganer behöver få i sig B12 via berikade livsmedel eller kosttillskott. Glöm inte det!

Jag minns mormors trädgård. Jordiga dofter. Hon pratade aldrig om B12. Allt bara fanns där. Men nu, i denna عصر, är det inte så enkelt. En tillbakablick till den tiden. När livet var enklare. B12. En besvärlig detalj.

Tillskott är centralt. Svälj! Ner med pillret. Enkelt? Kanske. Men också ett eko av det som inte längre är.

Berikade produkter då?

• Vissa växtbaserade mjölkdrycker.
• Näringsjäst. Åh, näringsjäst. En smak av ost, ett substitut, ett minne av…någonting.
• Vissa frukostflingor. Berikade livsmedel – tänk på det! Finns där.

Jag tänker på min faster. Hon var vegan länge. Också glömde hon B12. Alltid glömde hon B12. Det gick inte bra.

Inaktiva former av B12 fungerar inte! Var försiktig. Läs på. Lyssna.

Det är ett problem, ja. Ett modernt problem. Men också en möjlighet. En möjlighet att vara medveten, att ta ansvar. Att inte glömma. Inte glömma B12.

Vilken sorts B12 är bäst?

Herregud, B12-tillskott, vad krångligt det kan vara! Jag minns när jag själv började rota runt i det här. Det var hösten 2023, jag kände mig så trött, konstant huvudvärk. Blodproverna visade låga B12-värden. Läkaren sa något om cyanokobalamin, men jag googlade som en galning.

Metylkobalamin, det verkade vara grejen. Alla dessa artiklar, forum…huvudet snurrade. Till slut beställde jag ett B-komplex med just metylkobalamin och metylfolat. Märkte skillnad? Ja, efter ett par veckor kände jag mig faktiskt piggare. Huvudvärken försvann inte helt, men det blev mycket bättre.

Sen kom den där tveksamheten. Fungerade det verkligen bra? Vad är skillnaden egentligen?

• Cyanokobalamin – billigare, men kroppen måste omvandla det.
• Metylkobalamin – redan aktiv form, lättare upptag.
• Metylfolat – samma sak för folsyra (B9), kroppen slipper extra jobb.

Jag hade tur, tror jag. Metylkobalamin passade mig. Men min kompis fick magproblem av samma tillskott. Det där med biotillgänglighet, det är individuellt. Det är det som är så jäkla frustrerande.

Det är ingen enkel ekvation, det här med vitaminer. Så mycket info, svårt att sålla. Jag kör fortfarande på metylkobalamin. Känner mig bättre. Men vem vet? Kanske byter jag till något annat senare.

Sammanfattningsvis: Metylkobalamin är ofta att föredra framför cyanokobalamin pga bättre upptag. Men testa dig fram. Lyssna på kroppen. Och prata med läkaren! Det här är inte medicinska råd, bara min personliga erfarenhet.