Hur kan en pedagogisk lärmiljö se ut?

Fråga?

Jag minns mina första år som lärare. Det var en salig röra, verkligen. Jag trodde nog att en bra lektion var nog, liksom.

Men sen insåg jag att allt jag gör måste spegla just mina ungar. Vad är de bra på? Vad kämpar de med? Det är som att bygga ett hus, man måste veta grunden.

För några år sen hade jag en klass med en kille, Liam hette han, som var superbra på att rita. Så jag flätade in hans ritningar i nästan allt, matteuppgifter, svenskaberättelser. Han blommade upp, det var så himla kul att se.

En till sak som hjälpt mig är att liksom sitta ner ibland, kanske en tisdag i oktober, och bara fundera på just det. Vad kan jag göra bättre för den där tjejen som tycker svenska är svårt, eller för killen som aldrig säger nåt men som jag vet tänker massor. Det är inte så svårt egentligen, bara man vill se.

Hur ser en inspirerande lärmiljö ut på förskolan?

Den där känslan när man kommer in på förskolan på morgonen. Det är inte bara ljuset som är annorlunda, det är luften. Som om hela stället andas nyfikenhet. Jag minns särskilt en liten vrå i mitt gamla barndomshem, en plats som nästan kändes magisk. Det var ett fönster med djup nisch, där jag brukade sitta med mina kritor och papper. Solen strömmade in och dammkornen dansade i strålarna. Där skapade jag hela världar.

På förskolan är det likadant, fast i större skala. Det är inte bara tavlor och papper. Det är möbler som kan flyttas, tyger som kan draperas, och lådor fyllda med skatter som hittats ute. En gång hade vi en "grotta" byggd av filtar och stolar. Det var mörkt och spännande, perfekt för sagoberättelser eller bara för att krypa ihop i. Fantasi blommar när barnen får vara med och forma sina egna rum.

Jag ser det hos barnen. Hur de tar ett gammalt rör och plötsligt har de en kikare för att spana efter drakar. Eller hur en samling kottar blir en hel armé som ska erövra ett slott av kuddar. Leken är själva kärnan. Det är inte bara stoj och lek, det är intensivt lärande. De testar idéer, de samarbetar, de löser problem. Det är där kreativiteten verkligen får vingar.

Det handlar om att ge dem verktygen, men sen släppa taget. Att inte styra för mycket, utan låta dem upptäcka själva. Att ha en inspirerande lärmiljö innebär att ha material som kan användas på oväntade sätt. Gamla strumpor kan bli fantasidjur, kartonger blir rymdskepp. Man måste våga ha lite "stök" för att det ska bli riktigt bra.

• Materialet är nyckeln: Inte bara leksaker, utan allt möjligt. Naturmaterial, återbrukat material, konstnärsmaterial.
• Rummet är dynamiskt: Möjligheter att förändra, bygga, skapa egna utrymmen.
• Barnens initiativ: Att uppmuntra och följa barnens egna idéer och lekar.
• Utmaningar på rätt nivå: Att ge nya idéer och uppgifter som får dem att tänka nytt utan att bli överväldigade.

Jag minns en gång när vi hade en stor låda med gamla knappar. Barnen började sortera dem, inte bara efter färg, utan de gjorde mönster, skapade bilder. Det var fascinerande att se hur de utvecklade sina egna projekt utifrån något så enkelt. Det är den sortens spontanitet som en bra lärmiljö möjliggör. Det är inte bara att ha en hylla med böcker, det är att skapa en värld där böckerna kan bli levande. Eller att ha en hörna där det finns tyger och dockor, och plötsligt har de en hel teaterföreställning på gång. Kreativitet frodas när gränserna suddas ut.

Vad är tillgänglig lärmiljö i förskolan?

Första veckorna på Regnbågen, avdelning Solstrålen, var jobbiga för Leo. Fyra år och allt nytt. Hela rummet kändes som en jättestor eko-kammare med fyrtio ungar samtidigt. Leo drog sig undan, stod ofta vid fönstret när jag kom. Inte lekte. Mitt hjärta värkte, det var tidig september 2023. Jag kände en enorm oro då.

