Vad äter man på nationaldagen i Italien?

Hur firar man nationaldagen i Italien?

Okej, här kommer en skröna om hur italienarna firar sin nationaldag – som en surströmming i solen, fast godare!

• Den 2 juni smäller det! La Festa della Repubblica Italiana! Som att fira att kungen åkte i papperskorgen, typ.
• Presidenten babblar. Håll i hatten, för det kan bli långrandigt. Som en dålig fotbollsmatch, fast med mer politik.
• Parader, parader, överallt parader! Från norr till söder, som ett maskeradparty fast utan utklädnad, eller vänta…?
• Italien blev republik 1946. Röstat bort kungen, jösses, vilket drama! Som att byta ut Zlatan mot… nja, någon annan medioker lirare.

Och nu lite extra krydda!

Min kusin Guido, han bor i Rom. Han brukar säga att nationaldagen är mest en ursäkt för att dricka vin och grilla korv. Så typiskt Guido. Själv har jag aldrig varit i Italien den dagen, men jag har sett bilder. Ser ut som kaos. Fast ett organiserat kaos, typ.

Vad är Italiens nationalrätt?

Fan, risotto. Alltså, jag minns den där gången i Venedig… våren 2018? Risotto al nero di seppia. Bläckfiskrisotto. Svart som natten.

Jag satt vid ett litet bord precis vid Canal Grande. Solen glittrade i vattnet. En öl, Peroni. Lukten av salt och… tja, bläckfisk.

Jag var skitnervös. Första dejten med Lisa. Som visade sig vara allergisk mot skaldjur, haha. Pinsamt. Men risotto var ändå… magisk.

Jag tänkte på min mormor. Hon gjorde också risotto, fast med svamp. Inte alls samma sak, men ändå.

Risotto är ju typ Italiens svar på paella. Långsamt kokt. Mycket kärlek. Massa jobb. Inte snabbmat direkt.

Vi bröt upp, Lisa och jag. Kortvarigt. Men risotton… den glömmer jag aldrig.

• Ris: Carnaroli, Arborio (för risotto).
• Norra Italien: Piemonte, Lombardiet (risodling).
• Peroni: Italienskt öl.
• Lisa: Brunett, gillar katter.

Vad äter man i Italien under julen?

Italienare och julmat? En match gjord i himlen, eller åtminstone i en riktigt bra trattoria! Tänk dig dofterna, tänk dig smaken…nästan så man får panikångest av lycka.

Tortellini i buljong: Ja, ja, soppa. Men vilken soppa! Inte din mormors tråkiga hönsbuljong, utan en kraftfull, smakrik opera av köttbuljong där små, ljuvliga tortellini simmar som lyckliga små fisklarver. Lite som en miniatyr-fest i en skål.

Lasagne: Okej, lite förväntat, kanske till och med lite tråkigt att nämna. Men låt oss vara ärliga, lasagne är som en perfekt kärleksaffär: varje lager en ny spännande upptäckt! Mamma Mia!

Fylld kapong: Ja, det där med fylld fågel är väl inte så spännande. Men tänk dig en kapong, en fet liten rackare, sprängfylld med smak – en riktig gourmetbomb! Mycket mer spännande än en vanlig kalkon, kan jag lova dig. (Min granne, Luigi, brukar fylla sin med tryffel. Avundsjuk?)

Capitone ål: Ål? Ja, visst. Många höjer på ögonbrynen, men den där slemmiga odjuret är en riktig smakhöjare om den tillagas rätt. Låter som en skräckfilm, men smakar som en dröm. Tänk dig en krämigare, fisigare, mer italiensk variant av sushi.

Panettone/Pandoro: Efterrätten, den söta finalen! Panettone, den luftiga, russinrika kakan, är som en söt, fluffig moln-attack. Pandoro däremot, den stjärnformade sötsaken, är lite mer elegant, som en fin italiensk man i en kostym.

