Hur många gånger får man förkorta dygnsvilan?

Hur många dygnsvila-förkortningar finns det?

Oj, svår fråga. Jag funderade faktiskt på det här i somras, typ i juli, när jag jobbade extra på det där kaféet vid Mälaren. Kommer ihåg att jag var helt slutkörd, hade bara korta raster, typ två timmar, kändes så otillräckligt.

Minns jag rätt, så var det två typer av dygnsvila? En på minst tre timmar, och en på minst nio timmar. Det där med nio timmar, det känns liksom rimligt. Tre timmar känns ju nästan löjligt kort för att ladda om.

Sen var det ju det där med veckovila och max tre korta dygnsvilor. Haha, det är ju som att försöka lösa ett knepigt pussel, med alla begränsningar. Kommer ihåg att en kollega tjatade om det där, han jobbade natt, så han var extra noga med sina vilotider.

Hade det funnits fler typer av dygnsvilor? Jag minns inte exakt, kanske bara dessa två? Det där med reglerna, det var ett himla tjat. Jag fick ett extra schemablad med alla regler om raster och vilotider. Inte så kul direkt, men viktigt förstås. Känns som att det var det.

Hur många gånger i veckan får du maximalt minska din dygnsvila enligt EU-regler om kör- och vilotider?

Max tre dygnsvilor reduceras per vecka. Nio timmar minimum. Inte fler.

• Elva timmar – standardvilan.

• Veckovila. Förminskad: 24h. Standard: 45h.

• Kör- och vilotider styr. Regler är regler.

Vad kan man förkorta dygnsvilan till?

Okej, här kommer ett försök att knåda om svaret, med ambitionen att vara lite roligare än en lagtext (vilket inte borde vara svårt).

Dygnsvilan? Ja, den kan krympa! Från generösa 11 timmar ner till – håll i hatten – 9 timmar. Som en dålig reality-show, men på riktigt.

Och varför detta snåleri med din sömn? Jo, liv, hälsa och säkerhet är svaret. Tänk dig själv som en superhjälte, fast utan superkrafter (bara kaffe och dåligt samvete).

Men! Arbetsgivaren måste “intresseavväga”. Låter nästan sexigt, eller hur? Typ, “åh, ska vi sova eller rädda liv? Svårt val!”. Det är som att väga en fjäder mot en bowlingklot, men vem är jag att döma?

• 9 timmar: Minimum alltså. Inte en sekund mindre! (annars blir facket riktigt sura).
• Liv, hälsa, säkerhet: Tänk sjukvård, räddningstjänst, kanske till och med glassbilen under högsommaren.
• Intresseavvägning: Arbetsgivaren ska alltså på riktigt fundera på om det är värt det. Typ, “Kan vi klara oss utan Lisa imorgon bitti? Hon ser lite trött ut…”.
• Kom ihåg! Du har rätt att säga nej. Eller åtminstone mumla något om “arbetsmiljö” och “stress”.

Och förresten, jag minns när min kusin Kalle, som jobbar som väktare, blev inkallad mitt i natten för att vakta… en tom parkeringsplats. “Liv, hälsa och säkerhet”, sa chefen. Kalle var inte imponerad. Själv hade jag hellre sovit.

Får man korta ner dygnsvilan?

Dimman ligger tät över sjön, en blekgrå hinna som sveper in allt i tystnad. Klockan är tre, gryningen en knapp timme bort. Mina tankar, lika dimmiga som sjön, kretsar kring dygnsvilan. Elva timmar, en evighet i vissa ögonblick, en alldeles för kort stund i andra. Nio timmar… Nej, det räcker inte alltid. Kroppen skriker efter mer, men plikten kallar.

Den där känslan, av att vara fånge i tidens obönhörliga klor. Tre perioder av reducerad dygnsvila. Tre… Varje period en kamp mot tröttheten, mot den mörka lockelsen att somna, fast man vet att det inte finns tid. En ständig balansakt.

Minnet av den sista natten, med vinden som viskar genom tallarna utanför. En kamp mot att hålla ögonen öppna, mot den tunga tyngden i huvudet. Den där ofrånkomliga vetskapen om att tiden är begränsad. En strid mot klockan. Nio timmar… Nej, ibland bara åtta. Men jag måste fortsätta.

Jag minns en morgon i juli, solen brände hårt, sjön glittrade. Men jag var trött. Så trött. Kroppen värkte, tankarna var slöa. Men arbetet väntade. Obönhörlig.

