När ska man börja med läggningsrutiner?

När börja med rutiner för bebis?

Bebisrutiner? Inte för tidigt, men inte för sent heller! Tänk på det som att träna en liten, söt valp – fast utan den blöta nosen i ansiktet. (I alla fall mestadels).

Att börja med rutiner? Typ två månader, när de orkar hålla upp huvudet som en liten, stolt kung/drottning på magen. Det är ett tecken på att hjärnan är igång och planerar världsherraväldet. Eller i alla fall, en stadigare sömn.

Min son, lille Ludvig (nu 1 år, tack och lov!), började med kvällsträning ungefär då. Det var kaos i början. Tänk en liten, skrikande tornado i en pyjamas.

• Kväll: Bad, bok, bäddning. Fungerade ibland. Ibland inte. Ibland resulterade det i en timmes lång konsert med skrik.
• Konsekvens är nyckeln. Säger alla. Fungerade…något bättre än att skrika med. Typ. Som att försöka få en katt att förstå gravitationen.
• Förväntningar? Sänk dem! Lika höga som ett mjölkpaket. Minst.

Viktigast: Det är inte en tävling. Jämför inte din bebis med grannens, eller den där perfekta bilden på Instagram. Din bebis är unik. Prestationsångest är inte söt på en liten bebis. Låt bebisen sova.

Senare: Dagrutinerna blir viktigare. Mattider, sovtider osv. Men börja lugnt. Och ha choklad till hands. Du behöver det. Mycket.

När kan man börja med nattningsrutiner?

Mörkret faller, långsamt, som en sammetslen filt över små rum. Fyra månader. Fyra månader av sömn, av vaket liv, av ljuset som väcker och mörkret som vaggar. En liten kropp, så liten, så ömtålig. En dröm, en skönhet.

Vid fyra månaders ålder börjar de små förstå. Förstå? Ja, på sitt vis. En koppling skapas, finns där i det lilla hjärtat, mellan mörker och sömn. Ljus och vakenhet. En liten, skör början.

Nattningen, en ritual, en dans med mörker och lugn. En mjuk vaggsång, kanske en flaska med varm mjölk, den varma huden mot huden, den doftande håret. En kärleksfull hand på den lilla ryggen.

Min son, han var precis så. Precis vid fyra månader började jag se, känna, denna subtila förändring. Han blev lugnare, som om mörkret viskade en hemlighet.

Hur långsamt går tiden. Varje sekund, en evighet. Varje andetag, en lovsång. Varje blick, ett mirakel. Och nattningsrutinen, en kärlekshandling.

• 4 månader: En bra tidpunkt att börja.
• Mörker och ljus: Koppling till sömn.
• Ritual: Ger trygghet, lugn.
• Min erfarenhet: Sonen, fyra månader.

Det är en fin sak, den där tidiga nattningen, så tidig. Ett möte med mörkret, som en mjuk övergång in i drömmarnas land. En lugn, varm känsla.

När ska man börja sovträna?

Jag var HELT slut. Alltså, totalt slut. Leo, min förstfödda, närmade sig fyra månader. Typ i februari 2022, tror jag det var. Sovträning. Ord jag fasade för.

Han snuttade vid bröstet tills han somnade. Varje. Jäkla. Kväll. Och sen vaknade han, typ, en timme senare. Och ville snutta igen.

Sjukt jobbigt. Jag läste nåt om att vid fyra månader är det liksom “dags”. Nån slags magisk gräns. Men jag kände mig som världens sämsta morsa.

Lade ner Leo i spjälsängen vaken. Första kvällen. Fy fan, alltså. Skrek. Inte gnäll. Skrek. Jag höll mig undan i typ fem minuter. Sen plockade jag upp honom. Amningsmaskinen på.

Det tog VECKOR. Inget jävla “sova hela natten på tre dagar”-skitsnack. Han HATADE sin säng. Jag HADE HATAT MITT BESLUT. Men…

Till slut, runt fem månader, började han fatta grejen. Eller, ja. Han fattade att gnäll inte ledde till bröstet direkt. Egen säng. Oftast. Nu är han två. Sover som en stock.

När ska bebisen lägga sig?

Bebisen och läggdags… suck. Minns när jag var gravid med Elsa, typ vecka 30, sommaren 2018 i mormors stuga i Småland. Jag läste på, frenetiskt. Om bebisen och allt.

Alltså, bebisen. Huvudet nedåt? Jag kände ingenting. Bara sparkar, överallt. Som en liten boxningsmatch i magen. Inte så värst skönt faktiskt.

Minns jag googlade “bebis läge vecka 30”. Allt snack om förlossningsförberedelser… stress! Hade ju noll koll.

• Omföderskor… vadå mer plats? Jämförde mig direkt.
• Alla dessa “kommer det vara pojke eller flicka”-quiz. Löjligt, men gjorde dem ändå.
• Och namnen… Felix eller Elsa?
• Mormors rabarberpaj… typ enda jag tänkte på.

Gott om tid kvar? Tiden flög. Jag svär.

Vad är typiskt för en tvååring?

• Egen vilja, hallå! Minns när Lisa vägrade gå ut utan sina gummistövlar, mitt i sommaren. Logiken, VAR är den?

• Språkexplosion. Kommer ihåg frasen “Nej vill inte!” typ tusen gånger per dag. Men så sätter de ihop hela meningar också, galet ju.

