Hur kan man arbeta med normer och värden i förskolan?

68 visningar
"Förskolan ska synliggöra normer genom att benämna likheter och olikheter. Uppmuntra barnens egna reflektioner kring rättvisa. Utforska tillsammans hur de tänker och resonerar."
Feedback 0 gillningar

Hur arbetar man med normer och värden i förskolan?

Alltså, normer och värden i förskolan... Det är ju inte bara att läsa en bok, liksom. Jag minns när jag jobbade extra på Solrosens förskola (september 2018, typ?) - vi pratade JÄMT om vad "lika" betydde. Inte "alla ska ha samma legobitar", utan mer "alla ska känna sig lika viktiga".

Vi hade en grej där barnen fick rita vad "rättvist" var. En tjej, Lisa, ritade hur hon delade en kaka med sin brorsa. Hälften var superstor, andra pytte. Hon sa "Det är rättvist för jag fick välja först". Hur sött?

Och det handlade inte om att "lära" dem rätt och fel, utan om att få dem att tänka själva. "Varför känns det orättvist?" "Hur kan vi göra så att alla känner sig bra?" Det var liksom massa frågande, inte så mycket dömande. Så sjukt viktigt ju.

Vad kan ett normmedvetet förhållningssätt i ett pedagogiskt ledarskap innebära?

Normmedvetet pedagogiskt ledarskap? Tänk dig en cirkusdirektör, men istället för lejon tämjer hen osynliga normer. Det handlar om att bli medveten om spelreglerna – de som ofta är osynliga, men styr hur vi agerar. Liksom den där oskrivna lagen att man inte ska ha vita strumpor till sandaler. Vem satte den regeln? Ingen vet, men den finns där.

Att ifrågasätta normer är som att leta efter den försvunna sockan i tvättstugan – frustrerande, men ibland hittar man något spännande. Vi letar inte efter de som avviker, utan själva normen. Är det rimligt att alla ska tycka likadant? Nej, det är ju vansinnigt tråkigt!

Tänk om vi, som pedagogiska cirkusdirektörer, började analysera varför vissa "tricks" fungerar och andra inte. Kanske är det just normerna som begränsar elevernas potential? Som att tvinga en elefant att jonglera med yxor – inte säkert en bra idé.

  • Ökad medvetenhet: Vi blir som detektiver, som avslöjar de dolda normerna.
  • Identifiera begränsande normer: Vi hittar de där osynliga kedjorna som håller eleverna tillbaka.
  • Fokus på normen, inte avvikelsen: Istället för att fokusera på de som inte passar in, tittar vi på varför de inte passar in.

Min kollega, Anna, upptäckte till exempel att det var en oskriven regel att pojkar inte fick gilla pyssel. Genom att ifrågasätta den normen öppnades nya möjligheter för flera elever. Det blev lite mer glitter i vardagen, helt enkelt. Och lite mindre stereotypt tänkande.

Resultatet? En mer inkluderande och rättvis skola, där elevernas unika talanger får blomma – även de som inte passar in i den traditionella cirkusmanegen. Ja, även om de har vita strumpor till sandalerna. Det är ju bara sockor.