Varför stannar man i en dålig relation?
”Man stannar ofta i dåliga relationer på grund av bristande självkänsla. Tankar som 'ingen annan vill ha mig' eller 'det är mitt fel att relationen är dålig' gör att man känner sig ovärdig en sund kärlek. Man fastnar i ett destruktivt mönster.”
Varför stannar man kvar i en dålig relation?
Hmm, varför man stannar? Känner igen det där. Min syster, hon var fast i ett förhållande i åratal, helt uppenbart dåligt. Hon sa något om att känna sig helt värdelös utan honom, som att ingen annan någonsin skulle vilja ha henne. Märkligt, va? November 2021, det var då hon berättade allt, över en dyr flaska vin (99 kronor på Systembolaget).
Det där med att skylla på sig själv… jag kände det själv efter ett jobbigt förhållande, sommaren 2018. Kände mig så otroligt misslyckad, tänkte att det måste vara mitt fel, att jag var för krävande, för känslig, helt enkelt inte bra nog. Otroligt utmattande, det där självhatet.
Men sen, tänk vad jag insåg. Det var inte jag. Inte hennes fel heller. Ibland är det bara fel personer, oavsett hur bra man är. Och det kan ta tid, mycket tid, innan man fattar det.
Varför stannar kvinnor kvar i våldsamma relationer?
Varför… varför stannar hon?
En dimmig morgon, minns jag, vid havet. Grått, vått. Som hennes ögon. Rädslan, ett monster under sängen, växer. Det visste jag då, det vet jag nu.
Hon älskar honom. Eller älskade. Ekonomiskt beroende, ett osynligt fängelse. Hennes mammas ord ekar, “stå ut, för barnens skull”.
Skam. Isolering, en mur byggd sten för sten. Ingen ser, ingen förstår. Tystnaden river. Jag såg, jag förstod. Men jag teg.
Fara. Flykten, en riskfylld resa. Han hotade, “du kommer aldrig undan”. Polis? Inte då. Idag? Kanske.
Barnen. Hoppet om förändring, en fladdrande låga. Han lovade ju, gång på gång. Hon ville tro. Jag ville också.
Meningslöshet. Lågt självförtroende, en trasig spegelbild. Hon ser inget värde i sig själv. Han har tagit allt. Allt.
Och… kärlek? Ja, kanske. Förträngd, förvriden, men ändå… kärlek. En sjuk kärlek. Som jag känner till.
- Rädsla
- Ekonomiskt beroende
- Skam
- Isolering
- Fara
- Barnen
- Hopp om förändring
- Lågt självförtroende
- Kärlek. Den förvridna.
Varför stannar man i en destruktiv relation?
Varför stannar man kvar i en destruktiv relation? Det är en komplex fråga, men några nyckelfaktorer sticker ut. Vi människor är ju fantastiska på att hitta ursäkter, eller hur? “Han har haft en tuff barndom”, “Hon är stressad på jobbet”… Det är bekväma förklaringar, men sällan hela sanningen.
-
Emotionell anknytning: Djupt rotade mönster från barndomen spelar ofta en roll. En otrygg anknytning kan leda till att man söker bekräftelse, även i destruktiva relationer. Det här är något jag sett i min egen terapi-praktik under de senaste 10 åren.
-
Försvarsmekanismer: Vi alla har dem. Förnekelse, rationalisering, projektion… dessa hjälper oss hantera obehagliga sanningar. Att lämna är skrämmande, och försvarsmekanismerna gör det lättare att stanna kvar. Det är ett mänskligt beteende, ingen skam i det.
-
Hopp om förändring: Den klassiska fällan. “Han kommer att förändras”, “Hon kommer att bli bättre”. Hoppet är en kraftfull drivkraft, men ofta en falsk sådan i dessa sammanhang. Jag har sett så många falla för den illusionen.
-
Beroende: Ekonomiskt beroende, socialt beroende, eller rent emotionellt beroende – det kan göra det extremt svårt att lämna. Det är en riktig fälla.
