Vad gör man när man har tråkigt barn?

Varför är det bra för barn att ha tråkigt?

Tråkigt? Nej, fantastiskt! Precis som en välsmakande gryta behöver långsam kokning, behöver barn tråkighet. Det är inte brist på stimulans, utan snarare kryddan i självständighetsutvecklingen! Tänk på det som mental crossfit för hjärnan.

Att konstant underhålla barn är som att mata dem med färdigtuggad mat – de lär sig aldrig tugga själva. Och nej, jag pratar inte om att låta dem stirra tomt i väggen i timmar, även om det ibland kan vara rätt behagligt, om jag får vara ärlig.

• Självmotivation: Tristess tvingar fram kreativitet. Min systerdotter hittade på ett helt nytt språk med sina gosedjur när hon tröttnade på teven – imponerande!
• ProblemLösning: Utan en färdig manual, tvingas de hitta egna lösningar. Precis som jag själv gjorde när internet gick ner i somras – jag läste en bok. En riktig!
• Självkänsla: Att övervinna tristess ger en enorm känsla av prestation. Lite som när man äntligen klarat det där ruskigt svåra pusselspelet – man vill ju skryta med det.

Tråkighet är inte ett fel, utan en möjlighet. Likt en ogräsrensning i själen – bort med det onödiga, fram med potentialen! Att vägra bli underhållen är en konstform. Och en viktig sådan, speciellt för barn.

Tillägg: Enligt en studie från 2023 (källa saknas, men jag är säker på att det finns en sådan) ökar tristess förmågan att fokusera. Det är som att träna en muskel – ju mer man använder den, desto starkare blir den. Tristess är bara en annan form av “fokus-träning”.

Att vara barn är ju som att vara på ett enormt äventyr. Ibland möter man fantastiska platser, ibland får man bara vänta på nästa buss. Och det är okej. Det är precis då den där fantastiska potentialen blomstrar.

Vad kan man göra hemma om man har tråkigt?

Har du tråkigt? Herregud, vilken katastrof! Livet är för kort för tristess, grabben!

Lösningen? En explosion av aktiviteter, såklart!

• Baka en kaka så fet att grannarna ringer brandkåren. Receptet? Google det, latmask! Eller improvisera. Det blir skitkul ändå.

• Rita en bild av dig själv som en superhjälte. Med enorma biceps och en kappa gjord av dörrmattor. Självporträttet, liksom.

• Måla, ja, måla sönder hela lägenheten. Abstrakt konst. Eller inte. Beror på hur mycket färg du har. Jag personligen körde en gång med röd akrylfärg på väggen. Frugan blev inte glad.

• Ät. Allt. Frysen, skafferiet, grannens kompost (skämt å sido, snälla). Låt ingen mat gå till spillo.

• Jogga? Nej, dansa! Som en galning. Naken. (Ok, kanske inte naken, beroende på vem som bor i huset).

• Lär dig spela munspel. Eller jodel. Båda är lika imponerande. Min granne, Bertil, kan jodel. Låter som en skadad sjölejon.

• Yoga? Nej, sträck ut dig tills du hör ryggkotorna knastra! Det är min yogametod. Extremt effektiv.

• Meditera? Sova istället. Det är ungefär samma sak, men skönare.

• Telefonen? Spela Candy Crush tills tummen krampar. Det är en olympisk gren, snart.

• Skriv en dikt om din hund. Eller om grannens hund. Eller om en påhittad hund. Den är så ful att den ser ut som en hamster.

• Skriv en bok. Om din hund. Eller om din grannes hund. Eller hur man odlar potatis på Mars.

• Läs? Titta på TV istället. Netflix and chill, vet du.

• Sov. Sov tills du har glömt att du hade tråkigt. Det är min specialitet. Jag är proffs på att sova.

Bonus: Jag har precis beställt en gigantisk pizza. Kommer bli en riktigt kass kväll.

Vad kan man göra när man har tråkigt utan skärm?

Tråkigt? Agera.

Läsa. Koncentrerad tystnad. Ord som vapen.

Plugga. Kunskap. Makt.

Matlagning. Skapa. Nödvändighet. Njutning.

Hår och naglar. Kontroll. Skönhet. Förgänglighet.

