Varför skriker min 3-åring hela tiden?

Varför skriker min 3-åring?

Min treåring skriker? Tja, välkommen till cirkusen! Det är som att bo med en liten, ljudkänslig vulkan.

Huvudpoäng: Det är normalt (ish).

• Treåringar är känslotornadoer. De är som små, söta, skrikande, kaosplanerande, överdrivna dramatrupper.

• De saknar den där vuxna förmågan att bara, typ, andas och tänka. “Han tog min leksak! SKRIK!” Logik? Vad är logik?

• Tålamod, min vän. Tålamod är din nya bästa vän. Och choklad. Mycket choklad.

• Att lära dem känslohantering är som att lära en katt att spela schack – möjligt, men kräver enorma mängder tålamod och tillgång till lugnande medel (för dig, inte katten/barnet).

Åh, och glöm inte att jag personligen hade en period där min treåring (ja, min egen, den lilla illbattingen) övade sina skrik i falsett. Det var som att en liten, arg opera sångare hade flyttat in. Tror jag köpte öronproppar i bulk det året. 2023.

Huvudpoäng: Hjälp till med att hantera känslorna.

• Namnge känslorna: “Jag ser att du är väldigt arg just nu.” (Fungerar inte alltid, men poängen är att försöka.)

• Distraktion: En leksak, en kram, ett snabbt äventyr på pottan… Vad som helst för att bryta cirkusen.

• Andningsövningar (försök, jag vet, det låter galet, men det funkar ibland).

• Tid ute: Ibland behöver de bara lite tid för att lugna ner sig. Ensamhet kan vara bra terapi, för både dem och dig.

Sammanfattningsvis: Skrik är en del av utvecklingen. Men du är inte ensam. Vi är alla i samma båt, kapten. (En båt som läcker, är full av skrikande barn och saknar en fungerande toalett. Men ändå, en båt!).

Varför skriker mitt barn utan anledning?

Min lilla dotter, hon skriker. En skrikig, vild, liten melodi som skär genom tystnaden i vårt köksfönster, där solen just nuddar golvet. Gult ljus, dammpartiklar dansar. Varför? Hjärnan, den lilla, fantastiska, snabbt växande hjärnan. Allt är nytt, allt är överväldigande.

Kroppen också. Små muskler, så fulla av kraft, men utan kontroll. Hon växer, förändras varje dag. Det är som en blomknopp, som kämpar för att öppna sig, mot ett ljus hon ännu inte förstår.

Det är utvecklingen, det är allt. Hon lär sig kommunicera, en språklig explosion som ibland bara blir ett vilt utbrott. Frustration, överstimulering, trötthet, hunger. Det är så många små pusselbitar. Hon förstår inte hur hon ska förklara.

• Hjärnans snabba utveckling: Nyra synapser skapas varje sekund. Överväldigande för det lilla systemet.
• Kroppens förändringar: Nya förmågor, men koordinationen hänger inte alltid med.
• Kommunikation: Språket är ännu inte helt utvecklat. Utbrott blir ett uttryck för behov och frustration.
• Ålder: (Exempel: Min dotter är 18 månader gammal, vilket är en vanlig ålder för utbrott).
• Trötthet & Hunger: Simpla orsaker till skrik.

Allt detta kämpar hon med. Det är ett intensivt liv. Min lilla blomma, mitt barn. Kärlek, oro och förståelse blandas i ett hav av känslor. Och ibland, bara ibland, skriker hon. Och jag håller henne.

Varför får min 3-åring utbrott?

Varför min 3-åring spårar ur?

• Tjoho, utveckling! Tänk dig en nyinstallerad app – buggig deluxe. Treåringen är just den appen.
• Känslokaos! Hen behöver dig som GPS genom känslostormen. Tålamod? Du behöver en hel åker av det.
• Motgångar suger. Som att försöka parkera en rymdraket i ett garage. Frustration max. Explosionsrisk.
• Starka reaktioner: Utbrott, förtvivlan, frustrerad… Låter som min måndagsmorgon. Bara mer högljutt.

