Vad är typisk svensk julmat?

Typisk svensk julmat? Historiska rätter och årtal

Historien bakom typisk svensk julmat sträcker sig hela vägen tillbaka till det fornnordiska midvinterblotet och vikingarnas gamla festseder. Många älskade rätter på det moderna julbordet har faktiskt utvecklats och förändrats avsevärt genom århundradena. Upptäck denna spännande mathistoria för att förstå det sanna ursprunget till festmåltidens alla populära favoriter.

Vad är egentligen typisk svensk julmat?

Frågar du tio svenskar vad som är typisk julmat får du förmodligen tio ganska lika svar, men med små, personliga twistar. Det finns en stomme av klassiker som de allra flesta förväntar sig att se på julbordet. Det handlar om en mix av fisk, chark, varmrätter och sötsaker som tillsammans skapar den där speciella julkänslan. Grunden för all mat på julbordet är sill, lax, julskinka, köttbullar, prinskorv och Janssons frestelse (citation:1). Men hur du än vänder och vrider på det, så är julskinkan fortfarande den obestridda drottningen på bordet (citation:1).

De sju turerna – konsten att äta julbord

Att bara kasta sig över allt på en gång är inte bara oartigt mot kocken, det är en dålig strategi för att verkligen njuta av alla smaker. Den traditionella ordningen kallas för julbordets sju turer och är framtagen för att smakerna ska komma till sin rätt i en viss följd (citation:3)(citation:8). Det handlar om att börja med det lättaste och avsluta med det sötaste och kraftigaste. Du kommer garanterat att hinna bli mätt, men på rätt sätt.

Tur 1 & 2: Sillen och fisens rike

Alla resor börjar med en första tugga, och på julbordet är det sillen som leder vägen. Första turen vigs åt sill och strömming i alla dess former. Här hittar du klassiker som senapssill, löksill, matjessill och kanske en krämig currysill (citation:2)(citation:3). Till sillen är det nästan obligatoriskt med ett litet glas snaps och ett gott bröd. I andra turen är det dags för laxens intåg. Här radar man upp gravad lax med hovmästarsås, rökt lax och varmrökt lax. Gott om ägghalvor med rom och lite skaldjur kan också dyka upp här (citation:2)(citation:8).

Tur 3: Kallskuret – nu börjar det köttiga

Nu har vi värmt upp smaklökarna, och det är dags för den kalla charken. Här regerar julskinkan, helst griljerad med senap och ströbröd. Vid sidan av tronar den i skivor, redo att läggas på en bit vörtbröd med en klick stark senap. Här hittar du också sylta (både pressylta och kalvsylta), olika patéer, leverpastej och kanske en rullrulle eller saltrulle om du har tur (citation:2)(citation:4). Grisfötter, som är en av de äldsta rätterna på julbordet, kan förekomma men blir allt ovanligare (citation:1)(citation:7).

Tur 4: Småvarmt – hjärtat av julbordet

Det här är turen som många barn (och en del vuxna) egentligen väntat på sedan de satte sig vid bordet. Fjärde turen är de varma rätternas parad. Här återfinns de små, rykande heta godsakerna: de egengjorda köttbullarna, de knapriga prinskorvarna med sitt karakteristiska snitt, och den oemotståndliga Janssons frestelse med sin krämiga potatis och ansjovis (citation:2)(citation:8). Revbensspjäll är också en självskriven gäst på many bord, ofta penslat med en söt och klibbig glaze. För den som vill ha en riktig klassiker finns också dopp i grytan, ett arv från en svunnen tid (citation:3).

När jag var liten gick jag alltid direkt till köttbullarna. Jag kunde stå där och plocka i mig en handfull innan någon ens hunnit fram med sillen. Min mormor skakade alltid på huvudet. Det är ingen ordning alls, sa hon. Nu förstår jag hennes poäng. Att ta det långsamt och följa turerna gör att man uppskattar varje rätt så mycket mer. Men är jag helt ärlig? Lite smyger jag fortfarande in en köttbulle redan vid sillen ibland. Vissa traditioner är till för att brytas.

Tur 5, 6 & 7: Ostar, desserter och det lilla extra

När de varma rätterna är avklarade är det dags att sakta men säkert runda av. Först ut bland efterrätterna är egentligen osten. Här dukar man fram en bredd av lagrade ostar som västerbottenost, cheddar, ädelost och en krämig brie (citation:2)(citation:3). Till detta serveras goda kex, fikon och kanske en söt chutney.

Sjätte turen är själva desserten. Ris à la Malta, en kall rispudding vispad med grädde och serverad med varm körsbärssås, är en favorit hos många. Eller så tar man en skål varm risgrynsgröt, där den som hittar mandeln får en liten present (citation:2). Avslutningsvis, den sjunde turen: julgodiset. Här är det fritt fram att frossa i knäck, ischoklad, fudge, marsipanfigurer och alla chokladpraliner man kan önska sig (citation:3)(citation:8).

Regionala specialiteter – så skiljer sig julborden åt

Det fina med en klassisk svensk julmat är att den faktiskt inte är helt likriktad. Åker du till Skåne kan du mycket väl bli serverad luad ål (saltad och grillad ål) och brunkål, en mustig kålrätt som fått sitt namn av att den bryns tills den blir brun (citation:1).

