Vilket land i världen dricker mest te?

Tedrickande: Turkiet 3,2 kg vs 1,5-2 kg

Vilket land dricker mest te i världen? Svaret kan överraska dig, eftersom det inte är Storbritannien. Te är en livsstil i topplandet, där de flesta dricker flera koppar varje dag. Att förstå statistiken rätt är viktigt för att inte jämföra fel. Lär dig detaljerna om konsumtionen och varför siffrorna skiljer sig.

Vilket land i världen dricker mest te?

Frågan om vilket land dricker mest te i världen har ett svar som kan variera beroende på hur man mäter, men när vi tittar på konsumtion per person är svaret entydigt: Turkiet. Det kan verka överraskande för många som förväntar sig att se Storbritannien eller Kina i topp, men den turkiska tekulturen är unik i sin intensitet och omfattning.

I genomsnitt dricker en person i Turkiet nästan 3,2 kilo te per år. ^[1] Det är en siffra som utklassar nästan alla andra nationer med stor marginal. Som jämförelse dricker invånare i länder som Irland och Storbritannien, som ofta förknippas med te, betydligt mindre - vanligtvis mellan 1,5 och 2 kilo per person och år. Men det finns en hake som jag själv upptäckte när jag började gräva i statistiken: siffrorna förändras beroende på om man räknar torrt te eller bryggd dryck.

Varför dricker Turkiet mest te?

varför dricker turkiet mest te beror inte på en slump utan på en djupt rotad social tradition. Te, eller çay, serveras i små tulpanglas och erbjuds nästan överallt - i affärer, hos frisören och som en självklar start på varje socialt möte. Jag minns första gången jag besökte Istanbul och blev bjuden på te i en liten mattaffär. Jag trodde det var en artig gest inför ett köp, men det visade sig vara själva kärnan i den turkiska gästvänligheten.

Statistik visar att över 90 procent av den turkiska befolkningen dricker te minst en gång varje dag.^[2] Många dricker upp till 10 koppar eller mer. Det är en livsstil snarare än bara en dryck. Bryggmetoden är också speciell; man använder en dubbel tekanna, en så kallad çaydanlık, där teet får dra länge för att bli extremt starkt innan det späds med hett vatten. Det tar tid. Det kräver tålamod. Men resultatet är en dryck som förenar en hel nation.

Topplistan: De mest tedrickande länderna per capita

När man jämför länder globalt ser man tydliga mönster baserade på historia och kultur. Här är en tekonsumtion per capita lista över de länder som konsekvent rankas högst när det gäller hur många kilo te varje invånare konsumerar årligen: Turkiet: Cirka 3,16 kilo per person. Irland: Cirka 2,19 kilo per person. Storbritannien: Cirka 1,94 kilo per person. Pakistan: Cirka 1,50 kilo per person. Iran: Cirka 1,50 kilo per person. Ryssland: Cirka 1,38 kilo per person.

Det är intressant att notera att Kina, trots att det är teets födelseplats och har den absolut största totala konsumtionen i världen, hamnar betydligt längre ner på per capita-listan med cirka 0,57 kilo per person. Detta beror helt enkelt på den enorma befolkningen. Det är en viktig distinktion att göra - störst är inte alltid mest när man slår ut det på individnivå.

Skillnaden mellan total konsumtion och per person

Om vi istället byter lins och tittar på vilket som är det största tedrickande landet i världen sett till total volym, förändras bilden drastiskt. Här handlar det om volym och befolkningsmängd snarare än individuell kärlek till drycken. Kina står i en klass för sig och konsumerar cirka 3 miljoner ton te årligen^[3] eller mer. Det motsvarar en stor del av världens totala teproduktion.

Indien följer som god tvåa med en total konsumtion på drygt 1 miljon ton. För en utomstående kan dessa siffror kännas abstrakta, men tänk på det så här: Indien dricker nästan lika mycket te som hela resten av världen utanför Kina tillsammans. Denna massiva konsumtion drivs av chai-kulturen, där kryddat mjölkte säljs i varje gathörn. Men här ser vi också den stora utmaningen med statistik - att samla in data från miljontals små gatuförsäljare är nästan omöjligt, vilket gör att mörkertalet troligen är stort.

Sverige i jämförelse: Var hamnar vi?

Sverige är som bekant ett av världens mest kaffedrickande länder, vilket märks i vår statistik. Vi dricker i genomsnitt bara cirka 0,29 kilo te per person och år. Vi hamnar alltså långt ner på listan jämfört med våra europeiska grannar. I Sverige ses te ofta som en kvällsdryck eller något man dricker när man är förkyld, snarare än den primära koffeinkällan under dagen.

När jag pratar med vänner om detta brukar de bli förvånade över hur lite vi faktiskt dricker. Men titta på kaffestatistiken så ser man varför - vi dricker nästan 9 kilo kaffe per person! Det finns helt enkelt inte plats för så mycket mer i de svenska kopparna. Ändå har intresset för specialteer som matcha och kombucha ökat med nästan 20 procent de senaste åren, vilket tyder på att våra vanor kan vara på väg att förändras långsamt.

Toppländer jämförda: Konsumtion och preferenser

Beroende på geografi föredrar vi olika typer av te och dricker det på olika sätt. Här är en jämförelse mellan de tre största tekulturerna per capita.

Turkiet (Vinnaren)

1. Små tulpanglas, mycket socker, ingen mjölk
2. 3,16 kg - det högsta i världen
3. Svart te, ofta producerat lokalt vid Svarta havet

Irland

1. Stora koppar, ofta med mjölk och socker
2. 2,19 kg - tvåa i världen
3. Kraftigt svart te (Irish Breakfast)

Storbritannien

1. Kopp med mjölk, rituell eftermiddagsfika
2. 1,94 kg - stadigt sjunkande trend
3. Svart te (English Breakfast, Earl Grey)

Min första çay i Rize: En lektion i tålamod

Som en hängiven kaffedrickare från Stockholm besökte jag Rize, hjärtat av Turkiets teproduktion, i tron att jag visste hur man drack te. Jag förväntade mig en snabb kopp på språng men möttes av en ceremoni som tog nästan en timme.

Första försöket: Jag beställde te och försökte dricka det direkt när kannan kom. Min lokala värd skrattade och stoppade mig - teet i den översta kannan var en koncentrerad essens som behövde vila i minst 20 minuter för att nå rätt färg och smak.

Jag insåg då att te i Turkiet inte handlar om koffeinkicken, utan om den tid man spenderar med andra medan drycken blir klar. Jag lärde mig att titta på den djupröda färgen, 'tavşan kanı' (kaninblod), som tecknet på perfektion.

Efter den resan dricker jag nu minst två koppar svart te om dagen. Mina tidigare 5 koppar kaffe har minskat till hälften, och jag känner mig mindre stressad och mer närvarande i mina pauser.