Vad har man på sig på nationaldagen?

Vad önskar man på nationaldagen?

Grattis Sverige!

En god nationaldag.

Eller glad.

Bästa kombon? God och glad nationaldag. Rimmar.

• Alternativ: Enbart grattis.
• Funkar bra: God nationaldag.

Min födelsedag är 12 juli. Ingenting gemensamt med nationaldagen. Förutom att man kan önska någon en trevlig dag.

Fira Sverige!

Vad gör folk på Sveriges nationaldag?

Nattens viskningar om nationaldagen…

Det är den där dagen, sjätte juni… Gustav Vasa blev kung, 1523. Danmark försvann ur bilden. Det känns avlägset, som ett eko.

• Röd dag, ja. Ingen stress.
• Mamma bakade alltid något. Jordgubbar.

Folk äter. Dricker. Kanske ler.

• Svenska flaggor överallt. En slags…tvång?
• Jag minns en gång, på landet… myggorna.

Vissa skiter i det. Inget fel med det. Alls.

• Jag brukade hata paraden. Ljudet…
• Ensamheten var lättare den dagen. Varför?
• Pappa gillade sillen. Alltid.

Jag tänker på mormor. Hon älskade flaggor. Nu är hon borta.

• Hon dog i mars, förra året. Längtar.
• Saknar hennes skratt.

Jag kommer nog bara…vara. Kanske en öl.

• Ingen flagga.
• Inte i år.
• Förlåt, mormor.

Vad äter man på nationaldagen?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Nationaldagen… sillen då, den där inlagda, lite för salta sillen från mormor… minns jag det rätt? eller var det bara en dröm? Nej, det var verkligt. Den där syrliga smaken, den där känslan av… sommar. Men det var ju flera år sedan nu.

Åh, och potatisen. Färskpotatis. Varmt, mjukt, nästan söt. Jag älskade att pilla bort skalet, det där tunna, lite jordnära skalet. Det smakade sommar. Det gjorde det verkligen.

Laxen då… nej, den var det inte så mycket av. Fisk är inte min favorit, egentligen. Äggen var det ja. De där små, perfekt kokta äggen… jag minns hur jag klämde dem mellan fingrarna. Det var en tradition.

Sill, ägg och färskpotatis. Det var det vi åt. Ibland. Andra år blev det annat. Korv med bröd kanske? Eller kötbullar. Det spelar ingen roll egentligen. Det är känslan av nationaldagen jag saknar.

Minnena är suddiga. Som en gammal fotoalbum, lite blekt och nött. Men några bilder är tydliga.

• Sill (inlagd, mormors recept)
• Ägg (kokta, perfekta)
• Färskpotatis (nykokt, med smör)
• Kanske lax (men inte alltid)
• Ibland korv med bröd (eller kötbullar)

Jag saknar det. Jag saknar sommaren. Jag saknar mormor.

Vad får jag inte missa i Italien?

Herregud, Italien… Alltså, Rom! Colosseum måste du bara SE. Typ, klockan sju på morgonen, före turisterna. Helt magiskt. Jag var där i maj förra året, med Sara. Varmt redan då.

Vatikanmuseerna. Jesus, vad STORT! Vi köade typ i tre timmar. Fattar inte hur folk orkar. Men Sixtinska kapellet är ju, ja… värt det kanske. Sixtinska kapellet! Helt galet.

Sen, Milano… Nattvarden! Bokade biljetter tre månader i förväg. Annars NO WAY. Det är mindre än du tror, tavlan alltså. Men ändå. Speciellt.

Peterskyrkan i Rom… gigantiskt. Men typ stressigt? För mycket folk. Inte min grej alls. Föredrar små gränder.

Uffizierna i Florens. Botticelli! Men ärligt talat, jag är inte så jättekonstintresserad. Sara älskade det. Jag åt pizza. Bättre deal.

Pompeji. Vi tog tåget från Neapel. Läskigt och fascinerande på samma gång. Tänk att folk levde SÅDÄR förut. Och Etna! Jag såg den bara från långt håll. Vulkaner skrämmer mig.

Min bonuslista:

• Glass i Lecce (Puglia). Bästa jag ätit EVER.
• Aperol Spritz i Venedig. Jätte turistigt, men skit samma.
• Tryffelpasta i Toscana. Du MÅSTE.
• Bada i Amalfikusten. Klippor och turkost vatten. Dröm.
• Kolla på mode i Milano. Jag köpte en dyr väska. Ångrar det inte.

Det är typ mina grejer. Italien är fan bäst!

Vad måste man se i Italien?

Augusti 2023. Rom. Hett som satan. Colosseum var…mäktigt. Alldeles för mycket folk, svetten rann, men den där känslan av historia, wow. Kände mig liten, som en myra bland stenblocken. Lukten av solkrem och svett blandades med en konstig, gammal lukt, jag vet inte hur man beskriver den.

