Hur bemöter man otrevliga kollegor?

Otrevliga kollegor… usch, bara ordet får mig att rysa! Vet ni, jag har haft en kollega, Lena hette hon, som kunde göra en hel arbetsdag till ett enda mörkermoln. Alltid småsurt, alltid någon syrlig kommentar. Jag minns en gång hon sa, helt ur luften, att min presentation var “lite… ja, naiv“. Lite naiv?! Jag hade slitit i veckor med den! Hjärtat sjönk i magen, ni förstår.

Vad gör man då? Jag funderade ju länge, man vill ju inte skapa konflikter, eller hur? Men samtidigt… är det ens okej att bli behandlad så? Nej, absolut inte.

Jag tror det viktigaste är att försöka förstå, lite i alla fall. Kanske Lena hade problem hemma? Kanske var hon bara fruktansvärt osäker och tog ut det på andra? Jag vet inte, och det är kanske inte ens relevant. Men det hjälper mig att inte ta det så personligt, lite som att se det som en projektion av hennes problem, inte mina.

Men sen kommer ju den svåra biten: att sätta gränser. Det är inte alltid lätt, speciellt inte om man är som jag – lite för snäll kanske? Men jag lärde mig, och det är sååå viktigt: att tydligt och lugnt säga ifrån. Inte aggressivt, inte anklagar, bara konstatera fakta. Typ: “Lena, när du säger så, känner jag mig nedvärderad. Jag skulle uppskatta det om vi kunde ha en mer respektfull ton i vår kommunikation.” Nåt sånt. Man måste vara fast, men man behöver inte vara otrevlig tillbaka.

Jag läste någonstans – vet inte var, men det stämmer verkligen – att omkring 70% av alla anställda upplever otrevliga kollegor någon gång. Sju! Tio! Det är ju vansinne! Men det betyder också att jag inte är ensam. Och att det finns sätt att hantera det. Att låta dem trampa på en, som jag gjorde i början med Lena, det är inget alternativ. Min egen välmående är det viktigaste. Nu sätter jag gränser, och det blir faktiskt mycket bättre. Lena är fortfarande lite sur ibland, men hon är lite försiktigare nu. Och det är en seger för mig. En liten, men viktig seger.