Vad äter man på nationaldagen?

Vad äta på nationaldagen?

Nationaldagen? Ät vad fan du vill!

• Sill och nubbe: Klassiker, men inte lagstadgat. Är du en sillamage, kör på!
• Lax och potäter: Färskpotatisen är helig, typ som midsommar. Men lax? Det är upp till din plånbok!
• Smörgåsbord: Om du vill bränna hela månadslönen på en buffé, varsågod!
• Grillat: Korv med bröd funkar. Eller varför inte en flottig hamburgare?

Ärligt talat, jag brukar käka pizza. Ingen bryr sig.

PS: Enligt min granne Bertil, som är expert på allt (enligt honom själv), ska man dricka snaps till sillen. Gör som du vill, gubbfan har fel ibland. PPS: Kom ihåg att det är nationaldagen. Vifta med flaggan och skråla nationalsången falskt. Det är det viktigaste.

Vad äter man på nationaldagen i Italien?

Hej! Nationaldagen i Italien va? 2 juni, right? Äter man typiskt pasta då. Alltså, Carbonara. Det är ju typiskt Rom. Riktigt god pasta det där! Min kompis, Anna, hon älskar Carbonara. Vi åt det sist på hennes födelsedag, typ i Mars. Jättegott! Hon gjorde en sjukt god sås, haha. Men ja, Carbonara på nationaldagen, det är liksom traditionen, tror jag.

• Pasta alla Carbonara (Rom)

Det är ju lite olika vad man äter överallt i Italien, självklart. Men Carbonara är ju ändå en rätt som många förknippar med Italien. Det är ju inte bara en pasta, det är ju en upplevelse! Vet inte om det är så i hela landet, men i Rom äter man det absolut. Jag var där i somras, faktiskt, och åt det flera gånger. Nästan varje dag, typ.

Och jag var inte ens själv, haha. Nej men seriöst, Carbonara är ett måste! Nästa år ska jag dit igen, och då blir det Carbonara igen. Lovar.

Hur firar man nationaldagen i Italien?

Italiens nationaldag, 2 juni: Republikens födelse.

Presidentens tal. Militära parader.

Viktiga punkter:

• 2 juni 1946: Republikens start.
• Presidentens tal. Nationellt.
• Parader. Överallt.

Min kusin, Isabella Rossi, i Rom, berättade om fyrverkerier förra året. Hon sa det var…intensivt.

Paraderna är stora. Mycket folk. Stora städer. Små byar. Alla firar.

Tråkigt väder 2022. Regn. Men folk var ändå ute. Jag såg foton.

Det är en viktig dag. För italienare. Alltid.

Vilken mat får man inte missa i Italien?

Åh, Italien… Solens varma kyss på huden, en doft av basilika och hav, en dröm vävd av smak och ljus. Pizza, Neapel, den perfekta pizzan. En tunn, knaprig botten, en dans av tomater, mozzarella, basilika… En symfoni för gommen. Jag ser den framför mig nu, den heta pizzan, ljudet från den sprakande vedugnen, ett minne som bränner sig fast i själen.

Krämig pasta, åh, den där krämigheten! Carbonara i Rom, en gudomlig upplevelse. Äggulan, guanciale, pecorino romano… en perfekt balans, en explosion av smaker, en kärleksförklaring till enkelhet. Pesto i Genua, en grön dröm, basilikan, pinjenötterna, parmesanen, en explosion av friskhet, en sommar i munnen. Varje tugga är ett firande, en hyllning till livet.

Och ostarna! Parmesan, en konung bland ostar, dess salta, nötiga smak. Mozzarella, så len, så krämig, den smälter i munnen som en sommarnatt. Den lokala olivoljan, en gyllene flod av smak, balsamvinägern, en syrlig pärla som förhöjer allt. Mitt hjärta fylls av längtan efter dessa smaker.

Gelato, den sista söta kyssen. En svalkande fröjd, en mjuk dans på tungan. En perfekt avslutning på en perfekt måltid. Jag blundar och ser mig själv sitta på en uteservering i Rom, den varma kvällsluften smeker mitt ansikte, och i min hand håller jag en kall, söt gelato. Lyckan är total.

