Vad klassas som diskriminering?

Vad klassas som diskriminering: Funktionsnedsättning vanligast

Att veta vad klassas som diskriminering är avgörande för att skydda sina rättigheter i vardagen. Samhället möter stora barriärer och utbredda problem som påverkar många individer negativt. Genom att identifiera dessa orättvisor motverkas dolda hinder effektivt.
Lär dig regelverkets grunder för att undvika juridiska missförstånd.

Vad klassas som diskriminering enligt lagen?

Frågan om vad som utgör diskriminering kan vara komplex och bero på specifika omständigheter i det enskilda fallet. Diskriminering klassas som något som orsakar missgynnande eller kränkande behandling av en person, och för att det ska räknas juridiskt måste det finnas ett direkt samband med någon av de sju lagstadgade diskrimineringsgrunderna.

Under min tid då jag studerade arbetsrätt kändes lagtexten till en början ganska steril och svårbegriplig. Men när man ser hur verkliga människor drabbas blir det smärtsamt tydligt varför dessa lagar behövs. Det handlar inte bara om att bli illa behandlad i största allmänhet. Inte alls. Det handlar om att bli systematiskt bortvald eller kränkt på grund av vem man är.

De sju diskrimineringsgrunderna som styr lagen

Lagen skyddar individer mot orättvis behandling baserat på sju specifika grunder som täcker de flesta personliga egenskaper och identiteter. Dessa grunder är könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning samt ålder.

Det kom in totalt 5 697 anmälningar om diskriminering under förra året, vilket visar hur utbrett problemet är i vårt samhälle. Av dessa rapporter gällde 2 697 fall funktionsnedsättning, vilket gör det till den absolut vanligaste grunden för anmälningar. Den näst vanligaste grunden var etnisk tillhörighet som stod för 2 120 av fallen.^[3] Att förstå dessa siffror hjälper oss att se var de största barriärerna finns i vardagen.

Verkligheten är ofta komplex. Siffrorna talar sitt tydliga språk.

Skillnaden mellan direkt och indirekt diskriminering

Diskriminering kan ske antingen öppet eller döljas bakom regler som verkar neutrala men slår hårt mot vissa grupper. Direkt diskriminering innebär att någon behandlas sämre än andra i en jämförbar situation, medan indirekt diskriminering handlar om skenbart opartiska regler som i praktiken missgynnar specifika personer.

But det finns en hake som många missar fullständigt - och jag ska förklara hur detta dolda mönster fungerar i avsnittet om jämförelser här nedan. Ibland kan en arbetsgivare eller en skola tro att de gör allt rätt genom att behandla alla exakt likadant. Men skenet kan bedra. Om en generell regel ställer krav som en person med en viss funktionsnedsättning eller religion aldrig kan uppfylla, blir resultatet en utestängning i praktiken.

När räknas det inte som diskriminering?

Alla former av orättvisa eller elaka beteenden faller inte under diskrimineringslagen, även om de upplevs som djupt kränkande. För att lagen ska gälla måste händelsen ha skett inom specifika samhällsområden som arbetsliv, utbildning, bostadsmarknad eller vård, och ha en tydlig koppling till de sju grunderna.

Om jag ska vara helt ärlig så misstar folk ofta allmänna konflikter för definition av diskriminering. En elak chef som skriker på alla sina anställda är ett stort arbetsmiljöproblem. Men det är inte diskriminering. Det kräver något mer. Det blir diskriminering först när chefen behandlar just dig sämre baserat på exempelvis din ålder eller din sexuella läggning. Det är en avgörande skillnad.

Jämförelse av diskrimineringstyper

Direkt diskriminering

• En arbetsgivare väljer bort en sökande enbart på grund av hög ålder

• Ofta lättare att identifiera eftersom det finns en direkt orättvis handling

• En person behandlas sämre än någon annan i en jämförbar situation

Indirekt diskriminering

• Ett omotiverat krav på perfekt svensktalande för ett jobb som inte kräver det

• Svårare att upptäcka eftersom regeln på ytan gäller lika för alla

• En neutral regel slår oproportionerligt hårt mot en specifik skyddad grupp

Bristande tillgänglighet

• En restaurang som saknar ramp trots att det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart

• Handlar om underlåtenhet att agera snarare än en aktiv handling

• Att inte vidta skäliga åtgärder för att en person med funktionsnedsättning ska kunna delta

Johans resa mot tillgänglighet på arbetsplatsen

Johan, en 34-årig programmerare i Malmö, mötte stora utmaningar när hans IT-företag flyttade till ett nytt kontor med tunga dörrar och trappsteg utan ramper. Han kände en enorm frustration över att plötsligt behöva be om hjälp för att ens ta sig till kaffemaskinen.

Först försökte Johan att bara uthärda situationen och anpassa sig i tystnad för att inte verka besvärlig för sina kollegor. Resultatet blev dock att han fick svår värk i axlarna av att tvingas lyfta sin rullstol över trösklar, och hans motivation rasade.

Vändpunkten kom när han insåg att kontorets utformning faktiskt hindrade honom från att göra sitt jobb på lika villkor som andra. Han bestämde sig för att lägga fram ett konkret förslag till ledningen istället för att lida i tystnad.

Företaget installerade automatiska dörröppnare och en ramp inom tre veckor. Johan rapporterade databaserat att hans dagliga stress minskade markant och han kunde återgå till sitt arbete med full energi utan fysiska hinder.