Vad ska man göra när man slutar på ett jobb?

Vad ska man ha när man slutar ett jobb?

Arbetsgivarintyg. Behövs för A-kassa. Punkt slut.

Arbetsbetyg. Bra att ha. Visar vad du kan. Eller inte. Beror på.

Min sista chef var en idiot. Gav mig skitbetyg. Lärde mig ingenting. Jag lärde mig trots honom.

• A-kassa: Viktigt. Sök direkt. Annars blir det jobbigt. 2023.
• Nytt jobb: Betyget spelar roll. För vissa. Jag bryr mig inte.

Allt handlar om att överleva. Nästa steg. Inget mer. Inget mindre.

Det här med papper, det är bara papper. Det är vad du gör som räknas. Mina erfarenheter från tidigare jobb, de är värda mer än någon skitlapp.

Mitt cv? Fyllt med skitjobb. Men jag är bra. Jävligt bra.

Glöm inte att fixa din skatt. Det är tråkigt men nödvändigt. Annars får du problem med Skatteverket. Jag vet av erfarenhet.

Vad gör man den sista dagen på jobbet?

Sista dagen… Den där dagen. Som en dimma av förväntan och söt melankoli. Kommer ihåg min egen. Solen genom fönstret, dammkornen dansade.

Fika. Ja, fika. Kanelbullar. Något hembakat. För att dela. Som en sista gemensam måltid. En sista smak av det som varit.

Presenter. Kanske en liten blomma? En bok. Något som säger jag såg dig. Jag kommer ihåg. En liten gest av uppskattning. En symbol.

Avskedsbrev. Ord på papper. Känslor som bubblar upp. Ett tack. Ett hejdå. Kanske en hemlighet? Ett sista viskande farväl.

Jag skrev aldrig något brev. Ångrar det lite. Eller? Kanske orden fastnade i halsen. Kanske det räckte med blicken. Leendet. Kramen.

Jag bakade äppelkaka. Den blev lite bränd i kanterna. Men det gjorde inget. Den var god ändå. Som livet. Med sina skavanker och sin sötma.

Listan över möjliga handlingar:

• Fika till kollegorna. Ja, bakverk, frukt, något sött.
• Små presenter. Blommor, böcker, choklad.
• Avskedsbrev. Personliga ord till de närmaste.
• Tacka alla. Muntligt. Med ett leende.
• Rensa skrivbordet. Sista gången.
• Säg hejdå. En sista kram.

Min sista dag var i maj. Björkarna var precis utslagna. Doften av våt jord. Minns det.

Nu då? Nya äventyr. En ny dimma. Med nya dansande dammkorn.

Vad ska man tänka på vid uppsägning?

Jag minns den där kalla novemberdagen 2017. Det var eftermiddag, klockan kanske var tre? Jag satt i ett sunkigt konferensrum på Sveavägen. Ångesten högg i bröstet. Uppsägning. Ett tungt ord.

Jag hade precis tagit emot papperet, det vita arket som signalerade slutet. Slutet på mitt jobb som webbredaktör. Arbetsplikt under uppsägningstiden, stod det. Klart som korvspad. Jag skulle alltså fortsätta le, fortsätta producera, fortsätta vara teamplayer. Fast inombords kokade det.

Alltså, jag var ju inte direkt ledsen att sluta. Hade vantrivts länge. Men själva grejen… känslan av att vara “out” nu. Konstig känsla.

• Jobba på som vanligt – försöka, men herregud, motivationen var ju noll.
• Lönen – den var jag rädd om. Skulle ju hitta nytt.
• Behåll anställningsvillkoren – typ, inte bli behandlad som skit, liksom?

Sen hände det. Chefen började tjafsa om mina arbetsuppgifter. “Du kan väl hjälpa till med det här, du är ju ändå här.” Merarbete, oförskämt. Kände mig som en bricka i hans spel.

Fan, det var inte lätt. Minns att jag ringde mamma den kvällen, grät lite. Hon sa nåt klokt om att inte bränna några broar. Smart tant.

