Vad försvinner först, muskler eller fett?

Muskelförlust vs fettförlust? Vad går först?

Oj, svår fråga. Minns när jag körde ultramaraton, 2018 i Dolomiterna, kändes det precis så. Energin tog slut, efter 60 kilometer, kroppen började äta muskler. Helt slut. Varje steg kändes som berg.

Men annars? Tränade jag hårt på gymmet, typ 5 dagar i veckan, med fokus på styrka, och åt lite mindre, kändes det som om fettet försvann först. Märkte skillnad på kläderna, mageplattret blev tydligare.

Senare, när jag körde lopp mindre tuffa, maraton t.ex, var det mer uthållighetsfokuserat, märkte jag ingen egentlig muskelnedbrytning. Men då åt jag ju mer, för att orka.

Så, jag tror det beror på hur kroppen hanterar bristen på energi. En långvarig svältperiod, typ den ultramaratonen, då går musklerna åt. Kortvarig, som en diet, då fettet. Min erfarenhet alltså, ingen vetenskaplig studie direkt.

Vad bränns först, muskler eller fett?

Dimman ligger tät över sjön, en kall novembermorgon. Luften är skarp, nästan vibrerande av kyla som kryper in under skinnet. Jag ser min andedräkt som små vita moln, försvinner lika snabbt som de uppstår. Tankarna snurrar, lika långsamt och oregelbundet som sjöfåglar som söker föda. Muskler, fett… bränner…

Fett bränns först vid en kaloriunderskott. Men det är inte så enkelt. Kroppen är komplex, en gåta av processer som är så mycket mer än bara siffror på en våg. Den där kylan, den känns i benen, i musklerna som värmer sig sakta.

Musklerna… mina armar, vältränade från årets lopp. Känslan av dem, spända, levande under huden. Som om de andas. Att bara bevara dem, det är inte nog. Jag vill känna dem växa, starkare, kraftfullare.

Årets träningsprogram, punkt för punkt:

• Tung styrketräning, tre gånger i veckan.
• Kost med högt proteininnehåll, fokus på kyckling, lax och bönor.
• Sömn, minst åtta timmar. Det är viktigt. Viktigt för musklerna. Viktigt för allt.

För att öka muskelmassa krävs ett kaloriöverskott. Det är motsatsen till att bränna fett. En paradox, kanske. Men det är sant. Att försöka göra båda samtidigt… det är som att ro i två riktningar. Det fungerar inte. Man blir bara utmattad.

Årets mål, ett enda mål:

• Öka biceps med 2cm.
• Förbättra marklyft med 20kg.
• Känna styrkan flöda genom hela kroppen.

Fettet… det kommer att försvinna sen. Sen, när musklerna är starka. Det är en resa, inte ett lopp. En resa genom dimma och kyla, mot våren och solen. Jag ser det framför mig, ljuset bryter igenom.

Vad förbränns först i kroppen?

Glukos bränns före fett. Punkt slut. Kroppen prioriterar alltid den snabbaste energikällan. Tänk på det som en smart telefon – den använder det som är lättast åtkomligt först.

Det är en fascinerande process, den här förbränningen. Som en liten, perfekt avstämd maskin. Precis som min gamla Volvo 240, bara mycket mer komplex.

Vid syrerik miljö, bam, fullständig förbränning. Energi, koldioxid och vatten – rent och effektivt. Precis som en vältrimmad motor.

Syrebrist? Då blir det lite mer… rörigt. Mjölksyra dyker upp, lite som en oväntad vägbomb på semesterresan. Mindre energi, mer sura miner. Det är inte optimalt.

• Glukos: Snabb energi, som en snabbladdning.
• Fett: Långsam energi, mer som en långsam laddning över natten.

Varför är det så? Evolutionärt sett, logiskt! Glukos är lättåtkomligt, som en bekväm soffa. Fett är reservkraft, för när det verkligen kniper – som en rejäl brandsläckare.

