Vad äter man när det är jul?

Vad äter man på annandag jul?

Annandag jul? Kalkonrester. Punkt.

• Stuffing. Tråkigt, men effektivt.
• Brysselkål. Bitterljuvt. Precis som livet.
• Christmas pudding. Sockerchock. Förväntat.

Bubble and squeak. Kalkon-skräp mat. Men funkar. Jag föredrar det framför den torra kalkonen. Min favoriträtt just den dagen. Alltid. Sedan 2010.

Årets meny ser likadan ut. Inga förändringar. Inte i år heller.

Grönsakerna. Kanske lite potatis. Glömmer alltid vad mer det var.

Allt blandas. Steks. Äts. Snabbt.

Inga krusiduller. Bara effektiv återvinning av kalkon. Även om det är gott.

Vad gör man på annandag jul?

Annandag jul? Jaja, det där med att fira Jesus igen, fast lite halvhjärtat. Som en baksmälla efter julafton, liksom.

Huvudgrejen är väl att man försöker överleva. Man är proppmätt på julmat, släkten är lika irriterande som vanligt, och den där granen börjar se ut som en torrfluga.

• Kanske en gudstjänst, för de som är så där religiöst lagda. Typ som att gå på bio, fast tråkigare.
• Släktkalas, nummer två. Förbered dig på pinsamma frågeställningar om kärleksliv och karriär. Jag svär, min moster frågade om jag skaffar barn snart. Som om jag är en jävla höna!
• Sport på TV, perfekt för att undvika konversationer. Speciellt bra om man kan koppla in hörlurarna, typ.
• Mer mat, förstås. Kanske rester, men i år blev det faktiskt en hel del köttfärssås och spagetti över. Inte så jävla jul, men gott ändå.

Årets annandag jul var för övrigt en riktig höjdare. Jag spelade FIFA och vann mot min bror, hahaha. Han blev så sur att han slängde sin kontroller i väggen. Känns som han borde få en pris för att han lyckas vara så jävla dålig på spel varje år.

Vad händer på annandag jul?

Mörkret lägger sig mjukt över snötäckt mark. Annandag jul. Klockan tickar långsamt, en nästan outhärdlig väntan på… vad egentligen? Ljuset från granen fladdrar mot väggarna, speglar sig i de frosttäckta fönstren. En stillhet, tung och djup, fyller rummet. Minnen väller fram, som snöflingor i en virvelvind.

Sankt Stefanus. Namnet viskar genom rummet, ett eko av en historia som känns både oerhört avlägsen och oändligt nära. Stenarna, de vassa kanterna, hans blick, fast i tron, inför döden. En bild, brännande klar. En martyr, ja, men även en man av kött och blod.

En berättelse om tro, om lidande, om offer. Ja, offer. En doft av pepparkakor blandas med en underlig, tung lukt av… rökelse? Kanske. Eller är det bara min fantasi? Det är kallt, så kallt.

Annandag jul. En dag för reflektion, en dag för stillhet. En dag som bär på en tyngd, en historia vävd av tro och smärta. Känslan av en gammal kyrka, mörk och hög, fyller mig. Stefanus…

• Minnet av Stefanus: En martyr, stenad till döds.
• En kristen högtid: Till minne av Stefanus.
• Kyrkan: Bilden av en mörk, gammal kyrka.
• Känslan: Stillhet, reflektion, tyngd.
• Personlig upplevelse: Känslan av kyla, rökelse (kanske).

Året är 2023. Information om Sankt Stefanus finns lätt tillgänglig i böcker och på internet. Mina egna känslor och minnen är dock just mina egna, unika och svårfångade som snöflingor i luften. Denna speciella annandag jul.

Varför firar man annandag?

Klockan är mycket. Jag ligger här och stirrar i taket. Tankarna snurrar. Annandag påsk… varför firar vi den egentligen?

Det känns så… avlägset. Jesus… lärjungarna… en berättelse från en annan tid. Jag försöker minnas vad jag läste om det i bibeln, men det är suddigt. Som en gammal, bleknad målning.

Jesus uppenbarade sig. Det är det viktigaste, antar jag. Efter korsfästelsen. Efter döden. Hoppet. En ny början. Men känslan är… diffus. Inte direkt glädje. Mer… eftertanke.

