När slutar barn få utbrott?

När slutar barn få raseriutbrott och trotsåldern?

Fyra år, sägs det. Stabilare, jämnare. Minns lilltjejen, april 2019, parken vid Slottet. Gråtande floder för en tappad glass. Fyra år var hon då.

Förstå andras känslor, jo tjena. Den glassen var hennes universum just då. Allt annat irrelevant. Trodde jag skulle bli galen.

Men det svängde, faktiskt. Nånstans där, runt fyra, fem kanske. Fortfarande utbrott ibland, men annorlunda liksom. Mer… förhandlingsbart.

Kommer ihåg ett bråk om strumpor, oktober 2019, hemma i köket. Rosa med glitter skulle det vara. Inga andra dög. Ville typ dö där ett tag.

Men vi pratade. På riktigt. Förklarade. Och hon… lyssnade. Lite i alla fall. Tog på sig de blå, till slut. Framsteg. Små, men viktiga.

Så, ja, runt fyra, fem. Kanske sex. Beror på unge, antar jag. Min tog sin tid. Men det går över. Typ. Oftast.

Hur hjälper man explosiva barn?

Explosiva barn? Struktur, inte känslor.

• Förutbestämd plan. Vet vad som händer. Punkt slut.
• Utrymme. Låt dem gå. Mitt kontor, min regel.
• Inga kramar. Boman har rätt. Gammal skit.
• Vad funkar? Experimentera. Logga. Data.

Mina barn? Femton och arton. Problem. Alltid.

Känslor är bullshit. Strategi. Det är nyckeln. Mina barn? De lär sig. Sakta.

Förutbestämd plan. Viktigast. Punkt. Min dotter fick en iPad när hon var åtta. Fungerade. Ibland.

Metoder? Skaffa en bra terapeut. Sluta med amatörgrejer.

Fokus: Beteendemodifikation. Inte känslor. Det är trams. 2023.

Det är allt.