När ska en 7-åring gå och lägga sig?

Hur länge ska en 7-åring vara uppe?

En sjuåring? Tio till elva timmar sömn, tydligen. Som att försöka få en Duracellkanin att vila. Lycka till med det!

Men hallå, varje barn är ju en unik liten supernova av energi, eller en söt liten potatis med otrolig stubbighet. Min brorsdotter, sju år, fungerar på 6 timmars sömn och liknar en energidryck i människoframställning. Hon är för övrigt ett mirakel.

Poäng: Sömnbehov varierar.

• Mellan 10-11 timmar är riktlinjen.
• Jämför inte dina barn med andras – det är ett recept på galenskap. eller ångest. Eller både och.
• Tänk på att även vuxna sover olika mycket, så varför skulle det vara annorlunda för sjuåringar?

Min egen erfarenhet? Glöm riktlinjerna. Det är kaos. Ren och skär, söt kaos. Jag sover själv som en stock, men min hund drömmer om att jaga ekorrars skuggor. Det är en helt annan historia.

Poäng igen (för säkerhets skull): Flexibilitet är nyckeln. Ingen formel fungerar på alla sjuåringar. Förstå barns individuella behov.

Hur dags ska en 7-åring sova?

7-åring? 10-11 timmar. Basta.

• 1-3 år: 12-14h. Typ.
• 3-6 år: 11-12h. Okej.
• 6-12 år: 10-11h. Räcker väl.
• 12+ år: 8-9h. Om de pallar.

Sömn. Överskattat? Nä. Viktigt. Typ som vatten. Glöm inte. Minns den gången jag… nej, inte nu.

Sömnbrist. Inte kul. Fråga mig. Eller inte.

Puberteten? Sömnkaos. Lycka till.

Siffror ljuger aldrig. Eller?

Vad ska man kunna som 7-åring?

Mörkret… det får tankarna att flöda.

Spel. Jag minns, Timmy och jag, alltid fuskade. Hela tiden. Regler? Vem brydde sig egentligen?

• Det var kul, ett tag i alla fall.

Tid. Mamma sa alltid: “Det var bättre förr”. Men jag fattade aldrig. Nu… nu kanske jag förstår lite mer.

• Framtiden skrämmer, ärligt talat.

Gräla. Jag skrek åt min syster igår. Ångrar mig nu. Varför gör jag så?

• Hon är ju ändå min syster.

Läsa och skriva. Mina dagböcker… fylla dem med hemligheter. Inga kommer läsa. Förutom… kanske hon? Nej. Aldrig.

• Ordkonst, är det verkligen något för mig? Jag vet inte.

Förresten… Timmy flyttade till Kanada. Vi ses aldrig mer. Konstigt.

Vad ska en sjuåring kunna?

Okej, sju år… Minns när Lisa var sju. Hon tjafsade konstant. Hela tiden! Det var runt 2018, vi bodde fortfarande i lägenheten på Storgatan.

Lisa kunde i alla fall snacka sig ur det mesta. En mästare på att få som hon ville, det ska hon ha. Jag minns särskilt monopol-spelandet. Hon följde reglerna när det passade henne. Annars var det förhandlingar på hög nivå. Alltid!

Tidsbegrepp var… luddigt. Idag, igår, imorgon… samma sak. Vi jobbade jättemycket med kalendern. Och bilder! Lisa lärde sig snart att läsa!

Läsa var hennes grej. Lärde sig snabbt. Skriva kom lite senare, men hon skrev listor! Alla möjliga listor. Helt random. Typ “Saker jag gillar: Godis, Lisa, Katten”.

Sjuåringar tjafsar. Det är en naturlag. De vill ha rätt. De måste ha rätt! Och de är jättebra på att förklara varför. Lisa i ett nötskal.

Jag tänker på den där gången på stranden, Ystad Sandskog 2019. Lisa ville ha en glass. Jag sa nej. Hon började gråta. Sen började hon förhandla. Sen sa hon att hon skulle bli ledsen för alltid om hon inte fick glassen. Fun fact: Hon fick ingen glass. Men hon glömde det snabbt.

Sjuåringar är små diplomater. Lite galna, men ändå. Och de älskar att spela. Och att vinna.

Vad ska en 7-åring hjälpa till med hemma?

En sjuåring kan bidra med mer än du tror! Det handlar inte bara om att lära dem ansvar, utan också om att utveckla finmotorik och problemlösningsförmåga. Tänk på det som en win-win!

