Hur vet man om din partner har tröttnat?

Tecken på att partnern tröttnat? Varningssignaler & tips!

Minns den där novemberkvällen 2018, kallt regnade det. Han kom hem sent, igen. Kändes som iskyla mellan oss, inte bara vädret. Tystnad, den värsta sorten.

Plötsligt märkte jag detaljerna. Hans blick, inte längre den där varma, utan avlägsen. Samtalen blev korta, ytliga. Sexlivet? Nästan obefintligt. Som om en osynlig vägg byggdes.

Kommer ihåg en diskussion, kanske mars 2019. Om husrenoveringen, men det handlade egentligen om allt annat. Jag kände mig fullständigt ignorerad. Hans tålamod, borta.

Det var då jag började googla. “Tecken på att partnern tröttnat”. Hittade artiklar, ja, men de kändes…inte personliga. Som om de skrev om någon annan.

Min upplevelse var mer… diffus. En blandning av småsaker. Omedvetna suckar, bristande engagemang, en annan ton i rösten. Som att han inte längre såg mig. Det var jobbigt.

Det slutade såklart illa, separationen. Men just den känslan av att inte bli sedd, den sitter kvar. Det blev en läxa för framtiden, att se varningssignalerna innan de blir en tsunami.

Hur vet jag om jag tröttnat på min partner?

Det var den där sommaren i Öregrund, 2018. Vi skulle ju fixa bryggan. Jag kommer fan ihåg lukten av tjära. Alltså, då visste jag. Fan vad less jag var. På allt.

Han slet, ja. Men jag stod bara där och stirrade ut över vattnet. Kände bara…ingenting. Förutom typ en djup suck.

Konstant irritation: Allt han gjorde, varenda liten grej, störde mig. Sånna där små ljud han gjorde när han åt äpple. Helvetes äpple.

Tystnaden: Vi pratade inte längre. Eller, vi pratade om saker. Logistik. Vem som skulle handla vad. Men inte med varandra. Minns en kväll, satt bredvid honom i soffan, men kändes som han var mil bort.

Rutinen, en kvävning: Samma middagar, samma tv-program, samma säng. Det var som en förbannelse. En riktigt tråkig förbannelse.

Ingen sex: Vi hade ju haft ett jättebra sexliv innan. Nu var det bara…inte. Jag orkade inte ens fejka. Skamligt, jag vet.

Jag vet inte. Det bara dog. Som en planta man glömmer att vattna. Det var inte hans fel. Det var inte mitt fel. Det bara var. Jag sms:ade bästa väninnan Anna från dass den kvällen. “Jag tror jag är klar”. Hon fattade direkt.

Det tog ett halvår till innan jag orkade säga det högt. Hemskt. Men sant.

Varför jag stannade så länge? Feghet. Och barnen. Fan också. Men det gick ju inte längre.

Vad jag gjorde sen? Flyttade till Söder. Började gå på salsa. Helt jävla livsfarligt.

När man inte orkar kämpa mer i ett förhållande.?

Usch, vad jobbigt det här är. Känner mig helt slutkörd. Inte orkar kämpa mer. Punkt slut. Precis som när man springer maran och lungorna brinner. Fast det här är värre. Mycket värre.

• Ingen energi kvar. Allt känns tungt. Som att bära en säck potatis, fast säcken väger 100 kilo. Och den är full med skit också.

När började det egentligen kännas såhär? Vecka 22 kanske? Eller var det 23? Nej, 24. Det är ju inte så länge sen… Men det känns som en evighet. Som att jag varit fast i en leråker i flera år. Jag behöver en traktor. En riktig monstertruck.

Varför orkar jag inte? Har jag gett upp? Är jag lat? Nej, jag är utmattad. Totalt utbränd. Det är inte lathet. Det är överlevnad.

• Han glömde vår årsdag. Igen. Det var droppen.

Kommer jag ångra mig? Jajamän. Klart jag kommer göra det. Alltid. Jag ångrar allt. Det är min specialitet.

Hur ska jag prata med honom? Jag vet inte. Jag vill inte. Jag är rädd. Rädd för hans reaktion. Rädd för tystnaden. Rädd för allt.

• Jag behöver en plan. En flyktplan.
• Ny lägenhet.
• Packa väskor.
• Slänga alla gemensamma foton. Nej, vänta. Jag ska bränna dem.

Måste jag verkligen gå? Kanske finns det hopp? Nej. Nej, det finns inget hopp kvar. Det är slut. Det är över. Det är slut, för fan!

Huvudpoäng: Relationer som inte längre ger glädje, energi och välmående bör avslutas. Kommunikation är viktig men om känslan av utmattning och hopplöshet kvarstår, är det dags att gå vidare.

#Partnerskap #Relationsproblem #Trötthet