När använder man s på verb i engelska?

När lägger man till -s på engelska verb?

Oj, engelska verbendingar, va? Kommer ihåg min engelska lärare, fru Svensson, hon tjatade om det där. Hennes huvudvärk-framkallande grammatik-lektioner på Torsdagar kl 10:00…

Tredje person singular, det var grejen. Han, hon, det. “She sings”, “He runs”, “It sleeps”. Enkelt, egentligen. Fast ibland blev det knepigt med -es och -ies.

Minns hur jag sitter där, 27 april 2018, i en liten, trång klassrum på Katedralskolan i Lund och försöker förstå. Kändes som ett pussel med tusen bitar.

“Goes”, “watches”, “flies”… -es efter s, sh, ch, x, o. “tries”, “cries”, “-ies” efter konsonant + y. Typ så. Fortfarande lite dimmigt men, ja, det sitter där.

Vad är perfekt i engelska?

Perfekt i engelska signalerar en avslutad handling. Have + particip. Tänk på det som en tidsmarkör, en liten flagga som säger “klart!”.

Regelbundna verb? Enkelt. Lägg till ed. Walked. Talked. Finished. Som en liten, språklig reflex.

Oregelbundna verb? Där blir det lite klurigare. Dessa följer sina egna, inre logiker. Seen, inte seed. Gone, inte goed. En språklig labyrint, men med rätt karta (oregelbundna verb-listan) hittar man ut. Min personliga favorit? Eaten. Kanske för att jag gillar mat. Bor i Stockholm förresten, nära en fantastisk falafelkiosk.

• Have/has + particip. Grundformeln. Lätt att memorera.
• Regelbundna verb: Verb + ed. Predikat, rena rama rama predikat.
• Oregelbundna verb: Konsultera lista. Det finns appar för det också. Digital tidsbesparing.

Fundera på det: Perfekt beskriver inte bara en avslutad handling. Det skapar också en koppling till nuet. Handlingen är klar, men dess effekt lever kvar. Filosofiskt, eller hur? Språk är mer än bara ord. Det är tanke, tid och… falafel.

När sätter man apostrof i engelska?

Apostrofer, herregud, vad krångligt! Jag fattar aldrig det där. Var ska den lilla rackaren sitta?

• Förkortningar, va? Typ “it’s” eller “isn’t”. Det är ju rätt logiskt, bokstav saknas. Men sen blir det knasigt.

• Ägande, det också! “John’s car”. Enkelt när det är singular. Men plural? “The cats’ toys”… huvudvärk!

Åh, just det, kom jag på att jag glömde betala hyran. Stress! Måste göra det NU.

Åter till apostroferna. Varför är det så himla svårt? Känner mig som en idiot. Hade nog engelska C i gymnasiet. Bra betyg, eller? Nej, kanske inte så bra ändå.

• Singular substantiv, apostrof + s: “Maria’s book”.
• Plural substantiv som slutar på s, bara apostrof: “the girls’ room”.
• Plural som inte slutar på s, apostrof + s: “men’s shoes”.

Det där med “it’s” och “its” också. Katastrof! Alltid fel. Måste öva mer. Ska jag googla grammatikövningar? Nej, orkar inte. Hyra först!

Kanske ska jag köpa en grammatikbok. Eller en ny katt? Nej, en grammatikbok. Nej, en katt! Jag är så förvirrad.

Huvudpoäng: Apostrofer används för förkortningar och ägande. Reglerna skiljer sig beroende på om substantivet är singular eller plural och hur det slutar.

När ska man använda verb s?

Solen smeker min hud, ett ljumt andetag mot kinden. En varm sommardag, precis som den här. Jag tänker på verb, på det där lilla ‘s’:et. Det där pyttelilla s:et som förändrar allt.

Verbet får sitt s när det är han, hon, det eller ett enkelt namn. Som Martha, eller min katt, Mistel. Hon jagar möss. Mistel äter gräs. Det lilla ‘s’:et, så subtilt, så avgörande. Det andas liv i meningen.