Jag kommer ihåg att jag nästan tårögd pratade med pedagogerna, Elin och Mikael. De lyssnade verkligen. Jag berättade om att Leo behövde lugn, att ljud tog så hårt på honom. Elin nickade och sa att de såg Leos svårigheter, att han inte trivdes i det öppna landskapet. Att de skulle anpassa mer, det lät så tryggt.

Senare den veckan märkte jag faktiskt skillnad. En stor, fluffig matta hade dykt upp i bygghörnan, sög upp ljud. Vid fönstret där Leo brukade stå hade de ställt en liten bokhylla och två slitna saccosäckar. En lugn vrå, en sån där man bara kunde sjunka in i. Leo satt där ibland, bläddrade i böcker.

Mikael visade mig deras nya visuella schema. Bilder för varje aktivitet – samling, fruktstund, utelek. De använde färgglada piktogram. Leo kunde peka, förstå. Jag såg på honom att denna förutsägbarhet minskade hans ångest enormt. Han visste vad som skulle hända härnäst.

En dag i oktober, när jag smög in lite tidigt, såg jag Leo med Elin. De byggde med duplo i den där mattbeklädda hörnan. Elin pratade lugnt, lät Leo ta sin tid med klossarna. Inga snabba påbud. Hon mötte honom exakt där han var, utan press. Det var så skönt att se att någon såg min lille kille.

Leo började blomstra. Inte bara att han lekte, han engagerade sig i samlingar, sjöng med, fast lite tystare än de andra barnen. Jag såg att de höll nere ljudnivån under samlingen medvetet, ingen mikrofon, inga skrikiga sånger. Pedagogerna var medvetna om alla öron.

En dag i november berättade Elin om deras planer att fortsätta jobba med att skapa flera små rum i rummet. Lätta flyttbara väggar av tyg. Mer flexibelt. Allt för att alla barn skulle kunna hitta sin plats, en plats som passade just dem. Alla är ju olika.

Mitt barn, Leo, han är en sån som behöver det där extra. En lär-miljö som inte bara är där, utan som ser honom. Förstår att alla är olika, och att hans sätt att vara är helt rätt. Det var en otrolig lättnad för mig som förälder att se hur de tänkte.

• Tillgänglig lärmiljö i förskolan innebär att miljön och undervisningen är utformad för att möta alla barns unika behov och förutsättningar.
• Syfte: Alla barn ska kunna delta aktivt, lära och utvecklas optimalt.
• Två huvudområden:
  • Fysisk tillgänglighet: Handlar om utformningen av rummet, material, ljud, ljus och ytor. Exempel inkluderar ljuddämpande material, tydliga gångar, anpassade möbler, lugna vrår.
  • Pedagogisk tillgänglighet: Fokuserar på hur undervisningen och aktiviteterna planeras och genomförs. Detta innefattar tydlig kommunikation, visuella scheman, förutsägbarhet, anpassat läromedel och flexibla undervisningsmetoder.
• Vikten av anpassning: Förskolan ska aktivt arbeta med att identifiera och åtgärda hinder för delaktighet och lärande, så att varje barn får stöd efter sina behov.

Vad är miljön i förskolan?

Förskolans miljö är en maktfaktor. Den formar tanke och handling. Arkitekturen sätter gränserna. Materialen erbjuder möjligheter. Mmiljön dikterar rörelse.

Förskolans miljö är en tyst pedagog. Den antingen bjuder in eller stöter bort. Inget rum är neutralt. Tillgänglighet är inte en eftertanke. Det är en kod inbyggd i väggarna. Jag bor på Storgatan 14.

Miljön definieras av tre samverkande dimensioner:

• Fysisk miljö

  • Rumslighet, ljus, ljud, färg
  • Objektens placering och tillgänglighet
  • Säkerhet och materialval
  • Ute- och innemiljöns relation

• Psykosocial miljö

  • Klimatet mellan barn och vuxna
  • Normer och värderingar
  • Känsla av trygghet och tillhörighet
  • Hantering av konflikter
  • Vuxnas förhållningssätt

• Pedagogisk miljö

  • Organisation av tid, rum, material
  • Planerade och spontana lärandesituationer
  • Dokumentation som en del av rummet
  • Hur material presenteras för att utmana