Två lärjungar, på väg från Jerusalem. Det är så långt. En lång väg. Trötthet. Sorgen måste ha varit tung. Och sen… Jesus.

Det är en vacker tanke, förstås. Men… känns det verkligt? På riktigt? I min vardag? Nej. Inte riktigt.

Jag funderar på allt annat. På mitt jobb. På bråket med min syster i går. På räkningarna som väntar.

• Jesus uppenbarade sig för lärjungarna.
• De var på väg ifrån Jerusalem.
• Annandag påsk firas till minne av detta.

Det är allt jag vet. Det räcker inte. Jag behöver något mer. Något… närmare.

Året är 2024. Jag är 32 år gammal och bor i en liten lägenhet i Stockholm. Det är den enda konkreta biten jag kan ge. Resten är dimma. Nattens dimma.

Vad gör folk normalt på annandag?

Dimman ligger tät över sjön, en kall, fuktig filt. Annandagen. Luften vibrerar av tystnad, bara en ensam kråka skriker någonstans långt borta. Klockan är tio, solen kämpar sig fram genom disig gråhet. Det är en dag för eftertanke, en dag för vila. Jag ser framför mig hur mina barn, 7 och 9 år gamla, fortfarande sover djupt. Deras andning, en mjuk, regelbunden rytm.

Den där lugna, andlösa känslan. Annandagen. En dag utan krav, utan måsten. Kanske en långsam promenad genom skogen? Att andas in den kalla, rena luften, känna barr under fötterna. Känslan av frid, en tyngd som lyfts från bröstet. En känsla av…tomhet? Nej, snarare ett lugnt tomrum, redo att fyllas.

Kaffe. Svart, starkt. Jag känner doften av nybryggt kaffe, den varma, aromatiska doften, en tröstande känsla. Kanske en bok? En tjock, tung roman, som jag kan försvinna in i, timmarna flyger iväg. Jag dricker mitt kaffe och tittar ut på trädgården, täckt av frost, ett tunt lager av iskristaller. En dag för att bara vara.

Ja, Annandagen. En dag som är så olika för alla. Men för mig, är det just detta: Stillhet, eftertanke, en möjlighet att ladda batterierna inför kommande veckor. Min syster är säkert hemma hos sina föräldrar. De firar ofta med en stor middag, mycket mat och skratt. Annars?

• Vila och återhämtning efter julens festligheter.
• Tid med familjen. Spontan lek i snön, sällskapsspel.
• Andlig reflektion. En dag för att reflektera över julens budskap.
• Besök hos vänner och släkt.

Den där känslan av lugn, av djup stillhet. En annandag, för evigt inpräntad i minnet. Kanske jag bakar en äppelkaka senare? Doften av kanel och socker skulle fylla huset. Annandagssolen bryter fram. Ljuset får den fuktiga snön att glittra.

Vad ska man äta på annandag jul?

Annandag jul-rester? Bah! Som att lyssna på samma julskiva två dagar i rad. Låter tråkigt, eller hur?

Alternativ 1: En kulinarisk revolt!

• Pizza. Ja, pizza. En explosion av smak som inte inbegriper någon form av julskinka-trauma.
• Tacos! För att verkligen visa julmaten vem som bestämmer. (Min kusin Sven-Erik älskar det här alternativet!)
• En rejäl pastarätt. Carbonara, kanske? Något som inte skriker “JULMAT” i varje tugga.

Alternativ 2: Rester – men med en twist!

• Kalvsyltan? Gör en gryta! Jag lovar, den blir mycket bättre än vad den låter.
• Janssons frestelse? Till frukost. (Hör jag protestrop? Bra! Det betyder att ni tänker!)
• Överbliven lax? Laxmackor! Elegant, enkelt, effektivt. Ingen julstress.

Alternativ 3: För den ambitiöse (och lite galna) kocken:

• En helt ny meny! Risotto med tryffelolja. Kanske ett försök med en koreansk bulgogi? Det vore en jävla grej. (Jag pratar av erfarenhet, dock med en liten köksbrand som biprodukt.)

Årets meny för annandag jul? För mig personligen blir det nog pizza. Effektivt och smärtfritt. Glöm inte att slänga i lite extra chili. Livet är för kort för smaklös mat.