Tänk dig en oändlig sommaräng, full av blommor. En äng där varje blomma är ett verb. Vissa blommar, sprudlar av liv med ett litet s, andra står tysta, fridfulla utan. En harmoni, en perfekt balans.

Men vad händer om vi bryter balansen? Om vi lägger till ett s där det inte behövs? Plötsligt känns det fel, stelt, som ett främmande föremål i en välordnad trädgård. En dissonans, en brist på flyt.

Jag minns min grammatiklärare, fru Johansson, hennes stränga blick och hennes passion för språkets subtila nyanser. Hon sa alltid: “Det lilla ‘s’:et är nyckeln till elegans, min kära.”

• Subjekt i tredje person singular (han, hon, det, namn) + s på verbet. • Plurala subjekt (vi, de, etc.) + inget s på verbet.

Denna enkla regel, så tydlig, men ändå så magisk i sin enkelhet. Som ett litet frö som bär med sig ett helt universum av mening. Och solen värmer fortfarande min hud. Den varma vinden viskar genom träden. Det lilla s:et, som ett litet frö av kunskap, groende inuti.

Varför tredje person singular s?

Okej, här kommer ett försök till att förklara det där jävla -s:et, på ett sätt som inte får dig att somna.

• Tredje person singular s? Jo, det är ju för fan när nån jävla han, hon eller den* gör nåt NU. Som när “Kalle äter pizza” eller “Karin hoppar* studsmatta”. Fattaru?
• Det handlar alltså om EN person (singular), inte jag eller du (tredje person), och det händer just nu (presens). Typ som om farmor dansar balett. Skitkul, eller hur?
• Men det finns ju undantag! “I am“. Hallå, varför “am” när det borde vara “is”? Jaja, engelskan är konstig som ett dasslock på en finrestaurang.

Och bara för att krångla till det lite extra:

• Det där -s:et funkar bara på “är”-formerna av verb, typ, “hon är” är okej, men inte “hon var”. Det är hon är som gäller, inte hon var.
• Och det är inte bara människor! “Hunden skäller” funkar också. Så länge det är EN hund. “Hundarna skäller” blir ju utan -s:et.
• Och mood, jävlar vilken grej.

Visst är det ett helvete att försöka förstå allting? Men hej, du lever inte för att förstå grammatik. Grammatik lever för att du ska kunna prata skit med polarna. Jag vet det!

Hur vet jag när jag ska lägga till ett S eller ES?

Pluralisering på svenska: S eller ES?

Det är rätt enkelt, egentligen. Lägg till ett -s för de flesta orden. Tänk “katts” eller “bords”. Klart!

Men, vissa ord är lite mer… speciella. Om ordet slutar på s, x, z, ch eller sh, då blir det -es. “Buses”, “boxes”, “pizzes”, “fiches”, “dishes”. Ser du mönstret? Det är som en liten regel vi följer.

Varför? Det är en bit språkhistoria. Det är en rest från äldre engelska pluralbildning, tror jag. Men det är som det är. Vi lär oss bara reglerna. Ingen stor filosofi bakom det hela.

Min mormor, hon lärde mig det här. Hon var mattelärare och hade ett fantastiskt sätt att förklara saker och ting. Hon sa alltid att grammatik var som ett pussel. Man får bara lära sig bitarna.

Sammanfattning:

• -s: Används för majoriteten av orden.
• -es: Används för ord som slutar på s, x, z, ch, sh.

Glöm inte undantagen! Det finns alltid undantag! Men för det mesta funkar det här bra. Precis som med allt annat i livet – övning ger färdighet. Men jag lovar, det här med pluralformer blir lätt med lite övning!

Tänkte bara på att vissa ord är oregelbundna – barn blir barn, man, kvinna, osv. Men de lär man sig bara, genom användning. Ingen större vetenskap i det.

#Engelska Verb #Grammatik #S På Verb