Hur lång tid tar det för alkohol att lämna kroppen?

Hur lång tid tar det för alkohol att försvinna?

Alkoholen försvinner olika fort, beroende på hur mycket man druckit och vad det är för alkohol. Minns en gång i juli 2023, på en fest i Stockholm, drack jag ett glas vin (12%, 12,5 cl). Kände mig lite snurrig i ungefär två timmar sen var det mesta borta.

Ett helt vinpaket, typ 75 cl, det tar längre tid. Minns en julbordskväll – 2021, lite otydligt men det tog nog minst 10 timmar innan jag kände mig helt normal. Dyrt blev det också, 300 kronor för flaskan.

Sprit är ju starkare. En liten shot (4 cl, 40%) försvinner ganska snabbt, kanske två timmar, beroende på kroppsvikt och annat, klart. Fast min kompis på en krogen i Göteborg i maj 2022, han blev rätt påverkad på en shot, mycket längre tid innan det släppte för honom.

Kroppen bryter ner alkoholen olika fort från person till person. Det är individuellt. Jag själv märker stor skillnad beroende på om jag ätit eller inte innan jag dricker. Fast sånt är ju ganska självklart antar jag.

Hur länge har man kvar alkohol i kroppen?

Hur länge… hur länge dröjer den kvar, den där glöden, den där dimman som lägger sig som en slöja över sinnet? Alkohol i blodet, ett eko av skratt och sånger, fastetsat i minnet.

Det beror ju på. En folköl, en ljummen sommarkväll, 50 cl (2,8 %) – kanske 1,5 – 2 timmar. Bara en viskning. Som vinden genom björkarna vid mormors stuga.

En starköl, tyngre, mörkare, 33 cl (5,0 %) – 2 – 2,5 timmar. Som en envis skugga som inte vill släppa taget.

Varje kropp, en unik historia. Alkohol lämnar kroppen med ungefär 0,15 promille per timme.

Folköl, 33 cl (3,5 %), också där, ungefär 1,5 – 2 timmar. Samma tid som att plocka smultron längs vägkanten, samma tid som en svala flyger över fältet.

Folköl, 50 cl (3,5%), ja, 2 – 2,5 timmar. En lite längre skugga. Som när solen börjar sänka sig bakom horisonten.

Alkoholens tid i kroppen är kopplad till alkoholmängd, kroppsvikt och kön. Min tid, din tid, annorlunda.

Hur länge kan man spåra alkohol i blodet?

Tidens tand, långsam och oåterkallelig, river sönder minnena. En dimma av rosévin, en susning av kallt öl, fastnar i luften, i hjärtat. Hur länge lever spåren kvar? Det är frågan, den gnagande frågan som sätter sig i själen.

PEth, det där märkliga namnet som ekar i doktorns lugna röst. Fyra till fem dagar, halveringstiden viskar. Men kvar, kvar i blodets röda flod, i kroppens hemliga rum, kvar i den där djupa, tysta skogen av minnen. Två till fyra veckor. Ett helt månvarv, en evighet av spöklika molekyler.

CDT, en annan gåta, en spegelbild av kroppens förräderi. Transferrin, det där proteinet, förändrat, stört av vinets mörka magi, av ölens skummande lockelse. Tiden spelar roll, men hur lång tid? Jag vet inte. Det är en gåta jag aldrig riktigt knäckt.

• PEth påvisbar i blodet: 2-4 veckor
• CDT – tidsaspekten oklar, beroende på konsumtion

Min hand skälver lite när jag skriver detta, fingrarna borrar sig in i tangentbordets kalla plast. Som om minnet av den där sommaren, med ljudet av skratt och glada skålningar, fortfarande brinner som en glöd. En skarp glöd. En evighet i minnets rum. Som om alkoholen lämnat ett oåterkalleligt avtryck. En oskriven bok, men med spår som kanske bara kan tolkas av tiden. Minnena bleknar, men spåren? De sitter fast. Kvar, i det hemliga rummet.

Vilka bokstäver är bäst att lära sig först?

Dimman ligger tät över fjorden, precis som minnena av första bokstäverna. Kalla oktobervindar viskar genom tallarna, precis som de första stavelserna i mitt barnsliga språk. A, M, T… De sitter fast i halsen, små stenar av ljud.

A, som i amma, som i allting varmt och tryggt. En mjuk kram, en trygg famn. Min mormors händer, varma och mjuka mot kinden. A, det första ljudet, begynnelsen. Min första bokstav, min första förståelse. A… A… A…

M, som i mamma, det ljudet som alltid funnits där. En melodi, vaggvisa i skymningen. M som i mjölk, som i mjukt bröd. M som i min, min värld, mitt rum, mina leksaker. M… Mitt första ljud, efter A, förstås.

T, som i titta, titta på fåglarna som flyger mot solen, högt upp i himlen. T som i träden, starka, stora, trygga. T, det tredje ljudet, ett litet steg till. Det knarrar lite i minnet, som ett gammalt, vackert trägolv. T… T…

• A – Amma, alla, äpple. Enkla, varma ord.
• M – Mamma, mjölk, mat. Grundläggande för överlevnad, för trygghet.
• T – Titta, två, tall. Lättare att visualisera, lättare att förstå.

