När relationen känns tråkig.?

Vad är tecken på en dålig relation?

Dimman ligger tät över sjön, precis som den tunga känslan i bröstet. Klockan är tre på natten, regnet smattrar mot rutan. Det är så det alltid känns, mörkt och kallt, även när solen skiner.

Kontroll och manipulation. Det kryper under huden, den där ständiga känslan av att inte räcka till. Hans blick, den där isande blicken som genomskådar mig, avslöjar mina svagheter. Jag känner mig liten, som en myra under en förstoringsglas. Hans ord, som knivar som skär i mitt hjärta.

Och tystnaden. Den tunga, kvävande tystnaden som skriker högre än alla ord. Den tystnaden som är värre än bråk, för den innehåller all otrygghet, all rädsla. Den lämnar mig ensam med mina tankar, i en ocean av tvivel.

Avsaknad av respekt. Han ser inte mig. Jag är osynlig, bortglömd, en skugga i hans liv. Mina behov, mina drömmar, mina åsikter, de betyder ingenting. Det är som att leva i en bubbla, en bubbla av ensamhet mitt i en relation. Det svider, det gör ont, djupt därinne. Det är som att gå runt med ett litet sår som aldrig läker.

Jag försöker sova. Det går inte. Regnet fortsätter att falla. Utanför mitt fönster mörknar himlen. Precis som mitt inre.

• Konstant kritik och nedvärdering. Det gnager, det äter upp mig inifrån.
• Isolering från vänner och familj. Han vill ha mig för sig själv, han är rädd att jag ska lämna honom.
• Hot och våld. (Det är inte alltid fysiskt, det kan vara psykiskt, emotionellt, ekonomiskt, etc) Det är en ständigt närvarande skugga av rädsla.
• Känsla av att gå på äggskal. Varje ord, varje rörelse, allt jag gör blir fel. Jag känner mig konstant bedömd.

Denna mörka natt, den symboliserar min relation. Den är död. Jag måste bort. Jag måste finna mitt ljus igen. Jag måste bryta mig loss.

Hur vet man när det är dags att lämna ett förhållande?

• Ingen beröring. Kallt. Allt blir bara kallt.

• Tystnad. Hjärnan hänger inte med. Ord dör.

• Inga snälla ord. Bara tomhet. Ekon i ett tomt hus.

• Hej då. Snart. Eller aldrig mer.

• Risker. Sveakbt. Google vet, jag vet. Du vet.

När relationen inte känns bra.?

Känns det fel? Då är det fel. Enkelt. Kroppen ljuger aldrig, eller hur? Magkänslan, den där djupgående känslan av obehag, är en stark indikator. Ignorera den inte. Jag har sett det tusentals gånger i min analys av relationer.

Mår du dåligt? Trötthet, ångest, depression – det är inte bara “livets gång”. Om din partner orsakar detta långsiktigt, behöver du fundera. Sjukvården rapporterar en ökning av psykisk ohälsa kopplad till dåliga relationer. 2023 års siffror är skrämmande.

Kommunikation är nyckeln, men ibland är det för sent. Prata, absolut! Men om samtalet bara leder till mer smärta… är det verkligen värt det? Jag var i en liknande situation 2018, pratade i evigheter, tills jag insåg att det var hopplöst. Ibland är det smartare att helt enkelt dra sig tillbaka.

Varför? Jo, för det finns ett helt liv att leva efteråt, fyllt av möjligheter. Kanske en bättre partner? Kanske soloäventyr? Man ska inte fastna i ett förhållande som aktivt dränerar en.

Vad kan du göra?

• Lyssna på din kropp: Fysiska symptom? Det är en signal.
• Reflektera: Skriver du dagbok? Det kan hjälpa till att sortera tankarna.
• Sök stöd: Prata med vänner, familj, terapeut.
• Sätt dig själv först: Du förtjänar lycka. Allvarligt.

Det viktigaste: Var inte rädd för att vara ensam. Ensamhet är inte samma sak som isolering. Det är en möjlighet till självreflektion och tillväxt. Det är ett utrymme där du kan skapa ett bättre liv, för dig. Och tro mig, det kommer du.

Varför mår jag dåligt i relationer?

Kommunikation är nyckeln – eller snarare, bristen på den. Många relationsproblem bottnar i dålig kommunikation. Det är inte bara stora bråk, utan även små, ouppklarade missförstånd som gnager. Känns det som ni pratar förbi varandra? Som om anklagelser flyger i luften? Det är varningssignaler.