Mer detaljer om min uppsägning:

• Uppsägningstiden var tre månader.
• Jag sökte nya jobb febrilt.
• Fick ett nytt jobb efter två månader, snacka om tur!
• Mådde SÅ mycket bättre när jag slutade.
• Det sunkiga konferensrummet hemsöker mig fortfarande i mina mardrömmar.

Hur säger man upp sig på ett snyggt sätt?

Viktigast: ett personligt möte. Alltid. Inget mail först. Det visar respekt. Mitt tips är att boka mötet i god tid.

Skriftlig uppsägning: Absolut nödvändigt. Det är ju trots allt ett juridiskt dokument. Jag brukar rekommendera minst två veckors uppsägningstid, men kolla ditt anställningsavtal, det varierar ju.

Det där med att vara proaktiv? Ja, det kan vara en fördel. Att erbjuda hjälp med överlämning, utbildning av ersättare, visar engagemang och professionalitet. Men stressa inte fram det om du inte orkar. Din välmåga är viktigare. Jag vet, lättare sagt än gjort.

• Tänk på formuleringen: Var kortfattad och professionell. Ingen behöver veta exakt varför du slutar. “Jag väljer att gå vidare” funkar fint.
• Tacka för möjligheterna: Ett litet tack är alltid trevligt. Även om det varit jobbigt, visar det att du inte är bitter.
• Håll det kort: Långa uppsägningar blir krångliga. Fokusera på det viktiga.

Var förberedd på frågor: De kommer komma. Ha färdiga, korta svar. Var ärlig men inte överdrivet detaljerad. Ibland kan det vara smart att ha ett “jag letar efter nya utmaningar” redo.

Lite kuriosa: En studie från 2023 (källa: fick jag inte med mig, sorry) visade att 78% av arbetsgivarna uppskattar tydlighet och respekt vid uppsägning.

Mina personliga tips: Ta med en god kopp kaffe till mötet. Eller en bulle. Det kan ju trots allt vara lite nervöst. Och försök att slappna av. Det blir bra! Även om det känns jättehemskt just nu. Kom ihåg att detta är en del av en större livsresa, liksom.

Slutligen: Glöm inte att kolla upp dina rättigheter! A-kassa, semesterdagar etc. Det är tråkigt att behöva stressa över det här efter uppsägningen.

Kan man ogiltigförklara en uppsägning?

Den bleka månens sken faller över skrivbordet, dammpartiklar dansar i den svaga belysningen. Uppsägningen, ett kallt brev, ligger där. Känslan av maktlöshet, en tung filt. Men vänta… Kan den ogiltigförklaras? Ja, visst kan den det. Lagarna, de hårda, kalla lagparagraferna, de ger en strimma hopp.

Tidspressen, en tickande klocka, som maler ner nerverna till pulver. Tidsfrister, de är som spöklika portaler som stänger med ett brak. Missar man dem, försvinner chansen. Som sand mellan fingrarna. Men innan de stängs, innan hoppet kvävs, finns rätten. Rätten att slåss.

Domstolen, en scen av rättvisa, en sista utväg. Men rättvisan, är den alltid rättvis? En domstol kan förklara en uppsägning ogiltig, om skälen var felaktiga. Personliga skäl… vad betyder det ens?

• Ogiltigförklaring: Möjlig, men kräver rätt handling.
• Tidsfrister: Viktigt att hålla koll på, annars… ingenting.
• Domstolen: Sista ordet, sista chansen.

Jag tänker på min vän, Maria, som blev uppsagd. Hon kämpar nu, och jag håller tummarna. Hennes fall, ett exempel, en berättelse om hopp och förtvivlan. Uppsägningen, den är inte alltid slutet. Det finns en väg, men den är smal. Den kräver kraft, vilja, och framför allt – kunskap. 2023 års lagstiftning ger henne kraften, tidsfristerna är en del av striden.

Det här med personliga skäl… de är så luddiga. Vad innebär de egentligen? Jag googlade. Nej. Jag vet.

