Vilken klass går man i när man är 8 år?

Åtta år… åh, vad jag minns det! Andra klass, det var det. Kommer ni ihåg känslan? Den där pirriga känslan i magen varje morgon, blandad med en liten dos av nervositet – tänk om jag inte fattar läxan? Minns ni hur jag alltid blev så himla stolt när jag lyckades lösa de där knepiga matteuppgifterna med plus och minus? Det var en enorm seger! Eller den där dagen när jag läste högt för hela klassen och alla lyssnade? Wow, vilken lycka!

Vikingarna, ja! Vi hade ett helt projekt om dem, det var så spännande! Jag ritade en enorm vikingaskepp, fullt med detaljer, så noggrant som jag bara kunde. Jag blev nästan lite besatt av dem ett tag, hade till och med en liten plastmorshjälm! Solsystemet också, naturligtvis – hur kunde man inte fascineras av alla de där planeterna som snurrade runt solen? Jag drömde om att bli astronaut, det var det coolaste jag visste!

Men det var inte bara lärande, det var så mycket mer. Kompisar, lekar i rasterna – småbråk, försoningar, hemligheter som viskades. Och den där fantastiska känslan av att tillhöra en grupp, av att vara en del av något större. Tänk vad mycket som händer i ett barns liv, så mycket som formas och utvecklas under ett enda skolår. Man lär sig inte bara fakta, man lär sig om vänskap, om samarbete, om att möta motgångar – det är så otroligt mycket mer än bara läxor och prov. Jag saknar den där enkelheten ibland, den där rena, osjälviska glädjen över att lära sig nya saker. Kanske lite för mycket ibland – ja, jag minns att jag tyckte att matte var lite jobbigt då och då också, haha! Men åtta år… den där åldern var verkligen bara början på ett stort, spännande äventyr.