Hur bemöter man avundsjuka?

Hur bemöter man avundsjuka? Åh, den där gröna odjuren, den gnagande känslan… Jag vet precis hur det känns. Som när min kusin köpte den där fantastiska vintage-cykeln, den jag suktat efter i evigheter. Min cykel, i mina drömmar, den var ju… ja, lite rostigare. Hur bemöter man den där smygande känslan då?

Mina knep, i alla fall:

• Reflektera – på riktigt: Inte bara ”ja, jag är avundsjuk”, utan varför? För min kusins cykel? Nej, det är ju bara en cykel, eller hur? Eller är det kanske något djupare? Känslan av att inte räcka till? Att jag inte kan unna mig själv sånt? Det är där man måste borra ner sig. För mig handlade det om att känna mig lite… misslyckad, ekonomiskt sett, för att vara ärlig.

• Distrahera – effektivt: Inte bara scrolla igenom Instagram, utan riktigt göra något annat. Jag började cykla – min rostiga cykel, visserligen – men det blev en riktig utmaning, en distraktion som verkligen funkade. Att fokusera på något annat, fysiskt, är guld värt!

• Handla motsatt – tänk omvänd psykologi: Jag hade en period när jag blev sjukt avundsjuk på andras resor. Så jag bokade inte en resa. Nej, jag sparade pengar istället. Det låter kanske konstigt, men det bröt mönstret av att bara gräma mig. Det blev en positiv handling, oväntat.

• Andas – ja, det låter klyschigt, men…: Djup, lugn andning, verkligen fokusera på andningen. Fem sekunder in, fem sekunder ut. Det funkar, även om det känns fånigt i början. Prova! Jag lovar, det är inte så fånigt som det låter.

• Ta ansvar – äg dina känslor, helt enkelt: Avundsjuka är en mänsklig känsla, inget att skämmas över. Men låt den inte styra dig. Låt den inte suga musten ur dig. Lär dig känna igen den, och sedan hantera den på ett konstruktivt sätt. Att acceptera känslan, snarare än att bekämpa den, är för mig en nyckel. Det tog tid, men jag kom över min cykelavundsjuka till slut. Man kanske inte får den där vintage-cykeln, men man kan hitta andra vägar till lycka, va?

Det här är min personliga approach, och det som funkar för mig, kanske inte funkar för alla. Men jag hoppas att det ger lite hopp och inspiration! Man är inte ensam med avundsjuka, det är viktigt att komma ihåg.