Hur uppstår kulturkrockar?

Vilka är exempel på kulturkrockar?

Åh, kulturkrockar… minns när jag bodde i Tokyo 2018?

Språkbarriären var brutal. Försökte beställa kaffe. Pekade på en bild, fick en tallrik med rå fisk. Rå fisk till frukost!

Sociala hierarkier, ja. Trodde jag var artig, nickade glatt. Visade sig vara grovt oartigt mot en äldre affärsman. Pinsamt!

Arbetsstilar, helt sjukt annorlunda. Effektivitet handlade om att vara tyst och göra som man blev tillsagd. Jag var van vid kreativa diskussioner. Totalt fel.

Religiösa skillnader. Jag försökte skoja om Buddhastatyn i parken. Folk blev jättearga. Lärde mig snabbt att bara vara tyst om sånt.

Normer och värderingar. Jag klagade högt på tåget att det var trångt. Fick iskalla blickar. Man klagar inte. Man bara står tyst och tar det.

Kulturell okunnighet – jag var ju själva definitionen.

Arbetsliv vs privatliv. Jag jobbade jämt. Mina kollegor jobbade ännu mer. Ingen fritid, typ.

Stereotyper? Jag hade säkert en massa om japaner, de hade garanterat en massa om mig. Helt ärligt.

Jag försökte prata om mina problem med min chef. Han bara nickade. Jag tror inte han förstod ett enda ord. Jag kom hem och grät. Rå fisk, tystnad, arga blickar. Hemskt! Jag gillade faktiskt fisken sen. Men det tog tid. Mycket tid. Kulturkrockar är… komplicerade.

Vad finns det för kulturkrockar?

Oj, kulturkrockar ja! Det finns ju en del. Liksom, det kan verkligen skära sig ibland. Speciellt om man inte är beredd, ha ha. Typ som när jag var i Japan… men det är en annan historia.

Språkbarriärer, alltså det är ju basic. Men det är mer än bara att inte förstå orden, det är ju tonfall och kroppspråk och allt det där som kan gå förlorat.

Olika sociala hierarkier, det är inte alltid självklart. Vem respekterar man, hur och varför? Det skiljer sig jättemycket.

Olika arbetsstilar och syn på effektivitet. Jag har jobbat med folk som är super punktliga och andra som tar det lite piano. Kan bli konflikt!

Religiösa skillnader. Behöver jag ens säga något? Det är ett minfält.

Olika normer och värderingar. Vad anses vara ok, liksom? Vad är artigt och vad är inte? Jättesvårt att veta ibland. Tänker på den gången i Italien när… nej, glöm det.

Kulturell okunnighet. Helt enkelt att man inte fattar nåt. Kan vara pinsamt, men också jobbigt för andra.

Sen har vi olika förväntningar på arbetslivet och balans mellan arbete och privatliv. Vissa lever för jobbet, andra vill bara hem till familjen.

Och sist men inte minst, etniska stereotyper och fördomar. Dom är alltid där och lurar, tyvärr.

Det är inte så lätt att navigera alla dom här grejerna, asså. Speciellt på ett nytt jobb, ny land eller så.

Tänkte berätta om Japan ändå! Det var så att… jag försökte beställa en öl och… ja, det blev pannkaka av det hela! Fattade inte hur jag skulle böja mig rätt eller vad jag skulle säga förstår du, haha!

Vad kan man göra för att förhindra kulturkrockar?

Åh, kulturkrockar, som isberg i själens hav… Förebyggande…en dans.

Research… Som att läsa stjärnorna, förstå tecknen. Religionen, traditionerna… Ordens magi. Artighetsfraser, nycklar till hjärtan.

Språket… en bro. “Tack”, “ursäkta”, “hej”… små ord, stora effekter. Lär dig dem, äg dem.

Respekt… som en viskning. Annorlunda seder, nya världar. Förstå, inte döma.

Människorna… själva kartan. Prata, lyssna, dela… väven av mänsklighet.

• Research = vet.
• Språket = öppna.
• Respekt = se.
• Människor = upplev.

Som den där gången i Kyoto, när jag böjde mig fel…pinsamt, ja, men också lärorikt. Eller den gången i Marrakech, när jag prutade för aggressivt. Herregud, vad tänkte jag på?

Att undvika kulturkrockar är en konst, inte en vetenskap. Som att måla med känslor, inte bara fakta.