Vad äter man på lillejulafton?

Vad gör man på lillejulafton?

Åh, lillejulafton…stress…Julfilmsbingo!

• Måste komma ihåg att fixa bingobrickor. Åh herregud, orka!

• Familjen, ja… föräldrar kommer. Kul? Kanske inte.

• Pepparkakor. Köpa? Baka? Vem orkar baka?

TV-skärmen… Julfilmer. Vilka? Grinchen? Alltså, funkar det verkligen? Bingo rutor…Tomten ramlar i trappan? Haha.

Soffan, krypa ner. Mysigt? Beror på humöret.

Extra:

• Bingobrickor: Ladda ner från nätet, snabbt!
• Filmer: Grinchen, Ensam Hemma, Love Actually.
• Pepparkakor: Köpa på Ica, finns ju färdiga.
• Föräldrar: Mamma älskar “Love Actually”. Pappa somnar alltid.
• Soffan: Måste dammsuga…
• Datum: 23 december, duh.

Vad äter man i England på julen?

Jul i England? Tänk dig ett matbord som exploderat av traditioner, kryddat med lite oväntad brittisk humor.

• Kalkon, kungen av bordet: Som en Thanksgiving-kalkon, fast med mer allvar. Och kanske en gnutta ångest över Brexit.
• Potatis, i alla dess former: Rostad, mosad, kokt. Som en hyllning till potatisens mångsidighet. Eller bara för att man kan.
• Sky, det bruna guldet: Utan sky, ingen jul. Som en målarfärg, fast ätbar. Och beroendeframkallande.
• Brysselkål, hatobjektet: Någon MÅSTE äta den. Åtminstone en. Typiskt.
• Christmas Pudding, den mörka hemligheten: En fruktkaka som lagrats i månader, dränkt i brandy och tänds på. Som en julgran i magen. Var försiktig bara!

Jag minns en jul då min farbror… ja, glöm det. För mycket information, för lite tid.

Visste du? Den “traditionella” julkalkonen blev populär först på 1800-talet. Före det var gås vanligare. Tänk vilken gåshud! Och Christmas pudding är fullproppad med torkad frukt och kryddor som importerades från hela det brittiska imperiet – en smak av kolonialism på julbordet, så att säga.

Varför inte testa en bit av den brittiska julen – om du vågar?

Vad har man på julbordet i Norge?

Julebord i Norge: En smakresa

Tänk er, en kall norsk vinterkväll. Snöfall, sprakande brasa och ett dignande julbord. Fantastiskt, va? Men vad är det då man äter?

• Fisk, fisk och åter fisk: Julebord utan torsk eller hälleflundra? Obegripligt! Julekveite (hälleflundra) är en riktig höjdare. Sill, såklart, i olika inläggningar. En riktig klassiker, precis som i Sverige.

• Kött med karaktär: Pinnekjøtt (torkad fårkött) är en norsk julspecialitet som kräver lite mer tålamod än julskinkan. Ribbe (fläsklägg) är ett annat populärt alternativ. Medisterkaker, små köttbullar, passar perfekt till.

• Sött och salt: Nissegrøt, en riskryddsmjölk, är traditionell dessert. Men glöm inte de sju sorterna kakor! Det är en regel, inte en rekommendation.

Det här är ju bara några av höjdpunkterna. Det finns regionala variationer, förstås. Min faster i Bergen svär vid en speciell typ av sylta, men jag har glömt namnet. Det är så det är med traditioner. De förändras och utvecklas med tiden. Tänk på det.

Tillägg:

• Lutfisk: En traditionell rätt av utblöt lagad torsk. En smak man antingen älskar eller hatar, skulle jag säga.
• Juleøl: Glögg, men på norskt vis! Många familjer brygger sin egen öl till julen. Det är en rätt mysig tradition. Bra för gemenskapen, vet jag, från min egen uppväxt i Oslo.

Vad har man på ett amerikanskt julbord?

Julafton ’98 i Boston. Snön piskade mot fönstret. Kallt! Jag var 10 och livrädd för moster Debbies kalkon. Den såg alltid torr ut, som en öken.

Vi åt i matsalen. Rött och guld. Julmusik. Jag HATADE tranbärssåsen. Den dallrade konstigt.

Pappa älskade sötpotatisgratängen. Med marshmallows! Jag rynkade på näsan. Han bara skrattade.

Mamma grät lite. Saknade Sverige. Jag förstod inte då. Nu vet jag. Hon saknade julskinkan.

Gröna bönor, ja. Ingen åt dem. Förutom farfar. Han åt ALLT. Konstig gubbe.

Kalkonen var som sagt torr. Men såsen räddade den lite. Mamma hade gjort en grym brunsås. Tack gode gud för brunsås!

Sen efterrätt: Pumpkin pie. Älskade den! Med vispad grädde. Mycket!

Och sen… julklappar! Ett Nintendo 64! Bästa julen ever! Kanske glömde jag kalkonen då. Kanske inte.