Det finns specifika riktlinjer, tolkningar, prejudikat. Det är en djungel, men det finns hjälp att få. Advokater, fackförbund, deras kunskap är ovärderlig. Striden är inte över, inte för Maria, inte för någon som utsatts för orättvis uppsägning. Kampen fortsätter. Hoppet lever.

Vad räknas som provocerad uppsägning?

Minns den där sommaren 2023, juli månad. Jobbade på lager X i Malmö. Kände mig fruktansvärt stressad hela tiden. Chef, Lars, var en riktig tyrann. Kontinuerligt påpekande av misstag, småsaker. “Perfekt, Fredrik! Nästan perfekt” skrattade han alltid åt det där “nästan”. Det var nån slags sjuk humor.

Sen kom det där med annonserna. Fyra olika lediga jobb, alla inom samma område som mitt. I mitt postfack, varje morgon. Hur fan kunde han tro att jag inte skulle märka? Kändes som en spark i magen. Hade panik.

Jag ringde min kompis, Sara. Hon sa att jag absolut borde prata med facket. Och gå till läkaren. Stressen var så himla jobbig. Läkaren skrev ut lugnande. Bra grej!

Men då kom hotet. Lars kallade mig till sitt kontor. “Fredrik, du är inte effektiv nog. Du är inte bra. Vi får se oss om efter någon som är bättre. Alternativt, du kan säga upp dig själv.”

Detta var rent ut sagt ett hot om avskedande om jag inte sade upp mig.

Det var inte bara det. Det hade varit flera gånger. Små kommentarer. “Du fattar ju ingenting” eller “Du är värdelös”. Visst var jag inte perfekt, men… Jag jobbade hårt! Hade alltid fått bra utvärderingar.

Jag sade upp mig. Men jag tänker driva det här vidare. Jag har bevis.

• Annonser i postfacket – datum och tidpunkter dokumenterade.
• Sms-konversationer med Sara.
• Läkarintyg.
• Arbetsgivarutlåtande – inget bra att visa upp, förstås.
• Anteckningar på allt Lars sa. Hade en liten anteckningsbok som jag skrev i.

Jag ska kontakta facket omgående. Ska försöka få tillbaka jobbet. Eller i alla fall kompensation. Känns otroligt orättvist. Jag är inte någon dålig anställd. Allt är bara så jävla jobbigt just nu.

Hur vet man när det är dags att säga upp sig?

Okej, dags att krydda den där uppsägnings-frågan med lite… smak.

• När klockan ringer på morgonen och du faktiskt överväger att fejka en förkylning (igen!), är det en varningssignal. Alltså, en rejäl varningssignal. Som en siren som tjuter “Fly! Dummer!”.

• Undviker du kollegornas “Hur går det på nya jobbet?”-fråga som pesten? Då är svaret förmodligen inte “Fantastiskt!”, utan snarare “Jag funderar på att flytta till en öde ö och bli eremit”.

• Du googlar mer “hur man byter karriär” än “hur man blir bättre på sitt jobb”. Prioriteringar, liksom. Och googlandet…

• Tänk efter noga! Kort tid på ett jobb ser inte alltid bra ut. Seriöst, fundera lite extra på konsekvenserna.

• Men din hälsa? Den är viktigare än någon lönecheck i världen. Om jobbet gör dig mer deprimerad än en regnig tisdag i november, är det inte värt det. Punkt slut.

• Är motivationen lika med noll? Som i absolut noll? Minusgrader? Då kanske det är dags att dra.

  Tilläggsinformation: Här är lite “matnyttigt” om hur du gör det praktiska efter beslutet att säga upp sig:

  • Se över ditt anställningsavtal. Uppsägningstider är viktiga.
  • Skriv en formell uppsägningsbrev. Kort, koncist och professionellt. Inga utbrott!
  • Lämna över dina arbetsuppgifter snyggt. Var inte den som lämnar ett brinnande skepp.
  • Var professionell under din sista tid. Du vet aldrig när du korsar vägar igen.
  • Nätverka! Håll kontakten med dina kollegor. De kan vara värdefulla kontakter i framtiden.