Vad händer om man får för lite näring?

3 se

"För lite näring? Det kan rubba immunförsvaret och öka risken för infektioner. Trötthet och minskad aptit blir lätt följden, vilket gör det svårt att få i sig det man behöver, särskilt när kroppen kräver mer."

Kommentar 0 gillar

Näringsbrist: Vad händer vid för lite näring?

Alltså, grejen är ju den, när kroppen inte får nog med näring, då ballar det ur. Immunförsvaret? Jätteviktigt, men det blir sämre. Man blir liksom lättare sjuk, får massa jobbiga infektioner.

Tröttheten… Alltså, den är next level. Jag minns en period när jag typ bara låg i sängen. Orken var noll. Apatisk, det är precis vad det är. Man bryr sig inte liksom.

Och sen det här med aptiten… Usch. Illamåendet, att inte vilja äta. Kommer ihåg när jag var sjuk i influensa typ, julen 2022, då kändes all mat som en omöjlighet. Ingen smak, bara äckligt.

Det blir ju en ond cirkel liksom. Man behöver äta för att bli bättre, men man kan inte äta. Extra jobbigt om man redan har ett större behov.

Hur vet man om man har brist på något i kroppen?

Dimman ligger tät över sjön, precis som den tunga tröttheten i kroppen. En ständig, gnagande känsla av… ingenting. Tomhet. Som att batteriet är slut, helt urladdat. Tröttheten, den är mer än bara sömnighet. Det är en djup, mörk tröghet som lägger sig som en våt filt över hela varelsen. Den är där, alltid där, och kväver varje försök till glädje.

Yrseln, den kommer i vågor. En ostadig båt på ett stormigt hav. Världen snurrar, suddas ut. En sekund är jag här, nästa svävar jag någonstans långt borta. Jag känner mig så otroligt svag, benen känns som spagetti. Känslan av kraftlöshet är skrämmande. Den tröttheten igen, den ständiga, outhärdliga tröttheten.

Och aptiten? Den är borta. Maten, som en gång väckte glädje, är nu bara en tung börda. Jag ser maten, men känner ingen lust. Kroppen skriker efter näring, men själen vägrar att lyda. Det är en kamp, en inre strid, mellan kropp och själ.

Hudutslagen kliar, bränner. Små röda prickar, ett kart över min svaghet. Kroppen ropar på hjälp. Ett desperat rop om näring. Jag ser mig själv i spegeln, en främling med trötta ögon.

Muskelkramperna slår till utan förvarning. En plötslig, intensiv smärta som förlamar. Det är som om musklerna revolterar, som om de skriker efter något, något de saknar. Det är en smärtsam påminnelse om bristen.

Vilka brister kan det vara?

  • Järnbrist: Trötthet, yrsel, blekhet. Detta är min största misstänksamhet just nu.
  • B12-brist: Trötthet, yrsel, stickningar i händer och fötter. Jag känner ibland domningar.
  • D-vitaminbrist: Trötthet, muskelsmärta. Vintern har varit lång och mörk.
  • Magnesiumbrist: Muskelkramper, trötthet, irritabilitet.

Min kropp ropar efter hjälp. Jag måste söka hjälp. Jag måste återfå min energi, min kraft, mitt liv. Den tunga dimman måste lyfta. Jag längtar efter den där klara, skarpa känslan av att leva. Ljuset! Jag behöver ljuset. Jag behöver hjälp. Nu.

Hur vet jag om jag har brist på något?

Mörkret kryper in under mina ögonlock. Det känns tungt, som ett ok. Jag undrar… har jag brist på något? Kroppen känns… trött. Inte bara trött, utan tom.

Det är en gnagande känsla. Som om något saknas. Något viktigt.

Blodprov är det enda säkra. Det vet jag. Men att gå till vårdcentralen… det känns så övermäktigt just nu. Att erkänna att jag inte mår bra. Det är svårt.