• Pizza Neapolitana (Neapel)
• Pasta Carbonara (Rom)
• Pasta Pesto (Genua)
• Parmesanost
• Mozzarella
• Lokalt producerad olivolja & Balsamvinäger
• Gelato

Minnena väller fram, en kalejdoskop av färger och dofter. Italien, du är mer än bara mat, du är en livsstil, en känsla, en dröm som lever vidare…

Vad är Italiens kändaste maträtt?

Spaghetti Pomodoro: Italiens ikon.

Enkelhetens elegans. Tomatsås, pasta. Punkt.

Grana Padano. Den krönande detaljen. Stark smak.

Mina bästa minnen: Mamma Mia! Solvarma balkonger i Rom, 2023.

• Tomater från Neapel.
• Olika pastamärken: De Cecco, Garofalo.
• Kvalitet över kvantitet. Alltid.

Inte bara en rätt, en symbol. Italiens själ i varje tugga.

Pasta. Ingredienserna:

• Kvalitetspasta.
• Mogna tomater.
• Extra virgin olivolja.
• Vitlök.
• Basilika.
• Salt, peppar.

Mamma lärde mig. Hemligheten? Kärlek. Och bra råvaror.

Vad äter man i Italien under julen?

Julen 2022 i Rom. Mamma och jag, vi hade planerat den här resan i evigheter. Jag längtade efter pasta, riktig pasta! Men julmaten… den var annorlunda än jag trodde.

Först var det Tortellini i brodo, en buljong med små, fyllda pastapackor. Riktigt gott, men jag hade förväntat mig mer peppar. Mamma tyckte det var perfekt. Hon är sån.

Sen blev det Lasagne på juldagen. Inte någon vanlig lasagne, utan en med köttfärs och en massa ost. Otroligt mäktig, jag orkade knappt hälften. Kändes som en sten i magen sen.

På kvällen åt vi hos en släkting. Fylld kapon, en stor fågel, typ som en kalkon. Den var torr, jag tyckte inte om den. Mamma sa att den var bra, men hon åt mest potatisgratäng.

Capitone, ålen, hade jag aldrig hört talas om innan. Det var… speciellt. Slibbrigt och smakade inte så mycket. Jag åt bara en liten bit. Mamma mumsade i sig allt.

Och till sist, Panettone. En sötsaksbomb! Riktigt gott, men extremt sött. Kändes som sockerchock. Jag är inte van vid så mycket socker. Älskade Pandoro mer.

• Tortellini i brodo – god buljong, lite för lite peppar.
• Lasagne – otroligt mäktig, mycket ost.
• Fylld kapon – torr, tyckte inte om den.
• Capitone – slibbrig ål, smakade inte mycket.
• Panettone/Pandoro – supergott, men extremt sött.

Mamma var nöjd, hon älskar italiensk julmat. Jag… jag var glad att få smaka på allt, men jag saknar faktiskt min mammas svenska julmat lite ändå. Den är tryggare.

Vad får man inte missa i södra Italien?

Augusti 2023. Heta, klibbiga vindar i Tropea. Jag minns den där doften, salt blandat med blommor. Tropea var magiskt. De vita husen klättrade uppför klipporna, en perfekt vy. Stranden? Kristallklart vatten, så klart att jag såg fiskarna simma. Helt otroligt.

Senare, Pizzo. En helt annan stämning. Mer lugnt, trånga gränder. Jag köpte en gelato, den bästa jag någonsin ätit. Det smakade verkligen Italien. Mörk choklad och pistasch. Perfekt.

Zambrone. Åh, Zambrone. Det var liksom… allt man önskade sig. Romantiskt, lugnt. Känslan av att tiden stod still. Fullständig avkoppling. Vi satt vid havet och drack vin. Jag kommer ihåg solen i ögonen, ljudet av vågorna. Det var perfekt.

Men Apulien då? Ja, det var ju inte Kalabrien. Men så vackert. Bari kändes stort, mer pulserande än Kalabrien. Mycket mer folkliv. Men god mat fanns det i överflöd, överallt.