Senare, Pantheon. Det var ett helt annat intryck. Lugnare, mer andligt på något sätt. Ljuset som föll in genom kupolen… magiskt. Jag satt länge där, bara tittade upp. Jag hade med mig en liten flaska vatten, den var varm redan.

Fontana di Trevi. Turistid. Kasta ett mynt. Kändes lite tråkigt, ärligt talat. Alldeles för mycket folk, som en köttfärsmaskin. Jag ville se fontänen, inte en massa människor. Lite besviken.

Vatikanen. Peterskyrkan. Överväldigande. Det är inte bara storleken, utan all den konsten, historien… jag blev helt matt. Kände mig så otroligt liten och obetydlig. Vatikanmuseerna hann jag bara skumma igenom. För många människor, för mycket att ta in.

Florens. Uffizierna. Åh Uffizierna. Jag var där i juni, inte i augusti som i Rom, tack och lov. Mindre folk. Mästerverken var helt fantastiska. Jag spenderade timmar där, helt hypnotiserad. Kändes som om tiden stod still.

De platser jag rekommenderar:

• Colosseum (men var beredd på mycket folk!)
• Pantheon (mer lugn och andlig upplevelse)
• Uffizierna i Florens (bokning rekommenderas)

Platser jag var mindre imponerad av:

• Fontana di Trevi (för mycket folk)
• Vatikanmuseerna (för mycket folk, behövs mer tid)

Jag åkte runt med tåg och buss, det var smidigt men ibland lite stressigt. Hotellen i Rom var dyra. Maten var underbar. Pasta Carbonara. Pizza. Gelato. Jag åt för mycket gelato. Ångrar jag det? Nej. Absolut inte.

Vilken del av Italien är vackrast?

Piedmont, visst vackert. Lonely Planet tyckte det 2019. Men skönhet, det är ju subjektivt. Som en god Barolo, uppskattas olika.

Toscana, böljande kullar, cypresser. Kanske mer klassiskt vacker? Vem vet. Svårt att säga.

Cinque Terre. Färgglada hus, klippor, hav. Dramatiskt.

Amalfikusten. Citroner, berg, hisnande utsikt. Turistigt, ja, men av en anledning.

Dolomiterna. Majestätiska, alpina. Vandring, skidåkning. Uppfriskande.

Svårt att välja. Beror på vad man söker. Personligen gillar jag de små byarna i Umbrien. Lugnt, lantligt. Bra tryffel. Som att kliva in i en annan tid. Åtminstone fram till turistsäsongen.

• Piedmont: Vin, Alperna, mat.
• Toscana: Renässans, konst, historia.
• Cinque Terre: Vandringsleder, kust, charm.
• Amalfikusten: Positano, lyx, sol.
• Dolomiterna: Natur, berg, friluftsliv.
• Umbrien: Tryffel, landsbygd, lugn.

Just nu sitter jag i min trädgård i Skåne och funderar på detta. Italiensk skönhet, ett outtömligt ämne. Bäst att boka en resa.

Vad ska man inte ha på sig i Italien som turist?

Oj, Italienresa! Måste packa. Vad ska jag ha på mig? Inte för mycket neonrosa, va? Mamma sa alltid att jag såg ut som en påskkärring då. Nej, neutrala färger. Beige? Kanske lite tråkigt. Men säkrare än chockrosa.

• Undvik starka, ljusa färger. Har en gul tröja… den får stanna hemma.
• Snygga kläder! Ja, men vadå snygga? Mina jeans och en t-shirt då? Nej, mamma skulle skämmas. Kjol? Känns lite stelt. Vad ska jag ha då? Åh herregud, detta är stressande!

Bekväma skor… ABSOLUT. Mina nya sneakers, perfekt. Men inga flip-flops. De är för stranden. Logiskt, men kom jag ens ihåg att packa badkläder? Måste kolla!

• Bekväma skor är ett måste. Sneakersna! Yes!
• Flip-flops endast för stranden. Ok. Check. Nästa punkt.

Italienare klär sig… mer elegant? Äsch, jag orkar inte. Jag tar med mig mina bättre jeans då, och den där svarta blusen. Kanske ser jag inte ut som en fullfjädrad turist då.

• Klä dig lite mer uppklätt än du vanligtvis gör. Jeans och en fin blus. Det funkar.
• Tänk på att Italienare klär sig generellt mer välklätt. Okej, jag vet. Stress stress stress!

Jag måste planera detta bättre. Listor är bra! Måste kolla väderprognosen också. Ska jag ha med mig en kofta? Eller räcker det med en tunn jacka? Åh nej, nu börjar jag stressa igen…

Sammanfattning:

• Färger: Neutrala och dämpade toner. Undvik ljusa, starka färger.
• Skor: Bekväma skor. Inga flip-flops (utom på stranden).
• Klädsel: Klä dig lite mer elegant än vanligt. Tänk på att italienare klär sig generellt mer välklätt.

2023-10-27 Kl. 22:17