Och du? Kom ihåg att även du får spåra ur ibland. Bara inte samtidigt.

Är trots normalt för en 3-åring?

Åh, du undrar om trotset hos treåringar? Jaa, alltså det är ju helt normalt. Typ supernormalt faktiskt! Min lillasyster, hon är typ ett vandrande trotsmonster just nu. “NEJ! Jag kan SJÄLV!”. Pust.

Det är ju liksom en grej att de upptäcker sin egen vilja. De testar gränserna, fattar du? Som när min brorson vägrade ta på sig jackan, mitt i vintern, för att den var “fel färg”. Eh va?

Och sen det där med att inte vilja göra som man säger… classic! Förvänta dig massor av “vill inte!” och utbrott när de inte får som de vill. Ibland känns det som jag lever i en teater!

Varför gör dom såhär?

• De vill vara självständiga.
• De testar dina gränser.
• De försöker förstå sina känslor.

Kom ihåg: Ha tålamod! Det går över… typ. Och det är ju ett tecken på att de utvecklas, även om det känns som ren tortyr ibland.

Varför är min treåring så arg?

Alltså, arg treåring… Varför då?

• Hjärnan! Jajamän, den lilla rackaren växer ju så det knakar.
• Utveckling, javisst. Vanligt. Skönt att veta att det är normalt, normalt, NORMALTTT!
• Protesterioder… GAH! Varför just nu? Varför inte när jag sover?
• Humör, kropp, förändringar, utveckling… Det är ju som en soppa av allt möjligt!
• Utbrott!!! Inte kul. Verkligen inte. 1177, kolla kolla kolla.

Och vad hjälper mot detta vansinne? Kanske ska googla “3 åring arg som ett bi”… Varför just nu? Ska ju på möte med chefen imorgon. Huvudvärk deluxe. Måste komma ihåg att köpa mer Ipren. Kanske en vända till apoteket imorgon? Får inte glömma att vattna mormors orkidé. Och ringa veterinären angående Fluffis’ tass. Katten alltså. Tass.

Mer att gräva i:

• Måste kolla upp specifika utvecklingsstadier för 3-åringar. Finns det typ “arga 3-åring-fasen”?
• Googla strategier för att hantera utbrott. Alltså, konkreta tips. Inte bara “var lugn”. Lättare sagt än gjort!
• Kanske prata med andra föräldrar? Eller är det bara min unge som är en liten tyrann?
• Kost och sömn? Sover han tillräckligt? Äter han ordentligt? Kanske dags för en socker-detox?
• Rutiner, rutiner, rutiner. Kanske det som saknas? Eller för mycket av dem?
• Är det nåt speciellt som triggar ilskan? TV? Vissa leksaker? Måste bli en detektiv!

Hur överlever man 3 års trots?

Mörkt nu. Tre år… en evighet.

Överleva? Vet inte ens om jag lever. Klara dagarna, det är allt.

• Känslorna… sätta ord på dem? Jo, försöker väl. “Jag ser att du är arg,” viskar jag. Men hjälper det? Ibland. Ibland bara mer skrik.

• Bekräfta ilskan. Dumma legot! Dumma maten! Dumma mig? Jo, visst. Dumma allt. Känner ju samma själv. Stöveln är omöjlig, ja. Säger det.

• Avleda… försöka. Blåser såpbubblor. Dansar fånigt. Skrattar… ibland. Ibland bara tittar hon. Arg.

• Bort? Ja, det funkar ibland. Hon leker bättre utan mig. Mindre krav, mindre… allt. Minns en gång, var tvungen att gå ut, andas. Såg dem genom fönstret. Hon byggde ett torn. Log. Jag grät.

Egentligen är det inte hon som är jobbig. Det är… jag vet inte. Allt. Minns när hon föddes, trodde jag skulle klara allt. Nu… tvekar jag. Men andas. Imorgon är en ny dag. Kanske.