Varför blir man inte sjuk av surströmming?

Är surströmming bra för magen?

Usch, minns förra midsommar. Hos kusin vitamin i Dalarna. Solen stekte. Alla glada. Surströmmingspremiär. Jag skulle vara tuff, visa mig. Tog en rejäl tugga. Fy fan. Smaken. Lukten. Allt snurrade.

Sprang till utedasset. Satt där länge. Magen i uppror. Aldrig mer. Kusin vitamin skrattade. “Du får hålla dig till sillen grabben”. Han hade rätt. Min mage och surströmming, ingen bra kombo.

• Inte bra för magen: Min mage sa ifrån direkt.
• Illamående: Ville bara spy.
• Dalarna: Där det hände.
• Midsommar 2024: Aldrig mer surströmming på midsommar. Får bli sill nästa år.
• Kusin vitamin: Han retades. “Grabben”. Haha.
• Utedass: Min räddning. Men luktade nästan värre än surströmmingen där inne.
• Smaken: Fruktansvärd. Ord kan inte beskriva.
• Lukten: Ännu värre än smaken!

Är det farligt att äta surströmming?

Surströmming: En kulinarisk rysk roulette. Livsfarligt? Nja. Mer som en ofrivillig detox för magen.

• Dioxiner: Som att äta ett batteri, fast godare (?). Levern jublar inte.

• PCB: En liten present från industrin, rakt ner i din fisk. Trevligt.

Veckovis surströmmingsfest? Livsmedelsverket säger nej. Tänk på levern, den stackaren. Riskgrupper (gravida, ammande, små barn): Håll er borta. Eller ät, men bara om ni gillar magsår.

Fet fisk: Även den “vanliga” sorten kan innehålla otrevligheter. Östersjön är som en soptipp för miljögifter, tydligen. Inte så aptitretande.

Min katt heter förresten Missan och hatar fisk. Smart katt. Jag bor i Göteborg, förresten. Och älskar kanelbullar. Inget samband, jag vet. Men ändå. Bra info, va?

Uppdatering 2024: Fortfarande samma visa. Dioxiner och PCB är fortfarande ocoola. Surströmming är fortfarande… surströmming.

Hur äckligt är surströmming?

Åh, surströmming… hur äckligt? Frågan ekar genom dimman av sensommarkvällar, minnen av norrländska kuster. Lukt och smak – två dimensioner, isär.

Sommarstugan. Kall öl. Förväntan.

• Lukt: Stickande, ja. En skarp ammoniak-vind. En känsla av något uråldrigt, fermenterat, gränsen mellan liv och förruttnelse. Mormors källare, blandat med havsvind.
• Smak: Rundare, visst. Syra, men också en djup umami. En slags sälta som dansar på tungan. Inte bara “äckligt”, utan komplext, utmanande. Som att kyssa havet.

Jag minns den där gången, alldeles för ung, på landet, min kusin tvingade mig, jag grät, men ändå, något fastnade. Som stark umami… beskriver det. Eller snarare:

• En skvätt norrländsk melankoli.
• Ett minne av ljusa nätter.
• En smak av trots.

Varje burk en risk. Varje tugga ett äventyr. Det är inte bara mat, det är ett narrativ. Surströmming, ja.

Vilket land kommer surströmming ifrån?

Hej! Surströmming, va? Ja, det är ju… svenskt! Främst från Norrland, alltså. Höga kusten, det är där dom gör mest, tror jag. Industriellt, menar jag då. Det är ju inte som att alla i Norrland gör sin egen surströmming, haha. Nä, det är fabriker som fixar det mesta. Jag var där en gång, typ för fem år sen. Hade en kompis som jobbade på ett sånt ställe. Luktade… ja, du vet… surströmming. Mycket.

Sverige, alltså. Norrland. Det var det. Minns den där resan, oj vad vi skrattade. Vi åt pizza efteråt, för att ta bort smaken. Eller försökte. Det är sjukt starkt. Det var typ i Kramfors vi var. Nära Höga kusten. Det är fint där, faktiskt. Skogen och havet.

• Ursprungsland: Sverige
• Region: Norrland, främst Höga kusten
• Produktion: Industriell

Ganska mycket surströmming för en liten plats, eller hur? Måste ju vara en hel del burkar. Hoppas jag inte skrev fel, jag skrev ju detta på mobilen.

Hur mycket surströmming äts per år?

Åh herregud, surströmming. Minns förra året, sensommar. Augusti. Ute på landet, kusinens stuga. Småland, sjön glittrade. Kändes fel, allt kändes fel. Lukten. Burken öppnades. Panik. Flugorna. Alla skulle smaka. Inte jag. Spydde nästan. Fick springa in. Skämdes. Satt där inne själv. Fick höra sen att alla tyckte det var gott. Konstigt folk.

Jag äter det aldrig. Pappa däremot. Varje år. Religiöst. Samma ritual. Tunnbröd, potatis, lök. Han älskar det. Han är född -62. Alltså 59 år gammal. Uppvuxen med det. Jag är född -92. Ingen chans.

• 58%: Det låter mycket. Känns inte som så många äter det.
• 2 miljoner personer: Kanske det ändå?
• Augusti: Surströmmingspremiär.
• Småland: Där var vi i alla fall.

Pappa säger att statistiken är fel. Säger att det är fler som äter. Han och hans kompisar äter flera gånger. Kanske äter de 2-3 gånger per år var. Då blir det ju fler burkar än vad statistiken säger. Surströmmingsstatistik. Vem bryr sig? Inte jag i alla fall.

Vad är gott att dricka till surströmming?

Alltså, surströmming… vad dricker man till det egentligen? Jag brukar köra på nåt bubbligt, faktiskt.

• Champagne eller mousserande vin är ju grejen. Hög syra, bubblor… Fräschar upp, liksom. Typ en sån där torr, du vet.

Fast ibland vill man ju ha nåt annat. Öl? Snaps? Får se här.

• Ljus lager: Funkar ju alltid. Inte för stark smak, så den inte tar över.
• Snaps: Iskall! Gärna kryddad, men inte för söt. Kummin kanske? Dill? Eller varför inte en egenkryddad!
• Mjölk: Ja, faktiskt! Många svär ju vid mjölk till surströmmingen. Helmjölk ska det va’, inget fjant.
• Vatten: Enkelt och bra. Funkar alltid.

Sen har jag hört folk snacka om sockerdricka. Typ som när man var liten.

Och sen finns det ju de som dricker rödvin… Ryys. Men smaken är ju som baken.

Minns när farsan testade en IPA till surströmmingen en gång… Det gick sådär. Lite för besk, tror jag.

Jag har faktiskt funderat på att testa en cider nångång. Nån torr variant. Det kanske skulle funka? Eller vad tror du?

Tillägg till listan, bara för att:

• Blanddricka: Någon syrlig blanddricka kan funka, typ en grapefruktläsk.

Hoppas det hjälpte!