Hur kan vi skapa språkrika lärmiljöer?

Vad är en god lärmiljö?

Det var 2018, höstterminen. Hagagymnasiet, Norrköping. Jag minns lokalen... så kall.

God lärmiljö?

Jag och Mia, vi HATADE den där matten. Sal 302. Kändes som ett fängelse. Gråa väggar. Rakt fram.

Lärarinnans röst...monoton. Som en robot. "Fokusera!".

Vi klottrade på bänkarna istället. Ångest. Panik inför prov.

• Dålig belysning.
• Oinspirerande färger.
• Strikt disciplin.

Hade hon bara sett oss. Jag och Mia. Nu är jag webbutvecklare. Ironiskt. Matte... fortfarande ett trauma. Hon gillade nog bara de tysta. De snälla. Vi var inget av det. En dag såg jag Mia gråta. I korridoren. Matematikens fel. Alltid.

Det borde finnas en lag mot sådana klassrum. En lag mot matteterror. Hatar sal 302. Mia bytte skola året efter. Jag förstår henne. Jag borde gjort det samma. Det är först nu jag fattar hur mycket det påverkade mig. Kanske bra att veta: jag fick D i matte. Inget jag är stolt över. Snarare tvärtom.

Hur skapar man en miljö för läsning?

Bra belysning är A och O. Mörker dödar läslusten. Punkt.

Variation är nyckeln. Nya böcker, tidningar, skolböcker. Rotation. Min son, Leo, älskar just nu dinosaurier. Han får välja.

Personligt. Leos teckningar pryder hans läshörna. Stolt. Kreativitet. Viktigt.

Teknologi. Ljudböcker. Tillgängligt. Ipad nära till hands.

Obs: 2023 års data reflekteras.

• Belysning: LED-lampor, 4000K färgtemperatur.
• Ljudböcker: Använder Storytel och Nextory.

Vad innebär en lärmiljö?

Jag minns… det var ju i gymnasiet, Ållebergsgymnasiet, Falköping. Tror det var 2003. Lärmiljö? Jag tänker direkt på träslöjden. Lukten av sågspån!

Det var inte bara lokalen, utan känslan. Rädsla för hyveln och herr Svenssons blick. Han kunde vara så sträng.

• Fysisk lärmiljö: Slöjdsalen.
• Digital lärmiljö: Då fanns det typ ingenting.
• Min viktigaste lärdom: Att inte ha sönder något.

Fast jag tror att fru Andersson, hon som lärde oss matte… hennes lektioner, de var också en lärmiljö. Fast mer i huvudet, liksom. Mer påklistrat.

Och sen biblioteket. Stilla! Många böcker. Jag HASSKADE det. Men det var ju också en plats där man skulle lära sig nåt. Typ.

Varför är en stimulerande miljö viktig?

Men hallå där, snorvalp! Varför ska ungen ha en stimulerande miljö? Jo, för att...

• Hjärnan ska få jobba! Annars blir den ju slö som en söndag. Typ som min brorsas gamla TV, bara brus.
• De små liven ska få välja själva. Inte bara sitta som fågelholkar och vänta på att någon ska stoppa maten i halsen. Frihet, brorsan, frihet!
• Leka loss och bli sociala! Annars blir de ju knäppa enstöringar som bara sitter och pillar navelludd. Vem vill ha det?

Och du som är päron, gör det gött för krabaten! Ge dem en "håll-käften-vad-kul"-atmosfär! Tänk dig själv, du vill ju inte sitta fast i ett tråkigt möte hela dan, eller hur? Exakt! Min granne har förresten en jättefin katt som älskar att leka, nästan mer stimulerande än vissa ungar jag känner... men det ska jag inte säga högt!

Vad är det interkulturella förhållningssättet?

Interkulturellt förhållningssätt: Att navigera i livets kulturella minfält

Tänk dig världen som en gigantisk chokladask – full av överraskningar, några fantastiska, andra… ja, lite mindre fantastiska. Interkulturellt förhållningssätt (InCA) är din karta och din sprängkapsel i den här chokladasken. Det handlar om att förstå att varje pralin är unik.

• Respekt: Nyckelord! Ingen vill bli betraktad som en billig chokladbit, eller hur?

• Öppenhet: Var beredd på nya smaker. Lite chili i din mjölkchoklad kan vara förvånansvärt gott!

• Känslighet: Inte alla gillar samma saker. Jag själv föredrar mörk choklad, men det betyder inte att mjölkchokladfantaster är fel. Det är ju en smaksak, precis som kulturella preferenser.

En metod, inte ett recept

InCA är inte ett recept på lyckliga interaktioner, mer som en kompass. Det hjälper dig att undvika kulturella landminor, men det garanterar inte en perfekt resa. Att falla i en kulturell grop är del av äventyret.

Mina erfarenheter (Ja, även jag har dem!)

I somras reste jag till Japan. Förväntade mig perfekt te-ceremoni, fick istället en kille som spelade luftgitarr medan han serverade. Fantastiskt! Det var mitt "InCA-moment". Det var kul.

Viktigt att komma ihåg:

• InCA är inte statiskt. Precis som choklad, utvecklas och förändras det.
• InCA är en process, inte en destination. Man lär sig hela tiden.
• InCA är en personlig resa. Din kompass pekar åt ditt håll.

Avslutningsvis: InCA är ett måste om du vill navigera i världens kulturella landskap utan att snubbla över för många chokladaskar. För mig är det viktigt, därför att jag har en tendens till att snubbla över de flesta chokladaskarna.