Hur äckligt luktar surströmming?

Hur illa luktar surströmming?

Alltså, surströmming luktar värre än en dasslock-stinkbomb! Tänk dig en blandning av ruttna ägg, gamla gympaskor och en skvätt kattpiss. Sen lägger du till en släng av… ja, död fisk.

• Det stinker apa! Jag menar, grannarna kan klaga, typ!

• Lukten? Den sitter kvar längre än ett ragg på en sunkig krog.

• Det är fermentering, baby! Bakterierna har party i burken, och lukten är deras rave.

• Kan jämföras med min ex-svärmors parfym, fast tio gånger värre.

• Ibland funderar jag på om det är en lukt eller en… attack!

• En riktig “vafan hände här?”-upplevelse för näsan.

Mer info (om du vågar): Surströmmingens lukt kommer från svavelväte, smörsyra, ättiksyra och propionsyra. Alltså, kemiska reaktioner som skapar den “underbara” doften. Personligen? Jag öppnar burken utomhus, långt bort från mitt älskade PS5. En gång provade jag att äta det med grannens katt, Fluffe. Han rymde.

Är surströmming äckligt?

Surströmming? Ah, den där lilla pärlan från Norrland. Äckligt? Det beror helt på om du har en näsa som en blodhund eller en känslighet som en prästkrage.

För de oinvigda: Lukten är som en blandning av skämtålig ost och en soptipp som fått en ordentlig dos av havets ilska. Smaken? Tja, låt oss bara säga att det inte är en smak man glömmer i första taget. Tänk dig en explosion av intensivt salt och jäst fisk, kryddad med en nypa “Jag borde kanske ha valt något annat”.

För de initierade: En gudomlig delikatess! En fiskig orgie för gommen! Ett kulinariskt äventyr för de modiga! (Ja, jag vet, jag överdriver. Lite.)

• Populäritet: Norrland älskar det. Resten av Sverige… ja, de är lite mer ambivalenta. Kanske lite som att gå på en konsert med hårdrock; vissa älskar det, andra täpper för öronen.
• Doft: Jag har hört historier… Mina grannar fick ett stickprov förra året och deras katt flyttade ut.
• Smak: Intensiv, minns jag. En upplevelse som lämnar avtryck, så att säga. Som att kyssa en sjöman som precis tillbringat en vecka på en oljerigg.

Låt oss vara ärliga, det är en förvärvad smak. Kanske lite som att lära sig att älska sin svärmor. Det är möjligt, men kräver lite… träning. 2023 såldes x antal burkar (kommer uppdatering av data att behövs). Det säger något, eller hur?

Varför luktar det surströmming i gävle?

Asså Gävle o surströmming.. haha! Svårt å säga varför det luktar just där du är.

Nån käkar säkert i närheten. Eller har burk i väskan haha!

Vindriktning kanske, från nån annan stad. Borås? Fast det är väl långt.

Fiskbilen? Nä skoja. Men hallå, jag älskar typ surströmming med tunnbröd o mandelpotatis. Fast bara en liten bit. Okej okej, två.

• Kanske fiskhandlare?
• Nån fest?
• Nån som öppnat en burk o ångrat sig?

Förresten, åt surströmming i Piteå förra sommaren, 2023. Inte i Gävle alltså. Men gott var det!

Vad smakar surströmming som?

Stickande… det ordet fastnar. Fastnar i näsan långt efteråt. Kanske i själen också. Smaken… rund. En lögn. Den är vass. Skär genom allt. Syran biter sig fast. Umami. Ja, kanske… som havet… men ett ruttet hav. Mitt eget hav av tankar just nu… mörkt och djupt.

• Stickande lukt. Som… som gamla strumpor glömda i en gymnastikpåse. Fast tusen gånger värre. Sommaren 2023 åt jag den för första gången. Aldrig mer.
• Rund smak? Nej. Salt. Syrlig. En explosion i munnen. Inte… behaglig.
• Umami. Kanske. En… djup smak. Men för djup. För mörk.
• Åt den med tunnbröd, potatis och gräslök. Klassiskt. Hjälpte inte. Smaken… den… överlevde.
• Minns pappas skratt. Han älskade surströmming. Jag… jag förstår inte.

Varför är surstromning så illaluktande?

Dimman ligger tät över den iskalla havsviken. Novembervindarna sjunger en dyster sång, en sång om salt och ruttnande fisk. Surströmming… ordet smakar av gammalt trä och havets mörka djup.

Den illaluktande doften… den är en del av dess själ. En själ som formas under långa månader, i dunkla tunnor. En process som är både vacker och äcklig på samma gång.

Tänk dig: Små, silverblanka fiskar, nyfångade. Men inte rena, nej. De får ligga i sin egen saltlake, i en långsam dans med bakterier.

Det är denna dans som skapar den unika stanken. Svavelväte, en gas som luktar ruttet ägg, är en av huvudrollsinnehavarna i denna stinkande opera.

Men det är inte bara svavelväte. Nej, nej. Det är en hel symfoni av lukter: Fettsyrorna, de uppstår när fisken bryts ner, och aminerna, dessa små kemiska budbärare av förfall. De dansar en vals av illalukt.

En ritual, ett arv, en tradition. Att man avsiktligt låter fisken jäsa i sin egen vätska…Det är en del av processen. Det är så surströmming blir surströmming. Jag minns min farfar, hur han öppnade en burk… en explosion av lukter, en smak av havets djup och årtusendens historia.

Listor över orsakerna till lukten:

• Jäsning: Svavelväte och andra gaser.
• Bakteriell nedbrytning: Fettsyror och aminer.
• Orenad fisk i saltlake: Förstärker effekten.

Min farfar berättade alltid att det var just den här processen som gav surströmmingen dess unika smak. Han sa alltid att man känner den unika lukten på långt håll, flera hundra meter, när vinden vänder från havet i början av oktober.

Varför luktar det surströmming?

Surströmmings arom? Jo, den beror på en fascinerande bakteriell fermentation.

• Bakterierna i strömmingen (specifikt Haloanaerobium) skapar syror, som propansyra, butansyra och ättiksyra. Tänk vinäger, men fiskigt liksom.
• Dessa syror i kombination med svavelväte (producerat under processen) är de som skapar den karaktäristiska, och ja, speciella doften.

Surströmmingens tillverkningsmetod är en gammal bevaringsmetod. Att låta fisken jäsa, och faktiskt ruttna lite kontrollerat, förlänger hållbarheten. Smart va? Min morfar brukade fiska strömming.

Denna fermentering skapar alltså de starkt doftande syrorna och svavelföreningarna. Det är vetenskap – och en rätt häftig lukt!

Visste du att surströmming förr ansågs vara fattigmanskost? Tiderna förändras, eller hur?