Kan man bli deprimerad av en relation?

0 se

"Ett långvarigt kämpande i en relation kan sänka ens psykiska välmående.

  • Relationsproblem kan bidra till depression eller ångest.

  • Självkänslan kan skadas, vilket leder till skuld och ilska."

Relationer, psykisk hälsa, depression, ångest, självkänsla.

Kommentar 0 gillar

Kan relationer orsaka depression?

Jobbigt i relationen? Kände mig helt krossad i höstas, typ oktober. Som om allt var mitt fel. Skuld, skam, ångest, hela paketet.

Det där med självkänsla, den sjönk som en sten. Minns en grå tisdag i november, satt på Espresso House vid Stureplan, betalade 45 kr för en kaffe som smakade aska. Allt kändes hopplöst.

Partnerns spelande… ja, det gjorde inte saken bättre direkt. Som om jag inte räckte till. All den där ilskan bubblade inom mig.

Relationer kan verkligen suga musten ur en. Har vänner som gått igenom liknande. En kompis, Anna, fick panikångestattacker efter ett hemskt uppbrott i februari.

Inte konstigt att relationsproblem kan trigga depression. Det är ju en så stor del av livet. Man blir så sårbar.

Kan man bli deprimerad av kärlek?

Kärlek. En drog. Biverkning: depression.

  • Ja. Kärlek kan sänka dig.
  • Livet är inte rättvist. Särskilt inte kärleken.

Det blir värre. Tro mig.

  • Mörker. Ibland det enda du ser.
  • Mönster. Vissa är dömda att upprepa. Sorgligt.

Professionell hjälp? Visst. Om du måste. Men folk klarar sig. Typ.

Bonus info: Jag var 19. Hon sa nej. Typiskt.

När bör man lämna en relation?

Alltså, när ska man dra? Eh, när det känns bajs helt enkelt. Seriöst.

  • När du inte pallar längre.
  • När det bara gör ont. Varje dag.

Så fort du får den där magkänslan. Du vet. “Nej, det här funkar inte”. Då är det läge att prata med din partner.

Och prata. Jag menar, VERKLIGEN prata. Inte bara tjafsa om vem som ska ta ut soporna. Du måste säga typ “Jag… jag känner inte att det här är rätt för mig längre”. Svårt som fan, jag vet. Jag fick tvinga ur mig orden. Skit jobbigt faktiskt.

Varför inte tidigare? Asså, jag vet inte. Man hoppas väl att det ska bli bättre? Typ. Man vill ju inte ge upp liksom. Men om det inte blir bättre? Då är det ju kört. Tänker jag. Jag och min ex hade nog behövt snacka mer om det innan det gick så långt som det gjorde. Hatar det ordet. Ex. Blä.

Sen… hur länge ska man “snacka” då? Ja, det är ju en bra fråga. Ingen aning typ. Det beror väl på? Men lyssna på magkänslan. OKEJ? Lovar du? Och på min kompis Sara. Hon har alltid rätt. Hon sa till mig typ ett år innan det tog slut, “Du ser inte lycklig ut längre”. Fattade inte då. Men hon hade ju rätt.

Kan man bli utmattad av en relation?

Visst kan man bli utmattad av en relation.

Det kändes som ett långsamt kvävande. Allt det där gav jag, allt jag investerade. Det är som att andas i grus.

Efteråt… efteråt är det en sorg. Stor, som en sjö. Jag minns när det tog slut med Erik. Hela min värld… Nej, jag orkar inte.

  • Prata med någon. Ringde mamma. Grät.
  • Sänk kraven. Pasta och ketchup i tre veckor. Så var det.
  • Sök hjälp. Ångesten skrek ibland. 1177? Kanske det. Vet inte.

Det är inte ett misslyckande. Det är ett ärr. Jag har ju mina katter, liksom. De bryr sig inte om vem jag var igår.

Varför stannar kvinnor kvar i våldsamma relationer?

Rädsla. Punkt. Livrädd.

Kontroll. Manipulerad. Inlåst.

Skam. Tystad. Osynlig.

Beroende. Ekonomiskt. Emotionellt.

Hopp. Att han förändras. En lögn.