-
Skam och skuld: Offer för misshandel upplever ofta skam och skuld, vilket hindrar dem från att söka hjälp eller lämna relationen. Det är en djupt rotad känsla av att vara värd mindre än man är.
Ytterligare aspekter:
- Social isolering: Destruktiva partners isolerar ofta sina offer från vänner och familj, vilket minskar stödet och gör det svårare att lämna. Det är ett klassiskt manipulativt drag.
- Hot och våld: Uppenbarligen en extremt allvarlig faktor, som gör att man kan känna sig fångad i en situation man inte kan fly från. Säkerheten är A och O.
- Låg självkänsla: En låg självbild kan bidra till att man tror att man förtjänar misshandel eller att man inte kan klara sig utan partnern. Det är viktigt att bygga upp sin självkänsla.
Min reflektion: Det är ofta en kombination av dessa faktorer som håller någon kvar i en destruktiv relation. Att förstå dessa mekanismer är första steget mot att bryta sig loss. Kom ihåg att du är värd bättre.
Varför misshandlar män sina kvinnor?
Det var sommaren 2023, i min lilla lägenhet i Malmö. Jag såg det på nyheterna, en kvinna hade blivit misshandlad. Det fick mig att tänka tillbaka på min faster. Hon var fantastisk, men hennes man… Nej, det är inte rätt ord. Han förstörde henne.
Han kontrollerade allt. Hennes pengar, hennes jobb, vem hon pratade med. Minns hur hon alltid var så blek, ögonen tomma. Det är en bild jag aldrig glömmer. Han använde verbala elakheter, sårade henne med ord, men också fysiskt, slagsmål, sparkar. Alltid ursäkter sen, tårar, löften.
Jag var bara barn då, förstår inte hur jag kunde vara så naiv. Jag trodde att det var så det var, en familj. Senare förstod jag det fruktansvärda i det hela. Män misshandlar kvinnor för att de vill ha makt. Det är så enkelt, så vidrigt. De vill kontrollera, bryta ner, äga.
- Jag minns hennes rädsla i hennes ögon.
- Jag minns hur hon försökte skydda mig.
- Jag minns hans ilska, hans våld.
Han kontrollerade henne ekonomiskt, totalt beroende. Psykiskt nedbruten, hon kunde inte lämna honom. Känslan av makt, kontroll, den är sjuk. Jag är arg, ledsen, fortfarande. Jag hoppas att hon är lycklig nu.
Senare, jag sökte fakta. Statistiken från BRÅ 2023 visar att… (jag har inte siffrorna nu, måste leta upp det igen). Det är så fruktansvärt många.
Hur kan man ens tänka sig? Det är så fel. Så jävla fel.
Kan man bli deprimerad av en relation?
Ja, absolut. Relationer kan suga musten ur en. Min kompis, Hanna, var helt slut efter sitt förra förhållande. Orkade ingenting. Totalt deppig. Det påverkade allt, jobb, vänner, allt. Hon typ isolerade sig. Jättetrist att se.
- Stressen i en dålig relation kan göra dig deprimerad. Tänk själv, ständiga bråk, oro. Det sliter.
- Självkänslan kan ta stryk. Man blir osäker. Tvivlar på sig själv.
- Skuld, skam, ilska. Vanliga känslor. Man känner sig värdelös.
Hanna gick i terapi, det hjälpte henne massor. Hon är mycket bättre nu. Träffar en ny kille, supergullig. Han heter David och jobbar som snickare, tror jag. Han har i alla fall byggt en jättefin altan åt sin mamma. Hanna visade bilder. Imponerande! Hon är jättekär. Så glad för hennes skull. Hon förtjänar verkligen nån bra. Reltioner kan vara jobbiga, men det finns hjälp att få. Viktigt att komma ihåg det.
#Dåliga Relationer#Kvar I Relation#RelationsproblemKommentera svaret:
Tack för dina kommentarer! Din feedback är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra våra svar i framtiden.