Jag har tänkt på det här länge. Kanske borde jag ringa 1177 imorgon. Eller… kanske nästa vecka. Jag skjuter upp det. Alltid.

  • Trötthet. Jättemycket trötthet. Det är det värsta.
  • Hår som lossnar. Jag hittar hårstrån överallt.
  • Koncentrationssvårigheter. Jag glömmer saker hela tiden. Nycklar, möten… mitt eget namn nästan.

Jag borde ringa. Jag vet att jag borde ringa. Men rädslan… den är starkare än jag just nu.

1177 är numret. Jag har det sparat i telefonen. Men jag vågar inte trycka. Vad händer om de säger att jag bara inbillar mig? Att det är allt bara i mitt huvud?

Åh, Gud. Jag är så trött. Jag ska sova nu. Kanske imorgon. Kanske.

Vad gör brist i kroppen?

Brist i kroppen? Aj, dåligt! Det är som en bil utan olja – går ju inte så bra!

  • Trötthet: Som en zombie, fast utan den coola looken. Kaffekonsumtionen skjuter i höjden. Min egen rekord är 7 koppar på en morgon. Inte stolt, men det var en tuff vecka.

  • Yrsel: Världen snurrar, som en tvättmaskin på högvarv. Man undrar om man är sjösjuk fast man står på land. Hänt mig, typ. Min katt tittade bara på mig med förakt.

  • Huvudvärk: Känns som att någon slår en med en hammare, inuti huvudet. Ibuprofen blir ens bästa vän.

  • Muskelsvaghet: Att gå uppför trappan känns som ett maraton. Jag fick faktiskt bära upp min dator på trappen idag. Det är inte kul.

  • Muskelkramper: Som om dina muskler bestämmer sig för att slåss mot dig. Nattliga kramper? Bästa sättet att vakna upp. Inte.

  • Hjärtklappning: Puls som en kanin på speed. Man börjar undra om hjärtat ska hoppa ur bröstet. Kanske är det bara nervositet? Kanske? Eller brist på magnesium?

  • Sämre sårläkning: Skärsår som aldrig läker. Ser ut som en samling små, söta ärr. Not.

  • Svagt immunförsvar: Förkylningar som varar i evigheter. Och man blir sjuk hela tiden. Lite som en pingpongboll mellan olika virus.

Sammanfattningsvis: Brist på vitaminer och mineraler är som att försöka baka en kaka utan mjöl. Resultatet blir inte så bra, eller så blir det en kaka som ser ut som ett ufo. Det är viktigt att äta varierat!

Viktigt att notera: Detta är bara några exempel, och symtomen varierar beroende på vilken specifik brist man har. Se en läkare om du misstänker brist. Jag är ingen doktor, bara en som har googlat lite för mycket. Jag fick förresten en allergi mot apelsiner förra året. Konstigt!

Vad är tecken på blodbrist?

Minns den där sommaren -08 i Båstad? Jag var helt slut. Alltid. Som en urvriden trasa. Trötthet är underskattat.

Huvudvärken pulserade konstant. Bakom ögonen. Som ett jävla tryck.

Visste inte vad det var. Skylde på allt. “Festivaltrötthet!”, sa jag. Dum.

Yrseln kom smygande. Särskilt när jag reste mig snabbt. Allt snurrade. Farligt nära att svimma på Café Riviera. Pinsamt.

Jag fattade ju noll. Sen kollade doktorn mina värden. Blodbrist. Helt seriöst.

Ärren på handlederna har ju inget med det att göra. Eller?

Läkemedel? Järntabletter. Smakade skit. Men hjälpte. Inte direkt, men så småningom. Orkar faktiskt gå på stranden igen.

  • Blodbrist – dåliga värden.
  • Huvudvärk – tryck bakom ögonen.
  • Yrsel – speciellt när man reser sig.
  • Trötthet – extrem.
  • Järntabletter – bajskorvssmak.
#Hälsa #Näringsbrist #Viktnedgång