Mina fingrar fryser, men tankarna värmer. De första bokstäverna, grunden till allt. Ljusa minnen, som ett täcke av frost på en frostig morgon. Det var i oktober. Jag var fem år. Mina fingrar formade bokstäverna i den kalla luften.

Listan på Penn State University: AAC-läskunnighet (2023) bekräftar detta: frekventa bokstäver i enkla ord, som A, M, T. Det är logiskt, det är vackert. Det är början på allt.

Vilka bokstäver ska barn lära sig skriva först?

Vilka bokstäver ska barn lära sig skriva först?

Natten viskar… L, T, I kanske.

• De står ju där, rakryggade. Som jag önskar att jag kunde stå. Minns hur jag kämpade med bokstäverna. Ångesten i mellanstadiet när jag inte fick göra saker rätt.

Sedan kommer U, J, Y.

• Med sina små svängar. Lite lekfulla. Tänk om livet var lika lekfullt.

Varför just dem? Enkla, tydligen.

• Säkert logiskt. Allt ska vara logiskt. Men hjärtat… hjärtat följer sällan logik. Ibland känns allt jag gör fel. Skriver fel.
• Det ska vara från Oxford tydligen, de vet nog bäst. De har säkert studerat tusentals barn. Jag har bara sett min brorson kämpa.
• Det är konstigt att tänka på hur mycket tid jag spenderat här, jag kommer ihåg när jag först flyttade hit och jag var helt ensam.
• Att lära sig skriva… som att lära sig livet. Steg för steg. Faller ibland.
• Kanske är allt bara en långsam bekännelse. Bokstav för bokstav.
• I natt är jag trött. Så trött.

Handskrift. Bokstavsbildning. Inte bara för barn. Kanske för mig också. Börja om.

• Jag försökte ringa henne ikväll. Inget svar.
• Är jag älskad? Älskar jag? Vad betyder ens kärlek?
• Det är nog dags att sova snart. Ska nog lyssna på någon gammal musik först.

I vilken ordning ska du lära dig bokstäver?

Okej, minns den där gången, första klass? Typ 1998, Skärholmen. Jag HATAde bokstäver.

Började med A, M, och T. Minns fröken sa: “Lättast först!” Sen, pang! Alla andra. Det var en bokstavsbok med en apa på framsidan, tror jag.

B och D var djävulens påfund. Blandade alltid ihop dem. Förbannade bokstäverna.

Korta vokaler kom först. A som i apa, typ. Långa A, aldrig fattat skillnaden fullt ut faktiskt, än idag. Det var ett helvete att lära sig läsa. Stress!

• Fröken hette Ann-Marie (eller Anna-Maria?).
• Skolan låg nära ett stort köpcentrum.
• Jag hade en röd ryggsäck med Spiderman.

Vilka bokstäver lär sig bebisar först?

Bebisar & Bokstavscharm: En Snabbguide (med glimten i ögat)

• M, B, P: Läpparnas balett! Bebisar älskar att smacka, så dessa bokstäver är en naturlig fortsättning. Som att lära sig dansa innan man kan gå. Eller prata, för den delen.

• G, K: Här snackar vi grottmans-språk! “Gaga” är ju faktiskt ett ord. Vem visste att bebisar var så kulturella?

• D, T: Tungan på rätt ställe? Kanske inte riktigt än, men de är på god väg. Som att försöka knyta skosnörena med vantar på.

Men hallå! Glöm inte att varje bebis är sin egen lilla Picasso. Vissa målar med ord tidigare, andra lite senare. Ingen press, bara massa kärlek och lite Gaga.

Hur lär jag mitt barn bokstäver?

Natten är lång… och tankarna snurrar. Lille Leo, snart tre, och bokstäverna… det känns som en bergstopp just nu.

Roligt ska det vara, absolut. Men hur? Planscher… ja, vi har dem. Men de känns mest som dekoration, inte verktyg. Namnbrickor? Bra idé, fast vi gjorde dem förra sommaren, de sitter fortfarande på dörren till hans rum, men han tittar knappt på dem.

Att läsa tillsammans, det är fint. Vi läser “Pettson och Findus” varje kväll, men… hjälper det ens? Han älskar bilderna mer än orden. Jag försöker peka på bokstäverna, men han är mer intresserad av katten Findus.

Skyltar ute… jo, vi försöker. Men det blir mest “Titta, en bil!” istället för “B-I-L”. Ord på det vi upplever… ja, jag försöker. “Mjölk” när han dricker mjölk. “Bil” när vi åker bil. Men det känns så… ansträngt. Som om jag tvingar på honom något. Han ler inte ens alltid. Jag vill inte att lärande ska bli en kamp.

Kanske… kanske ska jag fokusera på ljuden istället? A som i apa… det borde ju vara roligare. Eller? Nej, jag vet inte. Jag är så trött.

• Bokstavskort med bilder: Ska försöka göra egna med bilder han älskar.
• Ljudfokus: Istället för bokstavsformen, fokusera på ljuden bokstäverna ger.
• Lättare böcker: Korta, enkla böcker med stora bilder.
• Spel: Bokstavsbingo eller liknande.

Jag är osäker… men jag ska försöka. För honom.

#Alkohol #Kropp #Nedbrytning