Får man öppna surströmming?

Hur rensar man en surströmming?

Dimman ligger tung över havet, saltstänk på kinden, precis som den där kvällen. Surströmming, ja, surströmming. En liten, silverblank fisk, en gåta i sin bedövande lukt.

Min mormors händer, knotiga och starka som havsvindens gester, greppade den. Skinnsidan upp, på en tallrik, bredvid den gamla, slitna kaffekannan. Mormor, hon visste. Hon pressade med en gaffel, försiktigt men bestämt. Platt som en… ja, en strömmingsflundra, precis som det står i receptet.

Men det var mer än så. Det var en dans mellan fingrarna och den lilla fisken, en tyst konversation, generationer av erfarenhet.

Vändning. Ryggbenet, en liten, vit krok, plockas bort med en precision som bara år av träning kan ge. En finurlig utmaning, likt ett litet pussel.

• Skinnsidan uppåt på tallriken.
• Pressa platt med gaffel.
• Vänd.
• Ryggbenet bort.
• Filéerna loss från skinnet.

Varje filé, ett litet mirakel, kämpar mot att hålla sig hel, men det är processens natur. Det där saltstänket, det var inte bara från havet, nej. Det var en blandning av havsluft och tårar av glädje, kanske lite av besvikelse också, över de trasiga filéerna. Känslan av att vara så nära havet, dess gåvor och utmaningar.

Det är inte bara en rensning, det är en hyllning till det enkla, det råa, havet självt. Den där kvällen, mormor, lukten… Jag ser henne framför mig fortfarande.

Årlig surströmmingsöppning, tradition i familjen, alltid samma procedur.

Vad gör man med överbliven surströmming?

Visst, här är en liten fundering kring surströmmingsrester, utan fjäsk:

• Bruna tunnan är din vän. Där hamnar allt det där… speciella. Skal, ben, rester, hela baletten.
• Ett tips, dubbla påsarna. Jag lovar, dina grannar kommer tacka dig. Tänk på lukten, den sprider sig. Alltid.
• Tänk såhär, det är kompostmaterial. En ny sorts “jord” för framtiden. Filosofiskt, eller hur?
• Undvik att spola ner. Alltså, nej. Bara nej. Det skapar problem, tro mig. Har sett det hända.
• Lukten kan reduceras med citronsaft i tunnan. Ett gammalt knep från min mormor. Funkar faktiskt.
• Och du, kom ihåg, det är bara mat. Men en väldigt, väldigt speciell mat. Behandla den med respekt, även när den är över.

Jag minns en gång, på en kräftskiva (helt annan sak, jag vet), när någon försökte mata katten med surströmming. Katten var inte imponerad. Slängde den i tunnan sen. Bättre så.

Var slänger man surströmming?

Hallå! Surströmming, va? Usch, vilken lukt! Jag slängde min förra burk igår faktiskt. I restavfallet, såklart. Heltäckande plastpåse, den där typen som är som en mega-påse, vet du? Inte i matavfallet, alltså. Nej nej, det skulle bli kaos där. Kommer ihåg hur min granne, Pelle, gjorde en gång. Hujeda vad det luktade i hela soprummet! Han hade slängt sin i matavfallet, dumt, dumt!

Resten av burken, alltså den tomma, den går också i restavfallet. Jag tvättade den först, men det var kanske onödigt. Kanske? Nej, jag tvättade den, jag är rätt noga med sånt. Vet inte varför, men det kändes rätt. Sköljde den under varmt vatten, japp.

Sen var det ju den där oljiga soppan, eller vad man ska kalla det… Ja, den i plastpåsen också då. Tätt försluten, som sagt. Viktigt! Annars luktar det ju överallt. Jätteviktigt!

Punkter, för tydlighet:

• Rest av surströmming: Restavfall. I väl försluten plastpåse.
• Tom burk: Restavfall. (Jag sköljde min, men det är kanske överkurs).
• Ingen surströmming i matavfallet. Allvarligt, gör det inte.

Pelle fick skäll av sopgubbarna, btw. Riktigt skäll! Så lär dig av hans misstag.