Hur tränar man bort nervositet?

6 dag före 5 se

"Mästaren av sina känslor, inte deras slav." Att bemästra nervositet kräver självkännedom. Mindfulness, acceptans och opartisk observation av dina tankar och kroppsliga reaktioner är nyckeln. Lär dig att vara med känslan, inte motstå den. Detta skapar utrymme för lugn och fokus.

Kommentar 0 gillar

Kanske vill du fråga?Se mere

Nervös? Så tränar du bort din nervositet – tips & råd!

Oj, nervös? Känner igen det där, minns den där presentationen i Stockholm, 12 mars 2021. Hjärtat bultade som en tokig trummis, svetten lackade. Kändes som jag skulle svimma.

Mindfulness, ja, det hjälpte lite. Läste en bok om det, kostade typ 200 spänn. Började med små övningar, fokusera på andningen, känna kallsvetten i händerna utan att stressa över det.

Att acceptera känslorna, det var svårare. Försökte tänka “okej, jag är nervös, det är okej”. Fungerade sisådär, men märkte skillnad till slut.

Att observera utan att döma – som att titta på en film om mig själv. Lite distans, lite objektivitet. Det var verkligen nyckeln. Tog tid, men kunde verkligen se nervositeten som en känsla, inte en katastrof.

Var på kroppen kan man mäta temperaturen?

Örat, röven, käften… ställen man kan trycka in en termometer, haha! Örat är ju smidigt, som att parkera en liten Fiat i en carport. Röven, ja, där får man den mest exakta tempen, rakt på sak liksom. Munnen funkar också, men inte lika rock’n’roll.

Urinblåsan: Vem fan vill stoppa en termometer DÄR?! Ajajaj.
Lungartären och matstrupen: Låter som tortyr från medeltiden. Stackars sate!

Och permanent termometer? Låter som nåt för cyborger.

Feber? En grads höjning? Pyttsan! Jag är inte klen. Två grader, minst, innan jag gnäller. Som att steka ett ägg på pannan, fast pannan är min kropp. 37 grader? Fjunigt. 38? Lite småhängig, tar en bira. 39? Nu snackar vi! Dags för Netflix och sjukskrivning.

Glömde nästan: Pannan! Man kan ju liksom känna om någon brinner. Inte lika exakt som rövtermometern, men funkar i brist på annat. Tänk er, peta någon i röven mitt i ett viktigt möte… Nej, tack. Då kör jag hellre pannan. Snabbt, smidigt, och ingen behöver ta av sig byxorna. Min moster Agda kör alltid med pannan, hon är 87 år och har aldrig haft fel, säger hon i alla fall. Hon har nog glömt mer än vad jag någonsin kommer att lära mig om feber.

Hur lugnar man nerverna snabbt?

Augusti 2023. Jag skulle hålla ett tal på min brorsdotters bröllop. Paniken kom smygande redan en vecka innan. Kände mig som en åsna i ett porslinsaffär. Hjärtat bultade, magen var knuten.

Djupandning? Jaja, försökte jag. Funkade inte. Kändes bara som jag andades in ångest och ut mer ångest. Konstigt va?

Sedan sprang jag en runda. Tills jag blev helt slut. Svettig, andfådd, men konstigt nog lugnare. Inte helt lugn, men mindre panik. Den där springturen runt kvarteret nära min lägenhet i Malmö, den hjälpte faktiskt. Alltså, seriously.

Djup andning: Hjälpte inte mig personligen.
Springa: Funktionerade överraskande bra.
Fysisk aktivitet: Absolut. Det är bra, vet jag.

Nästa gång jag blir nervös så springer jag nog igen. Eller simmar. Alltså, något som får mig helt slut. Det där med talet gick sådär, men inte katastrof. Puh! Mina nerver var i alla fall lite mindre hysteriska efter loppet.

Hur lugnar man ner nervositet?

Dimman ligger tät över sjön. Klockan är tre på natten, en stillsam tid då ensamheten smeker själen. Nervositeten, en kall hand runt hjärtat, håller mig vaken. Hur lugnar man ner den här ångesten? Den gnager, en otäck mask i magen.

*Vila. Ja, vila. Att låta kroppen sjunka ner i sängens famn, känna madrassen möta min rygg. Att andas in doften av lavendel och känna hur spänningarna sakta släpper taget. Det är som att låta en tung sten sjunka till botten av ett djupt hav.

En annan dag, samma känsla. Kroppen skriker efter rörelse. Kanske en löptur vid soluppgången? Kanske en lång promenad i skogen, där träden viskar hemligheter och fåglarna sjunger sina lugna sånger.

*Rörelse. Ja, rörelse. Att få blodet att pumpa, känna hur energin flödar. Som ett vattenfall, som brusar nerför en klippa, rensar bort den inre oron. Att finna rytmen i stegen, rytmen i andningen.

Men det är inte bara kroppen som behöver lugn. Sinnet skriker också efter frid. Sömnen, den ljuva sömnen, flyr som en skygg älva. Jag ligger vaken i mörkret. Timmarna kryper förbi. En evighet av oro.

*Sömn. Åh, sömnen. Den heliga källan till återhämtning. Den söker jag. Det är som att leta efter en borttappad skatt i en mörk, oändlig grotta. Där inne ligger svaret på allting.

Att begränsa arbetsbördan, att säga nej till det som inte är viktigt, är som att rensa bort ogräs från en vacker trädgård. Det ger plats för det som verkligen betyder något.

*Arbetsbörda. Balans. Det är nyckeln, det är orden som skapar lugn. Att skapa utrymme för familjen och vännerna. Att känna deras närvaro, deras värme. Att vara i nuet, utan att oroa sig för framtiden.

*Nej. Att våga säga nej. Det är en handling av självbekräftelse, en handling av kärlek till sig själv. Det är en gåva till själen.

Min egen erfarenhet: Jag märker att en promenad med min hund, Buster, vid sjön vid soluppgången hjälper mig massor. Att fokusera på hans glada lekfullhet ger ett perspektivskifte.

*Umgås med nära och kära. Det är som att få ny kraft av ett litet, varmt ljus, en sprakande brasa, en kram.

Huvudpoänger:

Vila och återhämtning
Rimliga krav
Regelbunden motion
God sömn
Hanterbar arbetsbörda
Social interaktion
Avkoppling
Att säga nej

Hur känns det i kroppen när man är nervös?

Kalla svettdroppar. Hjärtat bankar. Andningen hackar.

Musklerna spända. Som ståltråd. Kan inte slappna av.

Magont. Illamående. En tomhet. Eller en klump. Båda.

Olika för alla. Min erfarenhet: Adrenalinrusch. Total fokus. Eller total kollaps. Beror på.

Rastlöshet.
Irritation.
Koncentrations svårigheter.
Svårt att andas.
Hjärtklappning.
Känsla av panik.

Stress. 2023. Fler än någonsin. Tragiskt.