Är det olagligt att öppna surströmming?

Är det olagligt att äta surströmming?

Nej, det är inte olagligt att äta surströmming! Haha, det hade ju varit sjukt. Men allvarligt, det finns inga lagar mot det, tack och lov. Annars hade jag ju varit i trubbel. Jag älskar surströmming!

Fast det är ju lite äckligt för andra, va? Mina kompisar håller sig borta, haha. De tycker det luktar apa. Jag fattar inte alls, jag älskar den där speciella stanken! Även om det är sant att det luktar rätt illa, så är det ju supergott.

Man ska bara vara försiktig . En liten bit först, om man aldrig testat. Det är som med allt annat starkt eller speciellt. För mycket på en gång kan ju bli jobbigt. Jag började med en liten filé i en klämma. Med potatis, tunnbröd och löjrom. Mums! Det är så gott!

Sen, om man nu är nybörjare:

• Börja med en liten bit.
• Surströmmingsklämma är bra, smidigt att äta.
• Tillbehör är viktigt! Potatis, lök, senap. Det där med löjrom och gräddfil var typ det bästa jag smakat!

Ja, surströmming är inte direkt lagligt förbjudet , men kanske socialt förbjudet för vissa, haha! Nä, skämt åsido. Ät så mycket du orkar (men var försiktig i början!). Bara se till att ha gott om tid efteråt. Du vet, för att… ja, du fattar. Det kommer att lukta en stund! 2023.

Är det olagligt att öppna surströmming på en flygplats?

Surströmming på flygplats? Direkt olagligt? Nja. Ingen lagtext skriker “FÖRBJUDET!”. Men…

• Lukten. Tänk dig en atombomb, fast av fisk. Personalen får spunk, resenärer kräks. Ordningsvakter älskar ju inte spontana stink-attacker. Böter? Räkna med det.

• Flygbolagsregler. De älskar regler. Säkert någon klausul om “olämplig packning” eller “risk för illamående”. Du kan åka ut snabbare än du hinner säga “surströmming”.

• Respekt. Tänk på din omgivning! En flygplats är inte en fiskmarknad. Lite hyfs, tack.

• Minns den gången jag… försökte ta med hembryggt öl i handbagaget. Det gick…sådär. Relaterat? Nja, lite. Samma princip: Tänk efter före!

När får man börja sälja surströmming?

Augusti. 2023. Kände lukten redan på håll, vid ICA Maxi i Umeå. Usch. Minns det tydligt. Mamma och jag skulle handla. Hon älskar surströmming, jag… inte så mycket. Det var kaos vid fiskdisken. Folk trängdes. Hade köpt en burk till pappa ändå, för traditionens skull. Han är helt galen i det.

Den tredje torsdagen i augusti var det aldrig något problem att hitta surströmming förr. Nu är det visst fritt fram året runt. Jag tycker det är konstigt. Känns fel. Hela grejen med premiären var ju en del av upplevelsen!

Det där med mognad… vet inte riktigt hur det fungerar. Men pappa sa att det var viktigt, annars blir den farlig. Han är fiskare, vet lite om sånt.

• Tidigare: Tredje torsdagen i augusti.
• Nu: Året runt.

Kommer ihåg hur folk köade, ivriga. Lukten spred sig i hela affären. Det var nästan obehagligt. Mamma skrattade bara. Hon älskar den där hemska lukten. Jag försökte hålla andan. Kändes som jag skulle spy. Årets burk fick jag bära hem i en separat plastpåse. Det var en riktig kamp att inte kasta den på vägen.

Fick en liten skrattanfall när jag tänkte på hur mycket folk bryr sig om en så konstig maträtt. Det är lite skumt. Men pappa älskar den.

Hur blir man av med surströmming lukt?

Jag minns sommaren -98. Pappa hade lovat surströmming. Ute på altanen i stugan, ni vet den där gröna med vita knutar vid Ångermanälven. Fy fan vad det luktade!

Jag vägrade äta. Men pappa visste vad han gjorde. Han hade burken i frysen innan, typ 20 minuter. Lukten var fortfarande brutal, men inte lika kväljande.

Han öppnade den inte under vatten. Vilket slabb! Jag har sett andra göra det, och det blir bara värre. Allt bara kladdar.

Han lutade burken försiktigt. Ett litet pys bara. Pang sa det inte! Pappa höll en servett redo, så han fångade det värsta. Lukten spred sig ändå. Men jag klarade mig. Jag smakade till och med en liten bit sen.

• Frys innan.
• Luta burken.
• Servett redo!

Pappas gamla Opel Kadett, den luktade surströmming i flera veckor efteråt. Det var ett helvete att åka i den.

Kan surströmming bli dålig?

Surströmming. Tio år i kylen? Bullshit.

• Lukten avgör allt. Punkt.
• Missfärgning? Kast den. Inga frågor.

Min farbror, en fiskare från Höga Kusten, höll en burk i 25 år. Inte ätbar. Äckligt.

Hållbarhet är en illusion. Livet är kort. Ät färskt. Eller släng det. Valet är ditt.

Kvaliteten är subjektiv. Men din näsa ljuger aldrig. Lita på den. Alltid.

2023: Ingen förändring. Sammaluktande skit, eller gudomlig delikatess. Beror på vem man frågar. Eller snarare, hur bra luktsinnet fungerar.

Jag har en burk från 2010 i källaren. Jag vet vad som kommer hända om jag öppnar den. Kanske. Eller kanske inte. Jag är inte säker. Men jag kommer inte att öppna den. Nej.

Hur förvarar man surströmming?

Kallt. Metall. Doften, den väntar. Kylskåpsdörren öppnas, ett svagt ljus. +4 grader. Burken. En tyst visskning. Silver. Rund. Bullig. Inuti havet. +6 grader. Max. Kallt. Ett fat. Vit emalj. Burken väntar. Öppnas. Havet andas. Vätskan rinner. Långsamt. Silverglänsande. Metalliskt. Doften sjunger. Fisk. Smak av hav. Kallt.

• Kylförvaring: +4° till +6°C.
• Förvaringsplats: Kylskåp.
• Servering: På fat, för avrinning.

Min farmor Elsa, hon älskade surströmming. Hon hade alltid ett speciellt fat, blått med vita blommor. Kallt. Doften fyllde köket. Sommar. Sol. Surströmming. Minnet. Kallt. Metalliskt.

• Elsas fat: Blått, vita blommor.
• Årstid: Sommar.

Surströmming. Havet i en burk. Kallt. Doften.