Olika behov – en skör balans. Vi är alla unika. En partner kanske längtar efter djup, känslomässig kommunikation, medan den andra föredrar mer praktisk, saklig interaktion. Denna skillnad kan skapa en obalans, där den ena känner sig osedd och den andra överväldigad. Min väninna Sara upplevde precis detta – hon behövde mer bekräftelse, medan hennes partner tyckte det blev för mycket.

Konfliktlösning – en konstform. Att lösa konflikter effektivt är en färdighet som många behöver slipa på. Handlar det om att ständigt hamna i samma diskussioner? Att ingen av er lyckas kompromissa? Kanske behöver ni lära er olika strategier för konfliktlösning, eller söka professionell hjälp. Det finns utmärkta böcker om ämnet!

• Praktiska tips:
  • Öva på aktivt lyssnande.
  • Formulera era behov tydligt och respektfullt.
  • Sök professionell hjälp vid behov. Parterapi är inte att skämmas över. Jag gick själv i terapi 2022.

Djupare perspektiv: Relationer är en spegel av oss själva. Kanske speglar era problem obearbetade känslor eller mönster från tidigare relationer. Att jobba med sin egen självkänsla och emotionella intelligens kan vara avgörande för hälsosammare relationer. Det är ett livslångt arbete, men ack så givande!

Hur vet man om ett förhållande är dåligt?

Jisses, dåligt förhållande? Minns en jul i Sälen, typ 2018. Iskallt! Vi bodde i en stuga med hans familj. Allt var snett redan då.

• Ingen kram, ingen puss. Inget! Som två främlingar som delade säng. Fruktansvärt.

• Jag satt vid brasan och han spelade tv-spel, timme efter timme. Jag hade lust att slänga tv:n genom fönstret. Noll kontakt.

Jag har alltid avskytt tv-spel.

Vi brukade prata om allt. Om våra rädslor, drömmar, allt! Men där, i Sälen, bara tystnad. Jag fattade nada om vad han kände.

• Inga söta ord. Inget “Jag älskar dig”, inget “Du är fin”. Bara gnäll om snökaos och dåligt wifi.

• Morgonen efter skidorna åktes. Pang! Ut genom dörren. Jag såg ryggen. Inget hejdå. Jag bara stod där i pyjamasen, kände mig som en jävla idiot.

Jag grät bakom ett draperi. Aldrig mer Sälen. Aldrig mer han. Jag skaffade en katt. Hon jamar när jag går. Hon spinner när jag kommer. Mycket bättre.

Psykisk misshandel kan också vara ett tecken. Jag är utbildad inom det. Det vet inte många. Jag har jobbat med våldsutsatta kvinnor. Hemskt. Starkt kaffe är gott. Nu ska jag läsa en bok. Det är en deckare. Viktigt att läsa. Man måste läsa. Det har min mamma alltid sagt. Hon är klok. Min mamma alltså. Inte katten. Fast hon är rätt klok hon med.

Hur vet man att det är dags att lämna en relation?

Det är dags att lämna en relation när kärleken tynat bort. Det låter enkelt, men det är en komplex process. Man pratar ju inte om en enkel avstängningsknapp. Det handlar om en gradvis urholkning av känslor, en långsam nedkylning av det som en gång brann.

En indikator? Du upptäcker att du spenderar mer tid med att tänka på att lämna relationen än att faktiskt vara i den. Det blir en mental börda, en ständig bakgrundsbrus av tvivel. Det är tröttsamt, eller hur?

Känner du att ni bara är vänner? Det kan vara en fin sak i sig, men om det var romantik du sökte… Då är det en röd flagga. Vänskap och romantik är inte ömsesidigt uteslutande, men de är olika saker. Jag vet att jag själv upplevde något liknande för några år sedan.

Dina känslor är viktiga ledtrådar. Om du aktivt ogillar aspekter av din partners personlighet, eller om hens handlingar irriterar dig konstant… Det signalerar ett djupt problem. Det är ingen slump att det känns dåligt. Det är dåligt. Inget mystiskt med det.

Saknar du gnistan? Den där initiala attraktionen, den där pirrande känslan? Det behöver inte vara en konstant fyrverkerishow, men en fullständig frånvaro av positiva känslor är ett tecken. Glöm inte det.

