Hur gammal är man i årskurs 2?

Hur gammal är man egentligen i tvåan? Oj, det där fick mig att tänka tillbaka... Min lillasyster, hon började ju tvåan när hon var sju, precis som det står här. Sju år! Tänk att de små liven är så stora då redan. Det känns som igår hon började ettan, en liten pytteliten tjej med en alldeles för stor ryggsäck. Minns ni hur det var? Den där pirriga känslan i magen första skoldagen? Eller var det bara jag?

Vanligtvis är de alltså sju i tvåan, så står det ju här. De flesta börjar ju ettan vid sex, så det blir ju rätt logiskt sen. Årskurs för årskurs, liksom ett litet tåg som rullar på. Fast ibland känns det som att det går i olika hastigheter, va? För vissa barn susar det förbi, och för andra… ja, andra tar det lite mer i sin egen takt. Precis som med allt annat i livet, antar jag.

Och sen, helt plötsligt, så är de där. Gymnasiet, tolvan... Eighteen, åtta ton, som man sa förr. Minns ni den känslan? Jag menar, från småttingar med knubbiga fingrar till…nästan vuxna? Det är ju helt otroligt! Fast egentligen är det ju inte så otroligt, det är ju bara så det är. Men ändå… Jag tänker på min kusin, hon var så himla stolt när hon tog studenten, alldeles strålande. Tårar i ögonen fick jag, och jag vet att det var hon också. En jättestor grej, verkligen.

Ja, så ja… sju år i tvåan, då. Nästan exakt. Eller åtminstone nästan alltid.