I Halland och Östergötland är det vanligare med en sötare brunkål, medan man i Östergötland också gärna äter bruna bönor och fläskkorv. På Gotland är det nästan synd att inte avsluta med en gotländsk saffranspannkaka, en tjock och krämig ugnspannkaka smaksatt med saffran, serverad med salmbärssylt och grädde (citation:1). Och reser du upp till Hälsingland kan du få smaka på äggost eller den säregna rätten grynkaka (citation:1).

Julmatens historia – från vikingatida grisfest till 70-talets köttbullar

Många av våra julrätter är faktiskt en del av typisk svensk julmat och betydligt yngre än man kan tro. Att vi över huvud taget firar jul med en festmåltid har sina rötter i det fornnordiska midvinterblotet, eller jól som vikingarna kallade det. De firade genom att dricka öl och mjöd och frossa på griskött (citation:9). Men den där skinkan som vi älskar? Den blev inte vanlig förrän under 1900-talet. Innan dess åt man hellre det dekorerade grishuvudet, en s.k. julhös (citation:1)(citation:4). De allra äldsta inslagen på julbordet som fortfarande lever kvar i någon form är nog dopp i grytan, syltor, lutfisk och olika typer av korvar (citation:4).

På 1700- och 1800-talen blev det populärt bland överklassen att importera exklusiva varor som fikon, dadlar, marsipan och choklad – saker som numera är självklara på julbordet (citation:4). Det moderna julbordet som vi känner det, med sill, lax, skinka och varmrätter i en och samma buffé, växte fram under 1900-talets första hälft. Och tänk dig att köttbullarna, som många barn älskar mest av allt, inte blev en självklar del av julbordet förrän under 1970-talet (citation:4)(citation:7)! Laxen fick sitt genombrott ännu senare, på 1990-talet (citation:7).

Att dricka till julmaten

Vad vore julmat utan rätt dryck? Den absolut mest populära drycken, både för barn och vuxna, är julmusten. Den sötaktiga, maltextraktbaserade läsken dricks i enorma mängder under julmånaden. Till själva måltiden hör också julöl, ofta en lite mörkare och fylligare lager eller en klassisk svagdricka. Till sillen är det många som uppskattar en snaps, gärna akvavit kryddad med kummin eller dill (citation:2)(citation:8). En annan gammal tradition är mumma, en mustig blandning av porter, öl, lite gin eller whisky och kryddor (citation:8).

Moderna inslag och framtidens julbord

Julbordet är inte en statisk företeelse. Precis som all matkultur utvecklas det hela tiden. Idag är det vanligt att man blandar in vegetariska och veganska alternativ för att alla ska kunna njuta. Det kan vara allt från vegetarisk paté och veganska köttbullar till inlagd sill på havsalger (citation:5). Den yngre generationen är mer öppen för att testa nya smaker och av både miljö- och etiska skäl kan vi nog förvänta oss ett julbord med mer växtbaserade inslag i framtiden (citation:1). Samtidigt finns alltid den traditionell julmat i sverige kvar. Det är en spännande mix av gammalt och nytt.

Så oroa dig inte om du glömmer någon rätt när du planerar. Det viktigaste är inte att alla punkter på en lista är avbockade, utan att du och dina nära får en stund av gemenskap och god mat. Oavsett om du dukar fram en traditionell skinka eller testar en vegetarisk nyhet, så är själva hjärtat av julbordet gemenskapen. Allt annat är bara goda tillbehör.

Julbordstraditioner: Norrland vs. Götaland

Norrland

• Älggryta eller annat vilt kan förekomma som alternativ till fläsk.
• I Hälsingland kan man hitta äggost och grynkaka, i Ångermanland blanda (grädde och messmör) (citation:1).
• Ofta rödkål, men även inslag av långkål (grönkål) från de södra delarna av regionen.
• Lutfisk har en starkare ställning, ofta serverad med vit sås och kryddpeppar.

Götaland

• Revbensspjäll är enormt populärt, ofta med en sötsyrlig glaze.
• Gotländsk saffranspannkaka, skånsk luad ål, öländska kroppkakor (citation:1).
• I Skåne är brunkål (sötbränd kål) en klassiker, i Östergötland äter man bruna bönor (citation:1).
• Stark sill- och laxtradition, med mycket gravad och rökt.

Marias första egna julbord i Göteborg

Maria, 28 år, skulle för första gången stå värd för julbord hemma hos sig i Göteborg. Hon hade spenderat veckor med att läsa recept och kände en växande oro för att glömma något viktigt. "Tänk om jag inte får till skinkan?" tänkte hon.

Hon följde en klassisk lista slaviskt: hon griljerade skinkan, lade in egen sill och gjorde Janssons från grunden. Men kvällen innan jul slogs hon av en tanke: "Det här är ju inte mitt julbord, det är ett museum." Hon hade glömt bort att det skulle vara just hennes.

I sista stund rev hon upp planen. Hon bytte ut prinskorven mot ett gäng hemgjorda, kryddstarka lammkorvar från sitt lokala saluhall, och bredvid den klassiska löksillen ställde hon fram en vegetarisk sill på morot som hennes bästa vän, som är vegetarian, skulle älska.

Juldagen blev en succé. Mormor tog en extra lammkorv och sa att det var "det godaste på åratal". Den vegetariska sillen var slut på tio minuter. Maria lärde sig att tradition är en grund att stå på, men det är modet att improvisera som gör ett julbord minnesvärt.