Varför öppnar man surströmming i vatten?
"Surströmmingens kraft möts bäst med försiktighet. Vattenbad minskar stänk och dämpar lukten. Handskar är ett måste! Utomhus är platsen för denna unika upplevelse."
Varför öppnar man surströmming under vatten?
Surströmming, alltså. Herregud. Minns första gången, sommaren 2018, ute på vår brygga i skärgården, vi var ett gäng. Det luktade… ja, du vet.
Hink med vatten, det var grejen. Absolut nödvändigt. Annars blir det ju en katastrof, en riktig stänkshow av illaluktande gegga. Och nej, ingen vill ha det på sig.
Plasthandskar? Japp, det var standard. Även om jag lyckades få lite på fingrarna ändå, trots handskar. Den där lukten… den sitter i. Tvättade händerna i en timme kändes det som.
Min kusin, han hade köpt en dyr burk, typ 250 kronor på Ica Maxi i Piteå. Han var lite extra noga. Lite väl kanske, men jag förstår honom. Man vill ju inte förstöra hela upplevelsen med en surströmmings-explosion.
Hur äter man surströmming bäst?
Alltså, jag minns det som igår. Höga Kusten, 2018. Pappa hade släpat med mig och syrran till nån stuga mitt ute i ingenstans. Hela grejen stank. Bokstavligen.
- Surströmming. Herregud.
Jag var typ 16 och ville hellre vara på nån festival. Men nej, “familjetradition” hette det.
Det var mer en ritual. Först, öppna burken utomhus. Helt obligatoriskt. Lukten! Man vänjer sig typ aldrig. Alltså, jag spyrde nästan.
Sen tunnbröd. Mjukt. Smör på. Generöst med smör. Potatis. Kall, kokt, skivad. Mandelpotatis helst. Pappa var petig.
- Västerbottenost. Riven. Massa.
- Gräddfil. Fet. Äkta vara.
- Rödlök. Finhackad.
Sen den där äckliga fisken. Pillade bort benen. Försökte iallafall. Allt på tunnbrödet. Rulla ihop. Ät.
- Man måste andas genom munnen typ.
Det sjuka är att efter typ tre “klämmor” så började jag gilla det. Konstigt va? Nån slags masochism kanske? Förmodligen det.
Vi drack öl till. Kall öl. Det hjälpte. Och snaps. Pappa älskade snaps.
Det bästa var nog inte smaken, utan att vi alla satt där. Tillsammans. Trots stanken. Trots fisken. Familjetradition. Vet inte. Kanske underskattade jag den grejen.
- Jag hatade det då, men nu saknar jag det lite.
Lite bakgrund: Pappa var besatt av Höga Kusten. Vi har åkt dit varje sommar sen jag var liten. Stugan var hans mammas. Alltså min farmors. Hon var den som introducerade surströmming. Hon dog 2020. Nu åker vi inte dit lika ofta.
Hur blir man av med surströmming smak?
Alltså, surströmming… Den gången i Norrland, stugan luktade i dagar efteråt. Jag tänkte aldrig mer.
Vitlök, ja. Morsan svor alltid vid det. Redan då. Stark smak tar över stark smak. Logiken är ju solklar.
Minns inte exakt var, men det var sommaren -98. Fy fan vad illa det luktade.
Vatten, det hjälpte noll. Kändes bara som surströmmingen spred sig ännu mer. Ångrar att jag ens försökte.
- Vitlök: Funkar (om man gillar vitlök).
- Lök: Har inte testat själv.
- Vatten: Totalt värdelöst, bortkastat.
Jag försökte med mjölk också. Det var inte bra, alls.
Tandborste? Kanske. Men jag var för äcklad för att ens tänka tanken just då.
Hittade en gammal bild på fejjan, jag och farsan. Ser fortfarande spyfärdig ut.
Kommentera svaret:
Tack för dina kommentarer! Din feedback är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra våra svar i framtiden.