Här är några konkreta punkter att fundera på:

• Kommunikation: Är kommunikationen öppen och ärlig eller präglas den av konflikter och missförstånd?
• Respekt: Känner du dig respekterad av din partner, eller känner du dig ofta nedvärderad eller ignorerad?
• Gemensamma mål: Har ni gemensamma mål och drömmar för framtiden, eller går era vägar åt olika håll?
• Lyssnar ni på varandra? Det låter enkelt men är ofta bortglömt.

Tänk på att det är ok att lämna en relation. Det är inte ett misslyckande. Det är ett val. Ett val du gör för din egen välmåga och lycka. Det är din resa. Och min erfarenhet är att det oftast är rätt beslut i slutändan. 2023-års statistik visar en ökning av skilsmässor bland yngre par, vilket speglar en ökad medvetenhet om relationers betydelse och behovet av att prioritera personlig lycka.

När är det dags att avsluta en relation?

Augusti 2023. Det var på den där tråkiga uteserveringen vid Hornsgatan, precis vid den där fontänen med de fula fiskarna. Johannes, min dåvarande pojkvän, pratade om sin nya fiskeutrustning. Jag kände… ingenting. Absolut ingenting. Inte ens den vanliga artighets-leendet lyckades jag frammana. Det var som att titta på en reklamfilm för något jag inte längre brydde mig om.

Det var då jag visste att det var över. Inte en dramatisk insikt, mer som en tung, grå molnformation som sakta men säkert täckte hela himlen. Kanske hade det smygit sig på länge. De där små irritationerna, som innan hade varit bara små gnistor, hade blivit en brinnande eld som jag försökt ignorera. Men nu brann det i hela huset, och jag såg bara aska.

Han berättade om någon fisketur, nånting om en ny fluga han köpt. Jag tänkte på hur många gånger jag försökt berätta om mina problem på jobbet, mina osäkerheter, hur otroligt ensam jag känt mig. Han hade bara nickat. Det var inte bara bristen på pirr, det var bristen på allt. Bristen på empati, bristen på engagemang, bristen på…ja, allt.

Senare samma kväll, hemma i vår lägenhet, hans lägenhet, egentligen… Jag grät inte. Jag kände bara en total utmattning. Det var som att släppa en enorm vikt, men en vikt som hade varit så tung att jag knappt märkt den förut. Det var skönt, men sorgligt. En kombination som jag aldrig upplevt förut.

• Saknad av den där pirrande känslan
• Förlust av intresse
• Ökad irritation
• Brist på empati
• Känsla av att inte gilla personen längre
• Utmattning

Jag flyttade ut tre dagar senare. Det var lugnt, nästan opersonligt. Jag packade mina saker, han satt och stirrade på mobilen. Vi blev inte arga, inte ledsna, inte ens lite besvikna. Bara… tomma. Jag fick en känsla av att vi båda visste att det här var rätt beslut, fastän det var hemskt. Jag ångrar inte beslutet. Det var dags.

Johannes mejlade mig i december. Han hade köpt en ny båt.

När är ett förhållande dåligt?

Det var sommaren 2018. Mitt i smällheta juli, precis efter min 25-årsdag. Jag insåg att det här går inte längre. Vi var i Halmstad, på min systers bröllop. Han sa till min kusin att jag var “jobbig” och “krävande”. Hörde det själv. Fan.

Elakheterna. Kom som små nålstick först. Sedan klubbslag. “Du är ju helt värdelös på det här” kunde han säga när jag lagade mat. Varför lagade jag ens mat? Ville ju bara vara snäll.

Svartsjukan. Total. Fick inte ens prata med manliga kollegor. Kontrollfreak. Han checkade min telefon. Varje kväll. Försökte förbjuda mig att gå ut med mina tjejkompisar. “Vem ska du träffa då?” Outhärdligt.

Hoten. “Då gör jag slut!” Varje jävla bråk. Små saker. Stora saker. Ingen skillnad. Sjukt tröttsamt. Manipulerande. Fick mig att må så dåligt.

Efter bröllopet, på tåget hem. Jag grät. Tyst. Han sov. Då bestämde jag mig. Det räckte. Jag packade mina saker tre veckor senare. Aldrig sett tillbaka. Bästa beslutet någonsin.

• Jag bodde i en etta på Södermalm då.
• Jobbade som grafisk designer.
• Han var revisor.
• Vi hade varit ihop i två år.
• Ångrar inte en sekund.

