Är man vaken när man går i sömnen?

Sömngång: Vaken eller inte? En titt i hjärnans dunkla vrår

Sömngång, eller somnambulism, är ett fascinerande och ibland skrämmande fenomen. Bilden av en person som vandrar omkring i hemmet med tom blick, utför enkla sysslor och sedan vaknar upp utan minnen av händelsen, är djupt rotad i vår kultur. Men är sömngångaren faktiskt vaken? Svaret är mer nyanserat än ett enkelt ja eller nej.

Sanningen är att sömngångare befinner sig i ett slags gränsland mellan sömn och vakenhet. Hjärnan är inte helt avstängd, som under djup sömn. Istället är vissa delar aktiva medan andra förblir i ett tillstånd av dvala. Detta förklarar hur en sömngångare kan utföra relativt komplexa, om än ofta repetitiva, handlingar. De kan gå, klä sig, öppna dörrar eller till och med laga en enkel måltid – allt utan minsta medvetenhet om vad de gör. Detta sker oftast under den djupa, icke-REM-sömnens tidiga faser.

Det som skiljer sömngång från vakenhet är den fullständiga bristen på medvetenhet och minne. Sömngångaren är inte “vaken” i den bemärkelsen att de uppfattar och interagerar med sin omgivning på ett meningsfullt sätt. De kan reagera på enkla stimuli, som en dörr i vägen, men de har ingen verklig förståelse för situationen eller förmåga att fatta egna beslut. Efter episoden har de inget som helst minne av händelserna.

Tillståndet är statistiskt sett vanligare hos barn än vuxna, och frekvensen avtar vanligtvis med åldern. Orsakerna till sömngång är inte helt klarlagda, men genetiska faktorer, stress, sömnbrist, feber och vissa mediciner kan öka risken.

Det är viktigt att komma ihåg att sömngång inte är farligt i sig, men det kan utgöra en säkerhetsrisk. Att stöta på möbler, falla nedför trappor eller lämna huset under en sömngångsepisod är möjliga risker. För att minimera dessa risker kan man vidta åtgärder som att säkra hemmet, undvika att låta sömngångaren sova ensam och se till att de får tillräckligt med sömn. Om sömngången är frekvent eller orsakar problem bör man söka professionell hjälp.

Sammanfattningsvis är sömngång en fascinerande påminnelse om hjärnans komplexa funktion. Sömngångaren befinner sig i ett mellantillstånd, ett slags “halvsömn” där en del av hjärnan är aktiv medan medvetandet förblir frånvarande. Att förstå denna skillnad är nyckeln till att hantera och förebygga potentiella risker förknippade med sömngång.