Vad smakar surströmming som?

Varför är surströmming så äckligt?

Varför är surströmming så äckligt?

Fy fan, surströmming! Minns när farfar öppnade en burk vid midsommar i stugan vid Ångermanälven. Lukten spred sig ju fanimej ända ner till bryggan. Den stanken! Ruttna ägg blandat med sopor. Det var vidrigt. Jag spydde nästan. Jag fattar inte hur någon kan äta det. Men farfar älskade skiten. Han sa att det var tradition. Själv höll jag mig till sillen och nubben.

• Stark doft, ja. Skitstark!
• Jäst. En underdrift. Snarare ruttet!
• Gammal mat, typ 1500-talet. Behövde mat som höll, tydligen.

Mer info om farfar och surströmming:

• Farfar, Olle, fiskade alltid egen strömming på våren.
• Han åt den med tunnbröd, potatis och gräddfil. Och massa lök.
• Han sa att lukten var en del av smaken. Vilken jävla smak?
• Han dog förra året, 87 år gammal. Kanske surströmmingen som höll han vid liv? Nej, tror inte det.

Hur illa luktar surströmming?

Usch, surströmming. Doften… Som en våt, bortglömd trasa. En frän stank av förruttnelse som etsar sig fast i minnet. Min farfar, han älskade den.

Sommarnätter i barndomen, den syrliga, stickande odören som spred sig från hans bord. En nästan kväljande sötma blandad med något odefinierbart ruttet. Inte bara fisk. Mer… än så.

Ruttet? Javisst. Surmule? Absolut. Illamående? Definitivt. En explosion av lukter som påminner om… ja, ruttna ägg. Gammal fisk? Jo, men inte bara det.

Avloppsvatten… ja, en avloppslukt finns där också.

Den kommer från jäsningsprocessen, bakterierna som dansar runt fisken. Bryter ner, förvandlar, skapar denna odör. Lukten liknas vid en obehaglig blandning av:

• Ruttna ägg
• Gammal fisk
• Avloppsvatten

Den är stark. Långvarig. En bestående närvaro som sätter sig i kläderna, i håret, i sinnet. En smak av… ja, usch.

Och ändå, vissa älskar det.

Varför är surstromning så illaluktande?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Surströmming…ja. Den där lukten… Det är nåt djupt obehagligt med den. En blandning av… av allt hemskt. Som en gammal soptunna i augusti blandat med ruttnande sjögräskroppar och sjukt mycket svavel. Usch.

Jag minns hur pappa berättade om den där jäsningen. Bakterier, sa han. Nån slags… nedbrytning. Av fisken. Precis som att den ruttnar, men på ett… planerat sätt? En tradition, javisst. Men lukten? Det är en annan sak.

Svavelväte, det är väl en del av det hela. Och andra otäcka gaser. Fettsyror. Aminer. Allt det där. Jag förstår det inte. Det är inte bara illa luktande, det är… fel.

Jag försöker föreställa mig fisken ligga där i sin egen saltlake. Orenad. Jäsande. För att bli… surströmming.

• Jäsning: Det är grunden till det hela.
• Svavelväte och andra gaser: De bidrar starkt till lukten.
• Fettsyror och aminer: Bildas vid bakteriell nedbrytning av protein.
• Orenad fisk i saltlake: Förstärker effekten.

Det är inte bara lukten. Det är också… det där sjukt obehagliga. Man vet att det är fisk, men samtidigt… som något annat. Något… förvridet. Något som inte ska lukta så. Det gör mig illa till mods.

År 2024. Jag kommer ihåg hur jag kände det sist jag var nära en burk. Det var på Åland, hos min faster Ingrid. Jag ville kräkas.

Är surströmming äckligt?

Surströmming? Bah! Som en sockersöt kärleksförklaring från en möglig ost.

Är det äckligt? Det beror på vem du frågar. För en del är det en kulinarisk orgie, för andra… ja, en orgie av en annan sort. Kanske en orgie av iltspöken och missnöjda smaklökar?

• Doften: Tänk en soptipp som dejtat en skunk och fått barn med en gammal fiskskola.
• Smaken: En explosiv blandning av salt, fermentering och… ja, fisksmak. På ett extremt vis.

Jag, personligen, föredrar choklad. Mycket. Många gånger om dagen. Allvarligt, jag har ett allvarligt problem. Men surströmming? Näe, inte min grej. Även om mina vänner i Umeå svär vid det. De är lite… udda. Men mysiga, på sitt eget sätt.

Populärt i norra Sverige: Ja, precis som snöstormar. Det är tydligen en naturlig del av deras ekosystem.

Det är lite som att det finns en hemlig klubb för surströmmingsälskare, men medlemskapet innebär en livslång förlust av luktsinne.