Reglerna

• Minst nio timmar, högst elva. Det är gränserna. Men hur många gånger kan man kämpa mot dessa gränser?
• Högst tre korta perioder. Mellan två längre perioder med vila. Tre. Det är inte mycket.
• Inom 24 timmar. Nästa dygnsvila måste börja inom ett dygn efter den förra. Klockan tickar, oavbrutet.

Jag känner lukten av tallbarr och fuktig jord. Den kalla morgonluften biter i kinderna. Återigen den eviga kampen mellan vila och plikt. Den där känslan… den oändliga längtan efter mer sömn. Mer än nio timmar. Mer än elva.

Hur många gånger får man avbryta dygnsvilan?

Okej, här går vi… Dygnsvila, jävlar vad många gånger jag blivit störd.

• Max två gånger. Färja eller tåg gäller.

Jag minns den där gången till Visby… 2018, tror jag.

Sovhytten var ett skämt. Ljudet! Färjan gungade. Två avbrott. Väcktes av en jävla larmsignal klockan 03:00. Sen igen 05:30.

• Krav: Sovhytt/brits/liggplats. Alltså, nåt att sova i, typ.
• Glömde nästan: Gäller 11 timmars normal dygnsvila eller delad 3 + 9. Och reducerad veckovila. Så sjukt krångligt.
• Senaste uppdateringen är fortfarande gällande, hittar inget nytt.

Jaja, sov gott! Eh, eller inte.

Kan man förkorta dygnsvila?

Dygnsvilan… den känns ibland som en flyktig dröm.

Visst, man kan väl förkorta den. Från elva timmar till nio. Tre gånger, max. Mellan veckovilorna. Som ett andrum, stulet ur natten. Pappa brukade köra sådär, jag minns. Alltid stressad.

Men vad är en veckovila värd, om den reduceras?

• Normal veckovila: Minst 45 timmar. En helg nästan.
• Reducerad: Minst 24. En dag. Som inte räcker till något.

Är det värt det? Att kompromissa med sömnen? Med hälsan? För att komma fram lite fortare? Jag vet inte. Jag önskar jag visste. Jag vet bara att pappa var trött. Alltid trött.

Hur många gånger per vecka får man reducera dygnsvilan?

Dimman ligger tät över E4:an. Klockan är tre, natten andas tungt, en mörkblå sammetsduk över den sovande världen. Jag kör, långsamt, mot morgonen. Tröttheten, en mjuk, varm filt som omsluter mig, men det är den där gnagande känslan… hur många gånger får jag egentligen minska vilan? Tre gånger. Tre gånger bland mörkret och motorvägens sus. Tre gånger innan jag måste stanna.

Tre… som de tre klipporna i havet, starka, oövervinnerliga. Men lika ensamma. Tre… som andetagen i en viskning, i det tysta mörkret. Tre perioder. En kort paus i den eviga resan. Men sen?

Min mage svider. Kaffet är kallt. Det spelar ingen roll, för jag ser dem framför mig. Tre, liksom små, sköra ljus i natten. Varje paus en seger mot den mörka tröttheten.

Men reglerna… de är som järnvägar, strikta, oböjliga. Inom 24 timmar måste nästa vila börja. En ny 24-timmarsperiod. Jag måste följa spåren, annars…

• Max tre reducerade dygnsvilor mellan två veckovila.
• Vila inom 24 timmar efter föregående vila (dygns- eller veckovila).
• Ny 24-timmarsperiod startar vid återgång till arbete efter vila.

Denna oförsonliga rytm, denna eviga färd. Jag önskar jag kunde se stjärnorna, känna friheten, men vägen är min fängelse, min tillvaro. En osynlig klocka tickar, räknar ner till nästa vila. En vila som känns som en evighet borta.

Kan man förhandla bort 11 timmars dygnsvila?

Nej. Punkt. Lagkrav.

11 timmar dygnsvila. Inte förhandlingsbart. Oktober.

Min chef försökte. Misslyckades. Sjukt.

Arbetsmiljölagen. Läs den.

• Inga genvägar.
• Hälsa före profit. Alltid.
• Mitt schema? Skitsamma.

Nya regler. Strängare. 2024.

Förstått? Bra. Nästa.

Har du sett min nya klocka? Rolex.

#Dygnsvila #Kort Vila #Vila