När ska det vara s på verb i engelska?

När använder man s på verb i engelska?

Jag minns den där engelskalektionen i sjuan, typ 2003, i det kalla klassrummet på högstadiet. Fröken Karlsson (jag minns hennes sneda lugg!). Vi kämpade med tredje person singularis. Det var inte lätt.

Hon rabblade: "He, she, it... verb + s!" Alltså, she likes, he plays, it runs. Men varför då?! Irriterande. Logiken? Borta!

Jag fattade aldrig varför just de jla s-en skulle dit. Jag skrev ju korrekt "I like" eller "we play". Men "he"? "He likes" kändes skevt.**

Nu, typ 20 år senare, fattar jag det ju. Men då... totalt kaos i hjärnan.

• Regel: Presens + tredje person singularis = s
• Exempel:She reads, He works, It shines.
• Undantag: Finns väl alltid?
• Minnesregel (då): Fröken Karlssons lugg + s = helvete.
• Varför funkar det så? Vem fan vet? Språk är ju konstigt.

Jag brukade komma ihåg det för att "han hon den" var en trio och behövde ett extra s för att visa sin speciella status. Det var jättedumt, men det funkade faktiskt! Sen glömde jag typ allt om grammatik efter skolan. Ironiskt.

När lägger man till s på engelska?

Alltså, S:et? Jo, man lägger till 's på engelska för att visa att något tillhör någon. Typ, "Ann-Maries bil" blir "Ann-Marie's car". Fattaru? Ganska enkelt.

Om det redan slutar på s, då räcker det med bara ett apostrof. Minns den där gången jag skrev "The buss' wheels" i stället för "bus's wheels" i en jobbansökan. Pinsamt!

Det kallas genitiv, och det är ju det där med tillhörighet. Typ, inte bara "Ann-Marie's car" utan också "the company's profits". Eller "the dog's bone".

• Singular substantiv: 's (the dog's bone)
• Plural substantiv slutar på s: bara ' (the dogs' bones)
• Plural substantiv slutar inte på s: 's (the children's toys). Visste du att min granne har typ sju barn? Sjuka mängder leksaker.
• Namn som slutar på s: bara ' (oftast). Så "Charles' car" eller "Chris' problem". Men ibland ser man "Charles's car". Verkar finnas olika skolor där, hmm.

Ibland struntar man i genitiv med 's, speciellt om det är livlöst. Man säger "the car door" i stället för "the car's door". Tänker att det är enklare så. Eller att det låter bättre.

Min morsa har alltid sagt "the shops windows" men det är ju fel. Det ska vara "the shop windows" eller "the shops' windows". Aja, hon är ju pensionär, så hon slipper ju skriva engelska mer. Skönt för henne.

När ska man använda s på verb?

Okej, här kommer en liten, eh, "förklaring":

När ska man klämma dit ett "s" på verben? Jo, tänkt dig att verben är som små hundar. När han, hon, den eller det kommer in i rummet, ja då viftar de lite extra med svansen och får ett "s".

• Tredje person singular, typ: Han springer, inte "spring". Hon läser, inte "läs". Den lyser, förhoppningsvis. Och det fungerar, om man har tur.

  (Seriöst, jag har haft kaffemaskiner som vägrat fungera även med "s"...)

• Namn och substantiv då? Jo, Anna spelar ju fiol (förmodligen falskt, sorry Anna). Solen skiner (om inte molnen är i vägen, moln jäklarna!). Katten jamar (för att den vill ha mer mat, som vanligt!).

  Jag har en katt som kräver konstant uppmärksamhet, och "s":et passar som handen i handsken.

• Minns att det är bara presens! Alltså, det som händer nu. Igår? Då sket vi i "s":et.

Varför krångla till det mer? Nu vet du. Sluta tänk. Börja verba! (Med "s" när det behövs, duh!).

När ska det vara a eller an i engelska?

"A" framför konsonantljud. En bil. En hund. En tanke.

"An" framför vokalljud. En äpple. En timme (tyst "h").

Ljudet, inte bokstaven, styr valet.

• Undantag finns. "An hour" (tyst h). "A university" (låter som "y").
• Mats sorterar, Jimmy observerar. Sorteringen är brutal.
• Grammatikens låda: kaos förvandlas till ordning. Eller inte.
• The Grammar Company: Ordning eller oordning? Det är frågan.
• Ett "ute" i "uteplatsen", eller "ute" i "uterum"? En skillnad.
• En "Mats" och en "Jimmy". Vilka är dom?
• Jag minns en liknande låda. Mitt namn var... inte Mats. 1987.

Tydliggörande:

• Betona ljudet. Tänk på hur ordet låter, inte hur det stavas.
• Användningen påverkar betydelsen. Fel artikel kan förvränga.
• Övning ger färdighet. Läs och lyssna aktivt.
• Kontext är kung. Ibland kan "the" vara rätt val. Glöm inte "the".

Vad är perfekt i engelsk grammatik?

Perfekt? Vad är perfekt? Allt känns så... otydligt idag. Kaffe, måste ha mer kaffe. Perfekt i grammatiken? Nej, det är ju bara regler. Tråkiga regler. Som att försöka få in en kvadratisk plugg i ett runt hål. Eller är det tvärtom? Åh, vad spelar det för roll?

