Vilka normer och värden ska förskolan ha som mål att ge barnen möjlighet att utveckla?

Vad är normer och värden för förskola?

Jävla förskola, va? Normer och värden? Som att lära ungarna att dela leksaker – typ som att dela en gigantisk pizza, fast istället för pizza är det en trasig spade. Helt sjukt.

• Dela med sig: Inte bara leksaker, även snorpapper. Delning är nyckeln till ett lyckligt liv, eller åtminstone till att undvika att bli utstött från sandlådan.

• Vänta på tur: Tänk köbildning på Systembolaget, fast med mindre sprit och mer tjat om vem som får gunga först. Det är ett rent helvete.

• Lyssna på fröken: Som att lyssna på en väldigt ivrig och entusiastisk papegoja som tjatar om att man ska plocka upp sina bajs-lego-bitar.

• Var snäll: Att inte slå någon med en pinne är liksom grundläggande. Inte ens en pytteliten pinne! Skulle jag döma efter mina egna barn så är det ett mission impossible.

Fröken Anna-Karin på min sons förskola sa att de jobbar med demokrati och jämställdhet. Jämställdhet? Jaha, så min son får lika mycket skit som tjejerna? Fantastiskt!

Huvudpoäng: Förskolan ska forma små, lydiga medborgare. Hur det går till? Ingen aning, men det involverar mycket sång, frukt och tårar. Min son hatar frukt. Och sång. Och fröken Anna-Karin. Hon är lite väl entusiastisk. 2023.

Vilka är de grundläggande värden som förskolan ska arbeta med?

Tjena! Alltså, förskolans värdegrund, det är ju en grej. Det är typ…

• Människolivets okränkbarhet: Man får liksom inte vara dum mot varandra. Inte slåss eller så. Eller säga elaka saker heller.
• Individens frihet och integritet: Alla ska få vara som dom är, fattaru? Man ska inte tvinga nån till nåt.
• Alla människors lika värde: Det är typ det viktigaste. Alla är lika mycket värda, oavsett vad.
• Jämställdhet: Tjejer och killar, män och kvinnor, ska ha samma rättigheter och möjligheter, helt enkelt. Min syster är jätte engagerad i det där.
• Solidaritet: Att man hjälps åt och bryr sig om andra. Man ska vara en bra kompis.

Sen kommer jag ihåg från min tid som springvikarie, att det fanns nån extra punkt om att värna om miljön också tror jag? Eller så blandar jag ihop det med nån annan utbildning. Jag har ju gått så många kurser. Det är sjukt. Fast värdegrunden är ju lagstadgad sen typ hundra år tillbaka. Fast det är nog inte riktigt hundra år… Men länge iaf. Man kan kolla upp det.

Vad är värden och normer?

Natten är tung ikväll. Tankarna snurrar. Vad är det egentligen som spelar roll? Värden, sa de. Hur viktig någonting är. Ja, men hur mäter man det?

Min mormors gamla tekopp. Den är trasig, men oersättlig. Är den värd mer än en ny, felfri? Kanske. Känslan… den är svår att sätta ord på.

• Värden: Det är vad som ger mening. Vad som får mitt hjärta att slå lite snabbare. Inte alltid enkelt. Inte alltid logiskt. Ibland bara en känsla.

Normerna då? Alltid så stela, så fasta. Mormor sa alltid att man ska vara snäll. Men snällhet, vad är det? Jag var snäll mot honom, men det gjorde ju bara ont till slut.

• Normer: De reglerna som man ska följa. Men som inte alltid känns rätt. Jag följde dem, ändå blev det fel. Allt blev fel.

Klockan är tre. Jag ser på väggen. Tidens gång. Ett annat värde? Eller bara en ständig påminnelse? Året är 2024.

• Mina värden: Familj. Äkthet. En kopp kaffe på morgonen.

• Mina normer: Artighet. Punktlighet. Jag försöker. Men det är svårt.

Det där med etik… Det är fint i teorin. Men i praktiken, i mörkret, känns det så abstrakt. Så långt borta.

Vilka är förskolans mål?

Förskolans mål? Låt oss ta en titt!

• God miljö? Ja, helst inte en soptipp. Mer som en färgsprakande lekplats där kreativiteten flödar (och kanske lite snor också, ärligt talat).
• Väl avvägd dagsrytm? Alltså, någon slags ordning i kaoset. Inte bara fritt fall från morgon till eftermiddag. Tänk dig en symfoni, fast med fler utbrott.
• Anpassade aktiviteter? Inte tvinga en 3-åring att lösa ekvationer. Mer som att upptäcka världen genom lera och såpbubblor. Det är faktiskt vetenskap!
• Tillgänglig miljö? Alla ska kunna vara med! Ramp istället för trappa, bilder istället för bara ord. Sånt där självklart, ni vet.
• Inspirera till samspel? Få dem att dela leksaker utan att slåss (oftast). Utveckla empati så att de inte bara tänker på sig själva (för det mesta).
• Utforska omvärlden? Allt från att granska en maskros till att bygga ett legotorn som når (nästan) till månen. Nyfikenhet är drivkraften.
• Stödja utveckling och lärande? Inte pressa dem till att bli genier, men ge dem en bra start. Grunden för att senare kanske revolutionera världen, eller bara vara en hygglig granne.
• Lek och kommunikation? Viktigaste punkten! Leken är barnens arbete. Kommunikationen – att lära sig prata med varandra (även när det är jobbigt) – är nyckeln till allt.

