Hur vet du när det är dags att lämna förhållandet?

Hur vet man när det är dags att lämna ett förhållande? Usch, den frågan… den skär i hjärtat, eller hur? Det är ju så svårt. Ibland känns det som att man famlar i mörker. Den där texten om dåligt rumskompisskap… den träffar ju mitt i prick. Jag minns när jag och mitt ex knappt pratade med varandra. Vi åt middag i tystnad, kollade på tv utan att ens titta på varandra. Det var som att luften gick ur allting. All den där glädjen, spänningen, närheten… vart tog den vägen?

Det är så konstigt hur det kan bli så. Från att ha delat allt, drömmar och rädslor, till att inte ens orka fråga hur den andras dag varit. Som att man blivit främlingar i sitt eget hem. Jag menar, hallå? Är det så här kärlek ska kännas? Kallt och avlägset? Jag tror inte det. Jag vägrar tro det.

Min kompis Sara, hon var i ett liknande läge för några år sedan. Hon berättade att de slutade fira sina årsdagar. Inte för att de bråkade, utan för att ingen av dem brydde sig. Det är ju hjärtskärande! Tänk att nå den punkten… Det fick mig att tänka. Om man inte ens orkar visa den minsta omtanke, om man inte bryr sig om vad den andra känner… då är det väl kört, eller? Var går gränsen?

Någonstans läste jag att 70% av alla par går i parterapi för kommunikationsproblem. 70%! Det är ju galet mycket! Och ändå, trots terapi och allt, så funkar det inte alltid. Ibland måste man bara acceptera att det inte går längre. Att det, hur ont det än gör, är dags att gå vidare. Att släppa taget. Det är inte lätt, men ibland är det det enda rätta. Och vet du vad? Det kommer att bli bättre. Det lovar jag. Det gjorde det för mig, och det kommer att göra det för dig också.