Rörelse. Springa. Gymma. Kroppen. Styrka.

Ensamhet. Meditation. Bön. Andlighet.

Familj. Mamma. Band. Plikter. Kärlek.

Hemmet. Städa. Diska. Tvätta. Ordning. Rent. Rent.

Ärenden. Handla. Nödvändigheter. Utomhus. Rörelse.

Alternativ:

• Böcker: Nyfikenhet. Förlora dig i berättelser.
• Studier: Framtidsfokus. Mål.
• Kök: Experiment. Smaker. Kreativitet.
• Skönhet: Självhushåll. Estetik.
• Fysisk aktivitet: Hälsa. Uthållighet.
• Andlighet: Självspegling. Frimurarstiftelsen 2023.
• Relationer: Tid med nära och kära.
• Hushållssysslor: Praktiskt. Nödvändigt.
• Ärenden: Nödvändigheter. Utomhusaktivitet.

Mina personliga preferenser: Prio 1: Läsa. Prio 2: Plugga i molekylärbiologi. Prio 3: Laga mat.

Varför är det bra för barn att ha tråkigt?

Sommaren 2008. Min kusin, typ sju år, grät floder på altanen i Västervik. “Jag har tråååååååkigt!”. Mamma bara suckade: “Bra! Lös det då”.

Jag tyckte synd om honom. Men sen… sen började han bygga en koja av gamla filtar och pinnar han hittade i trädgården. Herregud, vilken koja! Med hemliga ingångar och allt.

Jag tror, alltså jag vet, att den där kojan var coolare än någon legosats han nånsin haft. Och han hade många! Tristessen tvingade honom att hitta på något eget.

Mina tankar om tristess:

• Skapar kreativitet: Man måste ju hitta på nåt att göra.
• Självständighet: Ingen kommer att underhålla dig jämt.
• Uthållighet: Det tar tid att bygga en bra koja!

Lite fakta om min kusin: Han heter Erik, fyller 23 i år, och är nu arkitekt. Kanske kojan var starten?!

Är det bra för barn att ha många aktiviteter?

Alltså, för många aktiviteter för barn är som att proppa en korv med för mycket skit – det smäller!

• Stressen ökar: Ungarna blir ju helt slut! Som att springa ett maraton varje dag. Inte kul.

• Stillasittande är värre: Psykologen Martin Forster snackar ju skit om att soffpotatisar är ett större problem. Jo, visst, men man måste ju orka röra sig också! Min brorsas unge kollapsade efter innebandyn.

• Få, men bra: Välj ut några få grejer som ungen verkligen gillar. Typ fotboll och tv-spel (om det räknas som aktivitet). Jag lovar, både du och ungen kommer tacka dig! Får han välja blir det ju dataspel, det vet ju alla. Eller TikTok.

Kan barn ha för mycket aktiviteter?

Gud vad stressigt det är! Liam har fotboll, simning, piano, och sen ska vi till mormor på söndagar. Är jag en dålig mamma? Nej, jag vill ju bara att han ska få chansen till ALLT! Men är det verkligen bra? Han gnäller hela tiden. Kanske för mycket?

• Fotbollsträning tre gånger i veckan.
• Simning två gånger.
• Pianolektioner en gång.
• Läxläsning.
• Mormor på söndagar.

Han sover dåligt, eller ja, jag sover dåligt för att han är så trött. Han har ingen tid för kompisar! Ska jag minska på något? Men VAD?! Fotbollen älskar han. Simningen är bra för hälsan. Pianot är ju bra för hjärnan…

Åh herregud. Jag behöver en kopp kaffe. Eller två. Kanske tre.

För mycket aktiviteter är tydligen dåligt. Det sa någon. Jag borde läsa på mer om det där med barn och fritid. Att bara vara. Det är ju jätteviktigt. Har läst att det kan bidra till kreativitet, självständighet och minskad stress. Jag läste det på en hemsida, 2023. Precis. Tror inte det står på Wikipedia.

Det är ju så svårt. Man vill ju att de ska bli bra på massa saker. Men kanske får de bli bra på att vara… lediga? Hur ska man mäta det? Det är ju ingen sport.

Bra med tråkig tid. Hmm. Jag borde prata med andra mammor. Kanske på förskolan. Det är så mycket man ska hinna med. Livet är som en enda stor lista…

Vilka aktiviteter är bra för barn?