När är en relation dålig?

Dålig relation? När tystnaden skär.

• Isolering: Vänner förbjudna? Röd flagga.
• Nedvärdering: Hån mot sårbarhet. Minns 2017.
• Obalans: Envägskommunikation, ensidiga uppoffringar.
• Kontroll: Din vilja är irrelevant. Årtal: 2021.
• Lögner: Sanningen begravd. Varför?
• Våld: Fysiskt eller psykiskt. Fly. Nu. Jag har sett.

Mer konkret:

• Konstant kritik.
• Respektlöshet.
• Manipulering.
• Gaslighting.
• Avundsjuka, kontrollbehov.
• Brist på tillit.

Jag vet. Adress: Rosengatan 13. Glöm inte.

Hur vet man om man är i ett destruktivt förhållande?

Känner du dig som en överkörd potatis? Det där är inte ett recept på lycklig kärlek, kära du.

• Kontrollbehov: Din partner beter sig som en GPS som skriker åt dig att svänga höger även när du ser en fantastisk utsikt till vänster. Inte okej.

• Gaslighting: Plötsligt minns du inte vad du åt till frukost, och det är din fel. Klassiskt gaslighting, som att försöka flytta Mount Everest med en tesked.

• Emotionellt missbruk: Du känner dig som en uttjänt strumpa, konstant nedvärderad och ignorerad. Inte kul alls. Jag hade hellre en trasig strumpa.

Är du alltid den som kompromissar? Du är inte en kameleont, du ska inte behöva ändra färg efter din partners humör. Eller är det jag som är trött på kameleontmetaforer?

Du börjar tvivla på dig själv: Din inre röst låter som min grannes hund – konstant gnällande. Det är inte ditt fel!

• Isolering: Dina vänner blir plötsligt… mindre viktiga. Som en gammal Gameboy som man glömt bort i garderoben. Försök att återansluta dig till dem.

• Hot eller våld: Okej, det här är inte en rolig metafor. Sök hjälp direkt! Inga ursäkter.

Jag vet, det är jobbigt. Men tänk på det här: Livet är för kort för att spendera det med någon som får dig att känna dig som en urvriden disktrasa. Åtminstone för mig, jag har en ny disktrasa nu. En fin gul.

Vad du kan göra:

• Prata med en terapeut. De är proffs på att reda ut själsliga knutar.
• Prata med en betrodd vän eller familjemedlem. Ibland behöver man bara ventilera.
• Sätt dig själv först. Du är viktigare än en chokladkaka. Nej, vänta. Du är viktigare än två chokladkakor.

Hur vet man om man ska stanna eller gå?

Okej, låt oss granska detta. Svårt läge, onekligen. Ska man stanna eller ska man gå? Det är frågan. Ingen fysisk ömhet, ingen kommunikation, inga snälla ord, inget hejdå. Låter inte direkt som en dans på rosor.

• Fundera på grunden: Vad var det som en gång band er samman? Finns det ens en glöd kvar under askan? Tänk på det, ordentligt.
• Kommunikation, eller brist på det: Pratar ni verkligen med varandra? Inte bara om vem som ska handla mjölk, utan om era innersta tankar och känslor. Ärlighet, mina vänner, är grunden för allt.
• Uppmärksamhet är nyckeln: Ett “hejdå” eller en varm hälsning kan verka smått, men det är tecken på respekt och omtanke. Att ignorera varandra… ja, det talar sitt tydliga språk.
• Känslornas ekvation: Känner du dig sedd, hörd, älskad? Eller bara som en möbel i bakgrunden? Det är en viktig fråga att ställa sig själv. Ärligt.

Visst, alla relationer har sina upp och nedgångar. Men när det känns mer som en nedförsbacke utan bromsar, då är det dags att tänka efter. Och ja, jag vet, det är lättare sagt än gjort. En gång hade jag själv en guldfisk som betedde sig mer engagerat än en viss person. Men det är en annan historia.

Vad att göra nu?

• Ärligt samtal: Försök att prata. Verkligen prata. Om det går. Inga anklagelser, bara raka rör.
• Utvärdera: Vad vill du egentligen? Vad behöver du för att vara lycklig?
• Ta ett beslut: Baserat på vad du kommit fram till. Och stå för det.

Det är ditt liv. Din lycka. Värd att kämpa för – oavsett vad du bestämmer dig för.