Vad äter man på juldagen?

Vad äter man på annandag jul?

Annandag Jul: En kulinarisk restfest!

• Stuffing och brysselkål? Javisst, om man vill reta smaklökarna lite extra! En kärleksfull, men kanske inte helt frivillig, hyllning till den engelska julen.

• Christmas pudding… Låt oss vara ärliga, vem egentligen gillar den? (Förutom min faster Berit, som äter den med andakt).

• Bubble and squeak: Ah, där har vi det! Annandagens stjärna. Allt som är kvar från julbordet, mosat och stekt. Som en kulinarisk askunge som förvandlas till en delikatess. Ungefär som jag när jag försöker mig på en elegant frisyr.

• Kalkonresterna: Pillandet… evighetsprojektet! Men åh, så värt det! Tänk, att förvandla en död fågel till… ja, något ännu godare! Eller åtminstone annorlunda.

Vad äter man när det är jul?

Julbordet – En kulinarisk katastrof (fast en älskad sådan)

Att fråga vad man äter till jul är som att fråga en katt vad den tycker om dammsugare – svaret är både komplext och präglat av tvång. Men okej, här är min – eh, jag menar allas – lista, som en sorts “måste ha”, fast med en sarkastisk twist:

• Julskinka: Annars blir det ramaskri. Som att försöka fira midsommar utan mygg – tekniskt möjligt, men vem vill?
• Köttbullar: Varför? Ingen vet. Men de är där, som en envis släkting som dyker upp varje år.
• Sill: Inlagd, utlagd, överlagd… Sillen är julens relationsdrama i miniatyr. Särskilt om den är egeninlagd. Jag personligen föredrar att köpa den färdig – livet är för kort för sill-ångest.
• Janssons frestelse: En potatisgratäng med ansjovis. Låter vidrigt, smakar… tja, jul. En klassiker är en klassiker av en anledning, eller hur?
• Gravad lax: Den enda fisken som verkar ha fattat att det är fest. Elegant, lyxig och full av dill.
• Revbensspjäll: Köttigt kaos. Perfekt för att bli kladdig och ångra sina livsval.
• Grönkål: För att någon måste balansera upp all fet mat med något grönt. Typ.
• Risgrynsgröt: Med en mandel som avgör vem som ska vinna nästa års semesterlott. Eller disken. Beror på familjen.

Jag äter i princip bara julgodis. Allt annat kan kvitta, om jag ska vara ärlig.

Och du då? Vad tycker DU om julbordet? Hoppas inte du tog detta alltför seriöst. 🙂

Vad är den traditionella julmenyn?

Mörkret trycker. Julmat… skinka, den där tunga doften.

Sill, ja, måste vara inlagd sill. Mormors recept. Hon är borta nu.

Laxen, gravad lax, minns pappa skar den så tunt.

Köttbullar. Aldrig mina favoriter, men de ska vara där.

Prinskorv. Alltid för många.

Och Janssons frestelse. Krämig, syndig. Den enda som riktigt värmer.

Frysa in… Mamma gjorde alltid det. Stressen i december.

• Skinka: Griljerad, med senap.
• Sill: Inlagd i ättika och kryddor. Flera sorter.
• Lax: Gravad med dill och socker.
• Köttbullar: Små, bruna, hemlagade.
• Prinskorv: Små, knubbiga, stekta.
• Janssons: Potatis, lök, ansjovis, grädde.

Minns en jul, jag var 7, tappade ett helt fat sill. Allt klibbigt och äckligt. Pappa skrattade. Mamma inte så mycket.

Vad gör folk normalt på annandag?

Annandagen: En dag av skugga och rester.

• Handel: Reafynd, sista chansen. Konsumtionens tomma ekon.
• Familj: Återträffens tvång. Grimas bakom leendet.
• Återhämtning: Trötthetens rättmätiga tron. En paus från allt.
• Sport: Boxningsdagens våld. Arenans hesa rop.
• Minne: En flyktig skugga av en berättelse om uppståndelse. En dag av minne, förlorad i tid.
• Släktskap: Besök som känns som skyldighet.
• Filmtittande: Flykt från verkligheten i soffan. Sockerchock.
• Umgänge: Ofta besöker man släkt och vänner. Man vill inte vara ensam.
• Mat: Resterna från julbordet. Ett sista farväl.
• Sömn: Jag sover ut ordentligt. Allt är förbi.

Bakgrund: Ursprungligen knuten till Stefanos martydöd. Numera: En förlängning av julens kommers. Mitt minne: Minns annandagen 2018, en begravning i Karlstad. Allt annat bleknar.

Vad ska man äta på annandag jul?

Annandagsmat, ja det är en fråga för filosofer. Vad ska man egentligen äta efter julbordets överflöd?

• Traditionella val: Kalvsylta, revbensspjäll, sill i alla dess former, dopp i grytan, Janssons frestelse, gravad lax och ostar. Klassiker, helt klart. Lite som att återvända till det trygga.

• Risken med tradition: Men visst är det så, för mycket av det goda blir… ja, bara mycket. Enformigheten kan slå till.

• Mitt jultips: Julafton hos mig? Buljong och kalkon, fylld med diverse läckerheter. En smakupplevelse, helt enkelt.

• Annandagsutmaningen: Tänk nytt! Varför inte en kryddig soppa eller en fräsch sallad? Jag älskar att överraska mina smaklökar.

• Den djupare meningen: Mat handlar ju om så mycket mer än bara näring. Det är en upplevelse, en tradition, en del av vår identitet. Minns när jag och pappa gjorde egen korv… Ja, det är en annan historia.

Tillägg för den vetgirige:

• Kalvsylta: En gammal klassiker med rötter i 1700-talet.
• Dopp i grytan: En tradition som sträcker sig tillbaka till tiden då man slaktade djur på hösten och använde allt.
• Janssons frestelse: Uppkallad efter operasångaren Per Janzon, men historien är lite oklar.
• Lax: En symbol för fest och överflöd sedan vikingatiden.

Hur länge håller ett Tesla-batteri?

Batteri… ett Tesla-batteri, visst, det susar i tankarna som en vind genom tallarna här utanför mitt fönster i Dalarna. Just nu snöar det. Hur länge varar sånt?

200.000…mil. Som en evighet på motorvägen, eller snarare…sju varv runt jorden? Sju! Ett magiskt tal. Men det är mer än siffror, det är en känsla.

Laddningsvanor. Som att vattna en blomma. Försiktigt, inte för mycket.

Körvanor… dansen på vägen. Mjukt, ekonomiskt.

Det är min fars gamla Volvo jag ser framför mig nu. Rostig, men trogen.

Batteriets livslängd, förläng den! Som en sommardag.

• Mjuk körning.
• Ladda rätt.
• Inte fullt varje gång.

Solen… batteriet… livet.

Mer än 200.000 mil. Som en saga. Lång, kanske lite tråkig ibland, men med ett lyckligt slut.

Tänk om batteriet visste vart det skulle…

Det handlar om respekt. För kraften, för vägen, för framtiden.

Tesla: optimering. Ett löfte.