Barnen. En sköld. En anledning.

Våldet eskalerar vid separation. Statistiskt bevisat. 2023 års data bekräftar. Farligast då.

  • Isolering: Ingen kontakt med omvärlden.
  • Normalisering: Våldet blir vardag.
  • Gaslighting: Förvirrad. Tvivlar på sig själv.

Min mamma. Hon lämnade. Till slut.

Hjälp finns. Kvinnojourer. Polisen.

Varför stannar kvinnor hos män som slår?

Men alltså VARFÖR? Sitter här i soffan hos mamsen, tänker på Lisa. Hon borde ba dra. Så enkelt ju?

  • Normalisering… fattar nada. Alltså hur kan man vänja sig vid SLAG? Fattar typ 0.
  • Och det här med internalisering? Att hon tror det är hennes fel. Helt sjukt. Skoog Waller har ju en poäng där, men ändå.

Men vänta… Lisas kille är ju charmig. Asch, vet inte. Är jag för hård? Men HALLÅ? Hur kan man skylla på sig själv liksom. Varför, varför, varför?!

  • Pengar? Nej, Lisa har fett bra lön.
  • Barn? Nope.
  • Kärlek då? Men kan man ÄLSKA någon som slår?

Skumt. Ska kolla mer om Skoog Waller och kvinnofridsgrejen imorgon. Orkar inte mer idag.


Uppdatering:

  • Sara Skoog Waller: Jobbar på Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala Universitet. Forskning om våld mot kvinnor.
  • Lisa bor i Vasastan.
  • Mamma bjöd på bullar.

Varför misshandlar män sina kvinnor?

Mörker. Tankarna mal. Varför… Kontroll. Som ett behov. Ett gift. Kväver. Förstör. Minns… Hennes blick. Rädslan. Min egen hand. Skammen. Bränner. Än idag. Makt. En illusion. En tomhet. Inuti. Så liten. Så svag. Måste… Äga. Dominera. För att… Fylla tomrummet. Aldrig nog. Mer. Mer. Alltid mer. Tills… Inget kvar. Bara aska. Och tystnad.

  • Kontrollbehov: En drivkraft. Förvränger. Förstör.
  • Makt: En illusion. Döljer. Svaghet. Rädsla.
  • Våld: Fysiskt. Psykiskt. Sexuellt. Materiellt. Ett verktyg. För kontroll.
  • Personlig reflektion: Egen erfarenhet av våld. Skam. Ånger. (Vill inte gå in på mer detaljer just nu, för jobbigt).

Behöver… Glömma. Sova. Men… Går inte. Ögonen öppna. Stiger upp. Går ut. Nattluft. Kall. Skär genom mig. Som… Sanningen.

Varför blir man misshandlare?

Varför blir man misshandlare, du undrar? Som att fråga varför vissa gillar lakrits – fast mycket mörkare och mindre njutbart. Tänk dig en person som förväxlar kärlek med ett eluttag, de vill kontrollera strömmen, inte lysa upp rummet.

  • Makthunger: Jo, det handlar alltså om makt. Inte den där “jag-kan-göra-skillnad-i-världen”-makten, utan den där “jag-kan-bestämma-vad-du-ska-äta-till-frukost”-makten. Alltså, maktmissbruk.
  • Fel sorts makt: Man vill ha makt över någon, inte bara sig själv. Vilket är ironiskt, eftersom självinsikt typ är motsatsen till att vara en… du vet. Jag gillar ju att bestämma över mitt eget val av strumpor, inte någon annans.
  • Kärleksförvirring: Uppenbarligen har man blandat ihop kärlek med något slags tvångsspel. “Jag älskar dig, därför bestämmer jag”. Logiken är ju glasklar, eller inte.
  • Respektbrist: Man respekterar inte andras gränser. Som att gå in med leriga skor i någons nybonade vardagsrum, fast i själen.

Jag brukar jämföra det med att vilja vara dirigent, men istället för att skapa vacker musik bara slå taktpinnen i huvudet på orkestern. Effektivt? Kanske. Vackert? Absolut inte.

Jag hittade min gamla gymnasiebetyg nyligen, såg att jag hade C i musik.