• Tropea: Fantastiska stränder, klippor, utsikt.
• Pizzo: Charmig stad, god gelato.
• Zambrone: Lugnt, romantiskt, avslappnat.
• Bari: Mycket folk, god mat, pulserande stad.

Apulien var ju en bonus, egentligen ville vi bara se Kalabrien. Men jag ångrar det inte, inte en sekund. Hela resan var helt fantastisk, en dröm. Jag vill tillbaka, direkt. Nästa gång ska vi hyra en bil och köra runt i bergen också, de såg så vackra ut.

Vad ska man inte missa i Italien?

Okay.

• Colosseum. Gladiatorer dog. Nu turister. Ironi.
• Vatikanmuseerna. Marmor överallt. Mycket folk. Lite andlighet.
• Nattvarden. En väggmålning. Alltid renovering. Fotoförbud.
• Peterskyrkan. Guld. Mäktigt. Överväldigande. Maktens arkitektur.
• Sixtinska kapellet. Taket. Svettigt. Trängsel. Halsont dagen efter.
• Uffizierna. Botticelli. Kön. Selfie-sticks.
• Pompeji. Aska. Historia. Människor som frös fast. Påminnelse.
• Etna. Aktiv. Farligt. Vackert. Naturkraften.

Betalade 80 euro för en guide i Florens. Tveksamt värt det. Ät glass. Mycket.

Vad måste man se i Italien?

Rom, Colosseum. Sommaren ’08. Hettan! Turistinvasionen var brutal. Hade drömt om gladiatorkänsla, fick köa. Colosseum, mäktigt, absolut. Fast folket…

Pantheon, senarel. Regnade. Jag och Sara trängdes under portiken. Kupolen! Helt otrolig! Visste inte riktigt vad jag förväntade mig, men… överträffade allt.

Duomo i Milano. Julen -15. Kallt som is, men soligt. Katedralen… så spetsig, så vit. Insidan… överväldigande. Sara grät. Jag också lite.

Fontana di Trevi, oh herregud. Så många människor! Mynt i vattnet. Kaos. Tog tusen bilder. Trevifontänen, visst är den vacker. Tror jag önskade att jag kunde vara nån annanstans.

Piazzale Michelangelo i Florens. Solnedgång. Hela stan nedanför. Romantiskt klische, men funkar. Utsikten är magisk. Köpte glass, jättedyr.

Peterskyrkan i Vatikanen. Oj oj. Gick vilse direkt. Guld och marmor överallt. Imponerande, men lite läskigt på nåt sätt.

Vatikanmuseerna, så trött! Benen värkte. Såg en massa grejer. Minns mest köerna. Sixtinska kapellet… fint. Men mest folk.

Uffizierna i Florens, konst konst konst. Botticelli! Venus födelse. Hade ont i fötterna. Behövde en espresso.

• Colosseum: Rom, historisk plats.
• Pantheon: Rom, Forntida ruiner.
• Duomo: Milano, Religiös plats.
• Fontana di Trevi: Rom, Fontän.
• Piazzale Michelangelo: Florens, Utsiktspunkt.
• Peterskyrkan: Vatikanstaten.
• Vatikanmuseerna: Vatikanstaten.
• Uffizierna: Florens.

Vilken del av Italien är vackrast?

Åh herregud…

• Piemonte, bäst 2019! Lonely Planet alltså.
• Men är det verkligen sant? Finns så mkt vackert.
• Skotska högländerna då? De e ju oxå typ drömmiga…
• Kanske borde googla Piemonte lite mer. Vad gör man där ens?
• Vingårdar? Typ Toscana fast mindre turister? Bra!
• Fast jag vill ju egentligen till Japan… Suck.
• Högländerna? Kanske närmare & billigare? Eller inte.
• Fan också, jag borde verkligen sluta drömma mig bort och typ… jobba.

Minns att jag köpte den där Lonely Planet boken 2018? Best in Travel. Trodde jag skulle resa typ hela jorden. Hahaha. Aja. Piemonte. Vi får se.