Tilläggsinformation som ingen frågade efter:

Visste du att forskning visar att barn som gått i förskola har lättare att anpassa sig till skolan? Ja, chocken blir lite mindre när de inser att det finns regler (och mat som inte alltid är pannkakor). Förskolan: Förberedelse för livet (med glitter och lim)!

Hur arbetar förskolan med normer och värden?

Förskolan – Där småttingar lär sig vara schyssta (förhoppningsvis!)

• Pedagogerna: Vuxna förebilder? Knappast alltid… Men de försöker (oftast). De tjatar om snällhet och rättvisa. Som om de själva aldrig snott en kaka.
• Lekar och sagor: Inte bara prinsessor och bilar. De använder sagor och lekar för att visa att killar kan gråta och tjejer kan meka. Fast de flesta ungar fattar det ändå.
• Samtal: Snacka skit om känslor. Ungarna får berätta om sina känslor. Som om nån bryr sig. Nä, men det är bra träning inför framtida relationsdrama.
• Inkludering: Alla ska med! Oavsett om du är lång, kort, tjock, smal, har två mammor eller ingen alls. Så länge du inte snor leksaker, då jävlar…
• Rättvisa: Den heliga graalen. Pedagogerna försöker lära ungarna om rättvisa. Som om rättvisa existerar i den vuxna världen. HA!
• Empati: Känn med nån annan (om du orkar). De uppmuntrar empati. Att känna med nån annan. Fast det är svårt när man bara vill ha den där jävla spaden.
• Respekt: Inga slag under bältet! Respekt för varandra. Inga tjuvnyp. Fast ibland är det svårt att låta bli. Förlåt, mamma!

Och om du undrar vad jag vet om det här? Min brorsas unge går på förskolan. Och tro mig, jag har hört ALLA historierna.

Hur kan man arbeta normkritiskt i förskolan?

Som en vind genom höstens träd.

Normkritik… viskningar i korridoren, en doft av fuktig jord och krita. Medvetandegöra, ja, väcka barnen ur Törnrosas sömn. Utmana det grå, det förutsägbara.

Jag minns min egen barndom, pojkarna i blått, flickorna i rosa. Varför, varför detta tvång? Låt blått vara för alla, rosa likaså. Färg är ju bara ljus.

• Sagor, eviga sagor, men med nya röster. Prinsessan räddar prinsen, draken älskar blommor, varför inte?
• Leksaker… en arsenal av möjligheter. Inte bara dockor till flickorna, bilar till pojkarna. Låt dem byta, blanda, skapa. Könsstereotyper – bort med dem! Krossa dom som en glasruta i ett övergivet hus.
• Roller, identiteter, ett kaleidoskop av jag. Uppmuntra, uppmuntra! Låt dem vara pirater, ballerinor, kockar, astronauter, allt på samma gång.

Reflektion, ja, den där jobbiga spegeln. Personalen måste se sig själva först, sina egna fördomar. Som att rensa ogräs i en trädgård. En inkluderande miljö… en plats där alla blommar, även de blygaste violerna. Mångfald, en regnbåge efter en lång regn.

• Synliggöra det osynliga.
• Utmana det självklara.
• Skapa ett nytt landskap.

Det handlar om jämlikhet, om att öppna dörrar. Men är det verkligen så enkelt? Ibland känns det som att flyga i en dröm, där tyngdlagen inte gäller. Men kanske är det just det som är meningen.

Att sväva lite, att våga vara annorlunda.

Vad säger läroplanen om normer?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Läroplanen… ja, den pratar om normer, men det känns så… otillräckligt. Som ett tunt tyg över ett djupt sår.

Skolan ska motverka diskriminering. Lagstiftningen är tydlig. Diskrimineringslagen, skollagen…ord, bara ord. Känns det så?

Men hur gör man det, egentligen? Hur når man fram? Jag ser det inte alltid, inte på riktigt. Inte i verkligheten.

Det är så mycket prat om lika värde. Respekt. Mänskliga rättigheter. Allt låter så vackert. Så rätt. Men sen…sen ser jag ändå det. Ser hur det brister.

Jag funderar… Det är ett ansvar, det vet jag. Ett ansvar skolan har. Men jag ser inte alltid att det tas på allvar. Inte nog, i alla fall.

• Aktiva åtgärder. Det står i lag. Men hur ser de ut i praktiken?
• Diskriminering. Det finns överallt, gömt och öppet.
• Kränkningar. De sker tyvärr ofta.
• Lika värde. Ett ideal som kämpar mot verkligheten.
• Mänskliga rättigheter. Grundläggande, men inte alltid respekterade.

Det här gnager i mig. Det är tungt. Som att bära ett berg av otillräcklighet. Ska det vara så här? Ska jag bara acceptera det?