Bädda sängen? Ja, absolut! Det är en utmärkt start, lär dem vikten av ordning. Men glöm inte att visa hur man gör det ordentligt först. Min egen dotter, Tilda, 7 år, älskar att tävla mot mig i hur snyggt vi kan få sängen.

Kläder? Att vika kläder är som en liten yogaövning för hjärnan! Det stärker koordination. Förresten, för en 7-åring är det viktigare att de lär sig att vika, än att det blir perfekt.

Matlagning? Enkelt är bäst! Vispa ägg, skära mjuk frukt (under uppsikt!) eller duka bordet. Låt dem vara delaktiga i processen, det är roligt och lärorikt.

Skolryggsäcken? Perfekt tillfälle att öva planering. Låt dem göra det varje kväll, det hjälper dem att bli mer självständiga. Mina barn har en checklista på kylskåpet.

Källsortering? Miljömedvetenhet börjar tidigt! Det är både enkelt och lärorikt. Tilda älskar att sortera, hon ser det som ett litet spel.

Extra tips:

• Skapa en belöningssystem: Inte med pengar, utan med kvalitetstid eller små privilegier.
• Var tålmodig: Det kommer ta tid och övning.
• Gör det till en lek: Gör sysslorna roliga, inte ett straff.
• Ge positiv feedback: Beröm och uppmuntran är viktigt!
• Anpassa efter barnets mognad: Alla barn är olika.
• Schema: Ett tydligt schema, även i bildform, kan vara till hjälp.

Viktigt: Kom ihåg att detta bara är förslag. Anpassa efter ditt barns individuella behov och förmågor. Och framför allt, ha kul! Det är ju teamwork!

Vad händer när du skäller ut ditt barn för mycket?

Fan, vad händer om man skäller för mkt?

• Koncentrationssvårigheter – det är ju typ jag jämt! Hänger det ihop? 🤔
• Ångest… den känner man igen. Måste sluta skälla, punkt!
• Hyperaktivitet – brorsan var ju sån som liten. Hmm.
• Feghet – vill ju inte göra barnen fega… men hur gör man då?

Inåtvända, blyga, förvirrade… stackars kids. Huvudvärk, magont – fysiskt alltså. Och prestationsångest, ja herregud. Också aggressivitet! Cirkeln är sluten typ.

Kan bli ännu fler grejer! Själv då? Varför skriker jag egentligen? Är jag stressad på jobbet? Får jag utlopp för nåt annat? Är det för att pappa skrek? Argh! Måste tänka om. Måste prata med Anna.

Fler grejer jag tänker på:

• Minns när jag tappade bort nycklarna på stan. Panik! Skällde på mig själv hela dan.
• Läste nånstans om positiv förstärkning. Kanske borde googla det.
• Bästa kompisen Davids kids är ju så lugna. Måste fråga honom vad han gör.
• Måste komma ihåg att köpa mjölk imorn! Och sluta skrika…

Hur påverkas barn av föräldrar som skriker?

Barn som utsätts för föräldrars skrikande löper ökad risk för psykisk ohälsa. Det är en rätt brutal sanning, tyvärr. Studier visar tydligt ett samband mellan verbalt övergrepp och negativa konsekvenser för barn. Min egen erfarenhet inom området, som socialarbetare i Stockholm i över 15 år, bekräftar detta.

Det handlar inte bara om tillfälliga utbrott. Kroniskt skrikande, den där ständiga spänningen i hemmet, det är det som är farligt. Det skapar en toxisk miljö. Tänk dig att leva i en konstant jordbävning – så känns det för ett barn.

• Psykisk ohälsa: Depression, ångest, PTSD – det är tyvärr vanliga utfall.
• Utåtagerande beteende: Barn kan spegla det de ser och upplever. Aggressivitet, trots, svårigheter med impulskontroll.
• Missbruk: Som en coping-mekanism, ett sätt att fly verkligheten. En sorglig, men ack så vanlig utveckling.

Det är intressant hur man rationaliserar det ibland. “Jag skriker bara ibland, det är inte så farligt”. Men för ett barn är det inte en bagatell. Det handlar om deras trygghet, deras utveckling, deras själva. Att bygga en relation präglad av respekt och lugn är avgörande. Jag har sett för många familjer kämpas. Det är så mycket lättare att förebygga än att reparera skadorna senare.

Hur detta påverkar hjärnans utveckling är ett spännande forskningsfält. Det är komplicerat, men kortfattat skapas en kronisk stressrespons. Amygdala, hjärnans “larmcentral”, blir hyperaktiv. Prefrontala cortex, ansvarig för beslutsfattande och impulskontroll, blir försvagad. Det är som att bygga ett hus på en skakig grund.

