Är selektiv mutism en NPF?

Är selektiv mutism en NPF? Svar och diagnosfakta

Att förstå är selektiv mutism en npf innebär hjälper anhöriga att skilja på ofrivillig tystnad och andra svårigheter. Denna kunskap skapar trygghet och leder till rätt typ av stöd i vardagen utan missförstånd.

Vad är selektiv mutism och varför uppstår det?

Selektiv mutism beskriver ett tillstånd där ett barn eller en ungdom konsekvent avstår från att tala i vissa sociala situationer, som i skolan eller förskolan, samtidigt som de pratar helt obehindrat i andra trygga miljöer, exempelvis hemma med familjen.^[1] Denna ofrivillig tystnad hos barn är inte ett tecken på trotsighet, manipulation eller dålig uppfostran, utan det rör sig om en svår frysreaktion i sociala sammanhang. Många som drabbas upplever en intensiv och förlamande rädsla när talpressen ökar från omgivningen.

Skillnaden mellan selektiv mutism och vanlig blyghet

Det är lätt att avfärda beteendet som att barnet bara är extremt blygt, men skillnaden är avgörande. En blyg person kan känna sig tveksam eller nervös men brukar ändå kunna svara om någon tilltalar dem, om än med låg röst. Ett barn med selektiv mutism är däremot helt ur stånd att få fram ett ord på grund av ångest, även om de desperat vill svara. Denna blockering kan liknas vid att halsen snörjs åt så fort det ställs krav på verbal kommunikation.

Är selektiv mutism en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF)?

Nej, selektiv mutism klassificeras inte som en selektiv mutism npf-diagnos som adhd eller autism. Istället tillhör tillståndet kategorin selektiv mutism ångestdiagnos i de medicinska diagnostiska systemen. Trots att det inte är en NPF-diagnos finns det ofta en betydande samsjuklighet selektiv mutism och autism, och forskning visar att en stor andel av de som har selektiv mutism även uppvisar drag av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller befinner sig inom autismspektrat.

Samsjuklighet och överlappande drag

Att skilja på NPF och selektiv mutism kan ibland vara klurigt för vårdgivare eftersom svårigheterna kan likna varandra på ytan. Både barn med autism och barn med selektiv mutism kan uppvisa svårigheter i socialt samspel och kommunikation i gruppmiljöer. Hos ett barn med selektiv mutism beror dock tystnaden på ren social fobi och ångest, medan orsaken vid autism snarare kan vara svårigheter med social ömsesidighet, kommunikativt samspel och sensorisk överbelastning i stökiga klassrum.

Konsekvenser om diagnosen missas i tidig ålder

Om tillståndet inte upptäcks i tid kan konsekvenserna bli mycket stora för den drabbade individen. Skolgången blir lidande eftersom lärare har svårt att bedöma elevens kunskaper när eleven aldrig räcker upp handen eller pratar. Detta leder ofta till oförtjänt låga betyg eller social isolering eftersom kompisarna drar sig undan. På sikt riskerar den ihållande ångesten att leda till en försämrad självlans, skolfrånvaro och en ökad sårbarhet för andra ångestsyndrom i vuxen ålder.

Hur skolan och omgivningen bör bemöta barnet

Det viktigaste bemötandet i skolan är att helt ta bort talpressen. Om en lärare ställer direkta frågor inför hela klassen ökar ångesten, vilket förvärrar låsningen. Istället bör pedagoger arbeta med alternativa kommunikationsvägar, uppmuntra icke-verbal interaktion i början och gradvis bygga trygghet i mindre grupper. När pressen försvinner minskar ångesten, vilket på sikt skapar förutsättningar för att rösten så småningom ska våga titta fram.

Jämförelse mellan social ångest, selektiv mutism och autism

Det kan vara svårt att skilja på olika tillstånd som påverkar barns kommunikation och sociala samspel. Här följer en jämförelse mellan tre närliggande diagnoser.

Selektiv mutism

- Pratar obehindrat hemma men är helt tyst i skolan eller offentliga miljöer

- Klassificeras som en ångestdiagnos med specifik talblockering i vissa miljöer

- Förstår sociala koder väl men hindras av en extrem frysreaktion av ångest

Social ångest

- Pratar oftast men med extremt låg röst, darrighet eller mycket stor ansträngning

- Ångestsyndrom som handlar om rädsla för att bli granskad eller bortgjord

- Fungerar socialt men upplever starkt obehag och kroppsliga ångestsymptom

Autism (NPF)

- Svårigheter med ömsesidig kommunikation oavsett miljö, kan vara selektivt tyst eller prata mycket om specialintressen

- Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar hjärnans informationsbearbetning

- Har medfödda svårigheter med att tolka socialt samspel, ansiktsuttryck och ögonkontakt

Händelseförloppet för Emma i skolan

Emma, en sjuårig flicka i Göteborg, flyttades till förskoleklass och slutade tvärt att prata med både lärare och klasskompisar. Hemma hos föräldrarna pratade hon som vanligt, vilket gjorde att omgivningen först trodde att hon bara var blyg.

Situationen blev dock ohållbar när lärarna ställde direkta frågor och förväntade sig muntliga svar. Emma frös till, blickade ner i golvet och kunde stå knäpptyst i flera minuter utan att få fram ett enda ljud.

Efter en utredning via BUP förstod man att det rörde sig om selektiv mutism och inte en NPF-diagnos. Skolan tog bort all talpress och lät henne kommunicera via tecken eller genom en utsedd trygghetskompis i mindre grupper.

Efter ett halvår med rätt anpassningar och låga krav på tal presterade Emma bättre emotionellt, och små viskningar började höras i klassrummet. Rätt bemötande bröt den onda cirkeln av ångest.