• Aktivitet, ja tack! Hela tiden, aldrig still. Som en duracellkanin. Springa, klättra, hoppa – typ allt samtidigt.

• Trappor… Ett rent helvete. Vill själv! Men resultatet? Ofta en vurpa. Men envisheten? 10/10.

• Jämnåriga, intressant. Plötsligt bryr de sig? Hade ju bara ögon för mig typ innan. Lekar, bråk, dela leksaker (ibland)…

• Unik utveckling. Ja, fattar ju det. Men man jämför ju ändå. Är det fel? Stress!

• Tänk på Olle också, han var supertidig med allt. Gick vid 9 månader? Jisses.

• Men Lisa då? Tog sin tid. Pratade sent. Men hon är ju helt fantastisk ändå! Varför stressa?

• Kommer ihåg den där gången i parken. Lisa bet Ville? Eller var det tvärtom? Helt kaos.

• Känslorna är stora. Jätteglada, Jätteledsna, Jättearga… Allt är JÄTTE.

• Och maten då? Ena dagen älskar de broccoli, andra dagen är det djävulens grönsak.

• “Själv!” Återigen, allt ska göras själv. Sätta på skorna (fel), hälla mjölk (överallt), klä sig (tokigt).

• Sömnen… Kan vi snälla prata om sömnen? Eller bristen på den? Zzzzzz… Aldrig mer.

Hur mycket ska barn sova vid 2 års ålder?

Tvååringar och sömn: En närmare titt

Vid två års ålder behöver de flesta barn runt 11-14 timmar sömn per dygn. Det varierar såklart, precis som allt annat med barn! Min egen dotter sov betydligt mer än hennes kompisar under den perioden. Intressant, va?

Sömnmönster förändras

Tänk på att det här inkluderar både natt- och dagssömn. De flesta barn i den här åldern har gått över från två tupplurar till en, ofta runt 1-2 timmar lång. Men återigen, variationer är normen! Det är ju som med allt annat, det finns individuella skillnader.

Sömnbehovet minskar gradvis

Jämför vi med spädbarnsåldern, så minskar ju behovet av sömn ganska markant. Ni vet, från den där 9-12 timmarna per natt vid 3-12 månader till runt 11-14 timmar totalt vid två års ålder. Det är en spännande utveckling att bevittna!

• 0-3 månader: 14-17 timmar
• 3-12 månader: 12-16 timmar (inkluderar natt och dag)
• 1-2 år: 11-14 timmar (inkluderar natt och dag)
• 2-5 år: 10-13 timmar

Det här är bara riktlinjer. En del barn behöver mer, andra mindre. Lyssna på ditt barns signaler – det är det allra viktigaste. Är det trött? Då är det dags för sömn! Filosofiskt sett: sömnen är ju grunden för så mycket i livet!

Viktigt att notera:

• Dessa siffror är genomsnitt och individuella variationer är stora.
• Hälsa och aktivitetsnivå påverkar sömnbehov.
• Om du är orolig över ditt barns sömn, kontakta en läkare eller barnspecialist.

Varför vill inte min tvååring sova?

Tvååringars sömnproblem: En vanlig utmaning

Det är helt normalt att en tvååring kämpar med sömnen. Den här åldern präglas av stora utvecklingssprång, både fysiskt och kognitivt. Tänk bara på språkets explosiva utveckling – det är ju en enorm mental ansträngning!

Separationsångest – en möjlig förklaring

Separationsångest är vanligt vid två års ålder. Barnet utvecklar en starkare medvetenhet om sin egen individualitet och blir mer medveten om att ni, föräldrarna, kan vara borta. Detta skapar naturligtvis oro. Extra närhet och trygghet i form av kramar eller närvaro vid läggdags kan hjälpa. Men tänk på att det inte är en långsiktig lösning. Vi vill ju att de ska lära sig sova själva så småningom, eller hur?

Rutiner – A och O!

En fast och lugn kvällsrutin är avgörande. Detta inkluderar bad, pyjamas, saga, och en mjuk och varm säng. Konsekvens är nyckeln – samma rutin varje kväll, så kroppen förstår att det är dags att varva ner. Förra året märkte jag att min dotter, då 2,5 år, sov betydligt bättre när vi introducerade en visuell schema. Bilder på varje steg i kvällsrutinen!

Andra faktorer att beakta:

• Fysisk trötthet: Tillräckligt med dagaktivitet, men inte för mycket stimulerande aktivitet precis innan läggdags. Tänk på skärmtid. Jag har personligen begränsat skärmtid hos min son till en timme per dag.

• Mat och dryck: Undvik socker och koffein på kvällen. För mycket vätska innan läggdags kan leda till nattliga toalettbesök.

• Sömnmiljö: Se till att rummet är mörkt, tyst och svalt. En bekväm säng och ett mjukt gosedjur är också viktigt. En nattlampa kan öka tryggheten.

• Sömnregressioner: Det är inte ovanligt att barn upplever perioder med sämre sömn, även om de tidigare sovit bra. Detta hänger ofta samman med utvecklingssprång.

Att trappa ner:

När ni märker förbättring i sömnmönstret, trappa gradvis ner på extra närheten under läggdags. Men var lyhörd för barnets signaler. Vi behöver inte alltid vara så logiska; ibland behöver barnet bara en extra kram.

Tillägg: Om problemen kvarstår efter en tid, är det bra att rådfråga en BVC-sköterska eller annan relevant specialist.