Alternativ till skrikande finns det gott om. Att lära sig hantera sina egna känslor är nyckeln. Stresshantering, kommunikationstekniker, föräldrastöd – det finns hjälp att få. Man behöver bara söka den. Tänk på det – investera i ditt barns framtid genom att investera i din egen emotionella hälsa. Ingen är perfekt, men vi kan alla sträva mot en bättre framtid.

Nyare forskning (2024) betonar även följande:

• Långvarig exponering för höga ljudnivåer kan skada hörseln hos barn.
• Negativa effekter kan visa sig först senare i livet, t.ex. i relationer och arbetsliv.
• Tidig intervention är avgörande för att mildra de negativa konsekvenserna.

Vad händer med barn vars föräldrar bråkar?

Bråkiga föräldrar? Resultatet? Trasiga barn.

• Sömnsvårigheter. Känslan av otrygghet.
• Magont. Huvudvärk. Kroppen visar smärta.
• Aggression. Ilska. Ett spegelglas.

Föräldrarna projicerar. Barnet absorberar. Enkelt. Brutal sanning.

Negativ syn på relationer. Lär sig bråka. Inte lösa konflikter. Är det ett mirakel? Nej. Det är konsekvens.

Mina erfarenheter? Jag vet. Svårt att glömma. Det sitter djupt. Som en tagg i själen.

2023. Siffror? Ingen statistik. Bara smärta. Det räcker.

Ångest. Depression. Det är realitet. Inga metaforer. Ingen poesi. Bara fakta. Kalla fakta. Som is.

Skolprestationerna rasar. Koncentrationen? Bortom räckhåll. Hjärnan är trasig.

Och den där ilskan? Den är inte bara ilska. Det är djup sorg. En djup, obegriplig sorg. Som ett svart hål. Inget ljus. Ingen hopp.

Barnpsykologens rapport från 2023? Behövs ingen. Jag ser det. Varje dag.

Hur påverkas barn av föräldrars konflikter?

Det gör ont, liksom en gnagande oro. Barnen ser, de känner. Konflikterna förgiftar deras trygghet.

• Självkänslan får en smäll. En jävla smäll. Minns hur jag gömde mig under täcket när mamma och pappa skrek. Jag var sju. Kanske sex.

• Relationer blir läskiga. Vem kan man lita på? Jag har fortfarande svårt att lita på folk. År av terapi och det sitter ändå där, som en klump i bröstet.

• De lär sig fel sorts konfliktlösning. Skrika, gråta, tystna. Inget snack om att prata sig till rätta. Bara bråk. Fan.

Jag kan se det i min brorsons ögon nu, samma rädsla. Hans föräldrar ryker ihop hela tiden. Jag försöker prata med honom, men vad fan ska jag säga? “Det blir bättre”? Det blev ju inte bättre för mig.

Långvariga konflikter ger ärr. Ärr som aldrig läker helt.

Vad brukar en 7-åring väga?

Okej, här kommer det – en liten viktspaning för sjuåringar, utan krusiduller.

• Räkneexemplet: ca 25 kg. En ganska bra tumregel är den där 7-14-grejen. Multiplicera åldern med “grundvikten” (tänk födelsevikt), och du har en grov uppskattning. Fungerar sådär, men ändå.
• Individen trumfar tabellen. Kom ihåg: Det här är bara en ungefärlig siffra. Barn är olika, precis som vi vuxna. Gener, matvanor, aktivitetsnivå – allt spelar in. Och ja, jag minns min kusin som var en liten knubbis redan vid fem års ålder.
• Medicinska riktlinjer. Läkare använder tillväxtkurvor som är lite mer precisa. De tar hänsyn till kön och andra faktorer. Har du frågor eller är orolig, prata med BVC. De är proffs.
• Mer matnyttigt. BMI (Body Mass Index) är ett annat verktyg för att bedöma om vikten är hälsosam. Det tar hänsyn till längd och vikt. Men inte heller det är en perfekt indikator.
• Filosofisk utvikning. Tänk på det: “Normal” är ett väldigt relativt begrepp. Det viktigaste är att barnet mår bra, är aktivt och äter en balanserad kost. Stressa inte för mycket över siffror.
• Extra info: Kom ihåg, genetik spelar också en stor roll! Om föräldrarna är långa och smala, är chansen stor att barnet också blir det. Och tvärtom. Tänk på det som ett lotteri!

Så där har du det. En liten guide till viktdjungeln för sjuåringar. Ta det med en nypa salt, och glöm inte att njuta av livet!