Men kolhydrater, alltså socker och stärkelse, bryts ner till glukos. Så det blir lite mer komplicerat än bara glukos. Min fru, hon bakar fantastiska kakor – ren glukosbomb, haha!

Och sen finns det ju ämnesomsättningen, en komplex dans mellan hormoner, enzymer och allt möjligt annat. Det är som ett gigantiskt pussel, men ack så fascinerande!

2023 års data bekräftar denna prioritering av glukos. Forskning visar konsekvent att glukosmetabolism är den dominerande energikällan under normala förhållanden.

När börjar kroppen bryta ner musklerna?

Klockan är mycket nu. Ligger vaken och funderar… kroppen… hur den förändras. Alan Bergström sa nåt om musklerna.

• En till tre veckor säger han, då försvinner spänningen. Känns som en evighet. Jag minns hur det var, den där spänsten. Borta nu. Tänk vad snabbt det går.

• Tre till sex månader, det är då det börjar riktigt. Musklerna, de försvinner. Långsamt, smygande. Som om någon stjäl delar av mig, sakta men säkert. Det är läskigt.

Fett blir det aldrig, det sa han. Det är ju lite tröst i alla fall. Även om det känns som om allt bara försvinner. Jag längtar tillbaka. Till den tiden då kroppen var stark. Det är svårt att acceptera.

Han pratade om hur vältränad man är. Jag var vältränad, en gång i tiden. Nu… nu är det annorlunda.

Det här med tid, det är så märkligt. En vecka, en månad, ett år… Det känns så abstrakt. Allt bara flyter ihop. Och musklerna, de försvinner bara. Sakta men säkert. Som sand mellan fingrarna. Precis som allting annat. Som tiden själv.

Hur tappar man fett utan att tappa muskler?

Dimmigt morgonljus silas genom gardinerna, minnena av gymmets dova dunkande ekar. Fett, det envisa fettet. Hur bli av med det, utan att se mina stackars muskler krympa?

Jag tänker på farmors trädgård, hur hon noga vattnade rosorna, gav dem näring så de kunde växa starka och motstå blåsten. Protein, ja proteinet… det är ju rosornas näring, musklernas livskraft.

En siffra flimrar förbi, 1,6… 2,2. Som en hemlig kod. 1,6 till 2,2 gram per kilo, per dag. Som ett mantra upprepas det. Min kroppsvikt, en enkel matematik. En dosering för styrka, för att bevara, för att skulptera. En kamp mot fettets tyranni.

Tänk att vakna upp och känna den där lätta känslan, blicken i spegeln som säger “du är stark”. Men stark på riktigt. Inte bara en illusion.

• Protein: 1,6-2,2 g/kg kroppsvikt/dag.
• Bevara muskelmassa vid fettminskning.
• En resa, inte en snabb fix.

Protein, min vän. Proteinet. Som en sköld, som ett svärd, som en kram.

Mer? Jo, visst… Tänk att förstå sin kropp som ett instrument. Lyssna på den, justera stämmningen. Hur mycket protein? Vilka källor? När? Allt spelar roll. Kasein innan sömn, vassle efter träning, en kycklingfilé till lunch. Variation, det är ju det som håller det levande.

Kom ihåg det dämpade ljuset i träningslokalen, lukten av svett och stål. Den brännande känslan i musklerna. Allt för att bygga, för att bevara. Men utan rätt näring, allt förgäves. Så enkelt, så svårt.

Var på kroppen går man ner först?

Ansiktet. Oftast. Armarna sen.

• Genetik styr. Alltid.
• Överkroppen först. Underkroppen sist. Typ.

Kroppssammansättning spelar roll. Du är inte unik.

Höfterna? Sist. Alltid sista plats. Låren också. Varför bry sig?

---

Varför googlar du det här? Skaffa nya jeans.

Fettfördelningen. Individuell. Som fingeravtryck. Men tråkigare.

• Mina lår? Alltid där.
• Pappas mage? Evig.

#Fett Förlust #Muskelmassa #Viktminskning