• Sammanfattning: Italienarna firar jul med mer mat än vad en normal människa kan äta på ett år. Men hey, man ska ju leva livet fullt ut!
• Mina personliga preferenser: Lasagne och Panettone är mina personliga favoriter. Jag är dock öppen för nya kulinariska äventyr.
• Varning: Undvik att äta allt på en gång. Du vill inte spendera juldagen på toaletten.

Vilken mat får man inte missa i Italien?

Pasta. Älskar den hemgjorda, den där som mormor brukade göra. Den doften… nu sitter jag här och minns. Känns som en evighet sedan.

Gnocchi. Mjuka, varma, perfekta. Men ingen gnocchi slår mormors. Aldrig. Varför är allt så svårt?

Risotto. Det krämigaste, det mest tröstande. Just nu känns det som jag behöver det mer än någonsin. Mörkret är tungt ikväll.

Pizza. Enkelt, perfekt. Men jag längtar efter mer än bara pizza ikväll. Jag saknar… ja, jag vet inte riktigt vad.

Carpaccio. Så tunt skivat, så vackert. Nästan för fint för att äta. Nästan. Men min mage kurrar. Riktigt hungrig.

Antipasti. En blandning av smaker. Lite som livet självt. Bittert och sött, starkt och mildt. En röra, precis som mina tankar.

Glass. Italiensk glass… gud vad jag vill ha en kula just nu. En stor, kall kula. Det skulle kanske hjälpa. Lite.

Tiramisu. Kaffe och mascarpone. Min favorit. Men sötsaker hjälper inte mot denna tomhet.

Pannacotta. Len och krämig. En perfekt avslutning på en bra måltid… om det bara fanns en bra måltid att avsluta.

Maträtter som inte får missas i Italien:

• Pasta (färsk pasta är bäst!)
• Gnocchi
• Risotto
• Pizza
• Carpaccio
• Antipasti
• Italiensk glass (gelato)
• Tiramisu
• Pannacotta

Vad är Italiens kändaste maträtt?

Alltså, frågan var ju vad Italiens kändaste maträtt är… Hmm, direkt så tänker jag Spaghetti Pomodoro, typ.

Japp, definitivt! Enkelt, liksom. Pasta med tomatsås. Men det är ju mer än så!

• Det ska vara bra tomater, själv använder jag San Marzano, men shhh!
• Basilika, massa basilika! Jag odlar min egen, bästa!
• Och sen, grana padano! Rejält med riven ost! Eller pecorino, funkar också bra.

Det är ju liksom en basrätt. Alla har sitt eget lilla knep. Min mormor brukade alltid ha i en liten, liten nypa socker. Kommer inte ihåg varför, men det smakade alltid amazing!

Jag kommer ihåg en gång när jag var i Rom, jag och Lisa… oj, det här spårar ur lite! Men vi åt spaghetti pomodoro VARJE dag. Alltså, VARJE dag! Men det var alltid, alltid gott. Olika på varje ställe, men alltid bra. Det är grejen med bra mat.

Och det är ju liksom en vardagsrätt. Inget fancy, bara ren och skär njutning. En tallrik värme, typ. Fast kan vara bra och veta att de flesta italienare äter pasta som förrätt. Huvudrätt är något helt annat! Men strunt samma.

Ehh, jag hoppas detta räcker? Jag är inte så bra på att skriva “fakta”… jag är mer en “berätta historier”-person. Och kolla stavningen själv!!

Vad äter man mest av i Italien?

• Pasta. Självklart. Typ.
• Pizza. Turistfälla, ja. Men alla äter.
• Tomater. Solen ger. Italienarna tar. Enkelt.
• Olivolja. Flytande guld. Och nödvändigt.
• Kaffe. Starkt. Snabbt. Precis som livet.
• Vin. Rött. Vitt. Ibland rosá. Häll upp.

Italien. Massa mat. Säger inget om hur. Bara vad. Minns mormors recept. Förlorade. Glömmer aldrig doften.

Bonus: Limoncello. Efteråt. Eller inte. Egen risk.