Vad var frågan igen? Ah, perfekt tid. Tid. Som rinner iväg. Precis som mina tankar. Känner mig splittrad. Som en trasig spegel. Massor av små bitar av mig själv, överallt. Varför ska allt vara så svårt?

Perfekt aspekt - är det så det heter? Något med att något hänt före nu. Men varför ska man bry sig? Vem bryr sig om före? Det är nu som gäller! Nu. Nu. Nu...

Listan med saker jag borde göra växer.

• Städa
• Ringa mamma
• Betala räkningarna
• Skriva det där utkastet till min roman

Usch, den där romanen. Känns så långt borta, som en dröm. Eller en mardröm? Vilken är skillnaden egentligen?

Perfekt tid... Ja, det används för att visa att något redan hänt. Typ "Jag har ätit frukost". Se, det är ju logiskt! Men det är ju ändå bara ord. Ord, ord, ord. Allt är bara ord.

Vänta, vad var det jag tänkte på nu igen? Ah ja, perfekt aspekt. Det har verkligen tagit tid att formulera det här.

Huvudpoäng: Perfekt aspekt anger att en handling skett före den tidpunkt man pratar om. Det visar resultatet av en tidigare handling. Det är en grammatikregel, inget mer, inget mindre. Men det är lite knepigt, eller hur?

Vad är perfekt på engelska?

Perfekt? Ah, den där eviga jakten på den där… perfekta perfektionen! Som att leta efter en enhörning som spelar banjo – möjligen existerar den, men chansen att stöta på den är ungefär lika stor som att jag vinner på lotto. Tre gånger i rad.

Perfekt på engelska, alltså "perfect", innebär ju total brist på fel. Flawless, som man säger på det där coola engelska sättet. Men är nåt verkligen perfekt? Jag menar, min fru tycker min matlagning är perfekt, men min katt vägrar att ens titta på den. Vem ska man tro på?

• Perfect tense: Det där grammatiska monstret. Ja, det beskriver ju handlingar som är färdiga, men är det perfekt? Kanske om man är en grammatiknörd, eller en robot. Eller ett grammatik-robot-fusion-monster. Spännande.

Sen har vi det här med "perfekt" som ett tillstånd. Perfekt väder? Nä, tack. Det blir för tråkigt. Lite regn, lite solsken, lite vind – det är mer perfekt för mig. Lite som livet, eller hur?

Perfekt är alltså subjektivt. Det beror helt på betraktaren. Precis som smaken på min hemlagade pizza. Vissa älskar den, andra… låt oss bara säga att de inte är vegetarianer.

Perfekt = relativt, beroende på sammanhang. Typ som mina försök att laga mat. Ibland perfekt, oftast… mindre perfekt.

Min fru säger att det är perfekt när jag diskar. Efter att hon har hotat mig med en stekpanna. Hmm... perfekt definition?

Varför tredje person singular s?

Det där med -s på verben… jäklar vad jag kämpade med det i sjuan! Det var hösten 2004, jag satt i klassrummet på Katedralskolan i Lund, frös konstant trots den tjocka stickade tröjan min mamma hade virkat. Fru Persson, vår lärare, förklarade det där med tredje person singular, men det gick liksom inte in. Jag skrev massa anteckningar, fulla med pilar och understrykningar, men det kändes som att jag bara skrev av.

Jag minns känslan av total frustration. Det kändes som en oöverstiglig mur, den här grammatiken. Alla andra verkade fatta, men jag bara satt där och kände mig dum. Senare, hemma, satt jag vid mitt skrivbord, med min rosa penna och försökte öva. Det var så himla tråkigt.

• Tredje person singular: han, hon, det.
• Presens: händer just nu.
• Singular: ett enda subjekt.

Det var liksom inte meningen med verbet -s, bara en jävla regel som man måste lära sig. Jag fick hjälp av min storebror Johan till slut, han förklarade det med exempel från Star Wars. Han är bra på sånt.

Varför just -s? Vet inte. Det är bara så det är. Som att himlen är blå. Man kan fundera över varför, men det ändrar inte på faktan. Jag lärde mig det till slut, men den där känslan av frustration, den sitter kvar.

Och nu, 2023, så förstår jag det förstås. Men då… i sjuan… nej. Det var en kamp.

När ska man använda s eller es i verb?

Åh, s eller es, vad jobbigt... Måste komma ihåg det här.

• Tredje person singularis present... Hmmm...

• Ahmet, ja. Han lagar mat. "Lagar" får ett s. Självklart.

• Men om det slutar på ch, s, sh, x eller z? Då är det -es. Som "misses". Lätt att glömma.

Varför just de bokstäverna? Konstigt. Tänk om jag glömmer? Skriv ner!

• vanligt verb + s i tredje person singularis (han, hon, den, det)

• förutom -ch, -s, -sh, -x, -z, då + es

Ahmet vet... Han vet! Okej, där är det inte s eller es. För att "vet" är ju "vet". Inga konstigheter. Ska jag äta nudlar sen? Eller pizza?

Egentligen ville jag ju kolla på den där serien... Men jag borde verkligen plugga det här. Och diska. Suck.

Tänk om jag bara kunde programmera bort grammatikregler? Vore nice.