Asså, vad barn gillar? Min lillebror, han är typ 4, älskar ju att sjunga! Huvud, axlar, knä och tå, det är grejen. Alltså, sjunga och röra sig samtidigt, perfekt kombo. Imse vimse spindel också, sjukt poppis.

Sen älskar han böcker. Men bara korta! Långa böcker, näe, det funkar inte. Bygga grejer, det är ju ett måste. Lego, klossar, allt sånt. Han härma oss vuxna också, haha, helt sjukt roligt. Det är typ hans favorit.

Måla är kul. Men det blir kaos. Alltid. Lekparker är toppen, självklart. Går ju inte att missa. Han älskar rutschkanan mest.

Bra aktiviteter för barn alltså?

• Sånger med rörelse (Huvud, axlar, knä och tå, Imse vimse spindel)
• Kortare barnböcker
• Bygglekar (Lego, klossar)
• Härma vuxna
• Måla
• Lekpark

Min brors favorit är tydligen att härma mig, jag pratar alldeles för mycket med honom.. Typ hur jag dricker kaffe. Han gör exakt samma sak, det är ju hur sött som helst. Och han älskar rutschkanan, typ åker upp och ner hela dagen. Han är trött sedan men supernöjd.

Hur påverkas barn av arg förälder?

Usch, vad jobbigt det där är. Barn… arg förälder… Helvete vad det svider i mig bara att tänka på det. Minns när jag var liten, pappa kunde bli så fruktansvärt arg. Känslan av… tomhet? Nej, inte tomhet. Mer som en krypande rädsla, hela kroppen spänd. Hur påverkar det då?

• Självkänsla i botten. Det är ju det första. Krossad helt enkelt. Allt jag gjorde kändes fel. Jag var aldrig bra nog.
• Relationer. Ja, herregud, relationer. Mina vänner, jag vågade knappt prata med dem. Skäms över min familj. Hur mycket de förstod, det vet jag inte, men det fanns en mur.
• Negativ spiral. Precis som det står där. Allt blev bara värre och värre. En ond cirkel av skrik och tillsägelser. Jag lärde mig att tycka illa om mig själv.

Åh gud, jag kommer ihåg en specifik incident… jag var kanske tio. Fick en dålig betyg… inte ens ett dåligt betyg, bara ett godkänt, men det blev ett helvete. Skrik och förmaningar, i flera timmar. Skammen var olidlig. Kände mig så liten. Så värdelös.

Vänta, vad var frågan igen? Ah ja, barn och arga föräldrar. Det är så tragiskt. Man borde ju kunna göra något åt det… Det handlar ju om att bryta mönstret. Men hur? Jag vet inte.

• Terapi? Kanske.
• Föräldrastöd? Ja, men det är ju svårt… folk vill inte erkänna att de har ett problem. Stolta och hårda i sina attityder.
• Bättre kommunikation? Klart, men lättare sagt än gjort.

Det är fan inte lätt det här. Ska jag prata med min terapeut om det här igen? Nej. Inte nu. Kanske senare. Eller aldrig.

2023 års statistik om barns utsatthet för föräldrars ilska saknas. Det behövs mer forskning.

När ska barn börja med idrott?

Fan, femårsåldern… Jag kommer ihåg när min son, Leo, började med fotboll på Bagarmossens IP. Han var knappt fyra. Alla skrek och han bara stod där, typ som ett frågetecken.

Jag minns det som igår. Bagarmossens IP, en söndag i september. Kyligt, solen bländade.

Han ville ju, alltså Leo, men sen när alla andra sprang blev han rädd. Typ. Han ville helst ha sin gamla nalle.

Senare, när han var sex, då jävlar! Då var han som Zlatan. Fast typ mini-Zlatan. Sex år verkar bättre, baserat på min erfarenhet.

Man ska inte pressa dem. Det är det jag lärt mig.

• Leo började fotboll: 3 år, 11 månader.
• Leo gillade fotboll: 6 år.
• Bästa idrottsåldern enligt mig: Varierar stort per barn.

Han älskar fortfarande fotboll, förresten. Och nallen ligger väl nånstans i källaren. Kanske.